Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
lust alt göra dig sällskap genom lifvet, med vilkor att du vill
vara hygglig. Aldrig, likt oxen, ser han ut som en filosof,
men i bottnen på hans ögon spelar någonting, som om det icke
kan kallas tankfullhet, kanhända er något ännu mer. Han
uppeldas lätt till krigiska och raska bragder, han tilltar i energi
som faran växer: att han sätter till lif och lefverne för
någonting helt onyttigt, tyckes icke bekymra honom, men han gör
icke sina sottiser af dumhet, utan af begäret att färdas framåt.
Likväl har man anmärkt, att han förer sina fötter så vigt, nätt
och uppmärksamt, att han icke gerna äfven i starkaste språng
trampar på ett i vägen liggaude bättre föremål t ex. ett barn.
Hästen är allmänt känd för sitt mod; det hindrar dock icke,
att han stundom blinksnabbt skygger till, och när han går på
bete, är han icke fallen för at låta ta sig, så vida du ej mutar
honom med goda ord eller bröd. Han lystrar för de
obetydligaste saker, och liknar fågeln så mycket ett fyrfota djur kan.
Men aldrig är han rädd på oxens vis. När han spritter åt
sidan, fins hos honom ingen skymt af det koqvicka. Han blir
icke förskräckt (eller tappar koncepterna som nöten), utan
skygger af lättretlighet och begär att icke råka i för nära grannskap
med något obehagligt »eller smärtsamt Och när han viker
undan, sker det med hållning och finhet; man ser att han icke
blifvit bragt ur fattningen och ej ur sitt egentliga sätt Ty
för honom var icke det göromål, han höll på med, sjelfva
saken: ban har ej nånsin ett värf för sig: han är hemma i alla
slag af linier, så rätta som krokiga, och bringas således icke
ur sitt väsendes inre ordning, kvilka skutt han än gör. Hästen
står aldrig tafatt Äfven utkörd, genompiskad och usel visar
han dig gestalten, väl af en trött och olycklig varelse, du
märker kanske, att han omsider icke mera känner eller bryr sig om
de rapp du ger honom, han stapplar på fötterna, hans knän
vilja ej mer bära honom eller dig sjelf, min vän, som åker
med hans sista krafter; men om du for ro skull går utefter
den tillryggalagde vägen och betraktar fjäten, som hans bofvar
gjort, skall du ingenstädes finna detta ziksak, som utgör spåret
efter en framvandrad oxes klöfvar. Låter du den trötta hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
