Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Österplana ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överdåd, vanligt fr. o. m. 1670-1680-
talen = da. overdaad(ighed), efter mlty.
overdât, våldsdåd, övermod, lyx = mhty.
übertât; till över o. dåd.
överflygla, Posttid. 1758, Loenbom
1765 m. fl. som militär term, bildl. åtm.
1814 = da. overfløie, holl. overvleugelen,
efter ty. überflügeln, egentl, militärisk
term i betyd, ’kringgå fiendens flygel
(flyglar)’; jfr eng. outflank (till flank).
överflöd, Schroderus Com. 1640 (övers,
av ty. überflüss); 1612 o. under de följ.
årtiondena i sht i förb. til(l) överflöd (i
numera obr. anv.); förr även fem. t. ex.
O. v. Dalin = ä. da. overflød (da.
overflod, jfr overflødighed), från mlty.
overvlôt = mhty. übervluot, egentl.: flödande
över bräddarna (se flod); väl i sin
bildliga betyd. att betrakta som övers, av
lat. superfluitas (till super, över, o. det
med flod o. flyta besläktade fluere,
flyta). - Ty. überfluss ds. innehåller
däremot en avljudsform till flyta, som
endast är avlägset besläktad med flod
o. flöda. - I gotiskan i stället
ufarassus (till ufar, över) o. ufjô (se yva,
yvig, yppig).
övergiven som adj., förr: mycket
dålig, tygellös, oförvägen, överdådig, G. I:s
reg.: ’offuergiffne skalke’, L. Petri:
’öffuergiffne dårar’, ännu på 1840-t., t. ex.
Almquist: ’den öfvergifnaste sälle’ (med
samma betyd, i ä. da.), med betyd,
’oförvägen, överdådig’ kvar i sv. dial.,
t. ex. Sdml.; nu (i sydsv. talspr.):
förtvivlad (motsv. uppsv. översig given);
dessutom i nyare litter., efter da. o.
da.-no. overgiven, i betyd.: yster,
uppsluppen, våldsam, t. ex. V. Benedictsson 1885,
H. Öberg, Siwertz, J. Landquist, o.
tidigare, enstaka, hos Geijer: ’öfvergifven
glädtighet’ (en mindre lämplig danism;
jfr Celander Spr. o. st. 8: 237 f.); i sv.
dial.: förbluffad, rådlös (Vbtn), yster
(Finnl.). Efter mlty. overgeven, hopplös,
i hög grad dålig, egentl, partic. till sik
overgeven, förtvivla, egentl.: giva sig över;
jfr gamla bibelövers., 2 Cor. 4: 8 ’wi
gifwe oss icke öfwer’ o. sv.
översiggiven i betyd, ’förtviflad’.
övergrepp i modern anv., Samtiden
1873, Wisén 1881, efter da. overgreb.
överhalning, krängning (om fartyg),
Tersmeden 1764, motsv. da. overhaling,
till eng. overhaul, overhale, se över o.
iståndsätta ett fartyg; att sammanhålla
med sv. kölhala, medelst spel o. ginor
kullvinda ett fartyg, ge det så stor
krängning att hela ena sidan jämte
kölen kommer över vattnet, för att kunna
reparera o. d. = da. kølhale, från holl.
kielhalen, varav eng. keelhaul, keelhale;
även om ett bland sjömän brukligt
straff; se f. ö. hala.
överhand i uttr. taga ö. o. d., jfr
O. Petri 1524: ’haffva offuerhandena’
(som sbst. i betyd, ’övermakt’ redan i
fsv.) - da. overhaand, efter ty.: mlty.
overhant, även de oberen hant hebben,
krîgen m. m. = ty. die oberhand bekommen,
nehmen, überhánd nehmen; jfr
eng. upper hand. Härtill ä. nsv. adj.
överhändig i t. ex. gamla bibelövers,
warda honom öfwerhändige (Dom.-b. 16: 5).
överhet, Bib. 1541: ’idher är
Offuerheten giffuen aff Herranom’, från ä. ty.
oberkeit Luther el. Ity. overheit (holl.
overheid), till lty. adj. obere, övre; alltså
ej direkt till över. - Växelform: da.
øvrighed, från mlty. overicheit = ty.
obrigkeit, till mlty. overich, som är över
andra, även: övrig. - I riksspr. blott
om konungen, K. M:t, i vissa götal. dial.,
åtm. förr, även om domare, fogde o.
länsman.
överhus, parlam., efter ty. oberhaus,
1703, eng. upper-house.
överhuvud (el. över huvud), i det
hela (taget), fsv. ovir hovudh, jfr G. I:s
reg. 1554: ’giffve för rogh oc korn öffver
huffudh sex öre för spannen’, motsv.
da. overhoved(et), efter ty. überhaupt, i
modern betyd, från 1700-t., egentl, en
handelsterm, jfr mhty. über houbet
koufen, köpa hela hjorden utan att räkna,
till houbet, huvud, använt om enstaka
boskapsdjur, liksom motsv. ord i germ.
spr., bl. a. i fsv., också brukas i betyd,
’mänsklig individ’, jfr per capita.
överklass, se underklass.
överlastad, drucken, t. ex.
P. G. Ahnfelt 1857; liksom drucken, full från
fullständigare uttr., 1659: ’öfwerlastat
med dryck’, Ihre 1779: ’af dryckenskap
öfverlastad’, jfr 1678: ’lastad af
brännewin’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
