Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Österplana ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rat. I nsv. även östern, motsv. da.
østen, som påverkats av ty. osten m.
(fhty. ôstan m., n.) = mlty. ôsten(e) n.,
utgående från motsvarigheter till adv.
östan (= fhty. ôstana osv.). — Härtill
adj. östra, från oblika kasus av fsv.
östre = isl. eystri, vartill i fsv. superl.
östarster = isl. austarstr, östligast. —
Nord- o. sydöstra, nord- o. sydost
(de senare = da., från lty., ty. el. holl.)
uttrycktes förr med omkastade leder:
fsv. öster nordher o. öster sudher, med
motsvarighet i norrl. o. finnl. dial. —
Till öster som väderstrecksbeteckning
hör säkerl. folkn. östgoter, lat.-germ.
Austro-, Ostrogot(h)i. För den även
framställda möjligheten, att namnet
egentl, skulle betyda ’glansgoter’ o.
närmast utgå från de med öster
besläktade orden av denna betyd., finnas
knappast tillräckliga skäl. — Ortn. Östersta
Uppl., Ögtl. innehålla icke väderstrecks-
beteckningen öster utan fsv. personn.
Öste. — Av ortn. på Öst- o. Öster-
äro en del familjen, bildade, t. ex. ett
släktn. Östberg efter Östanfors i
Dalarna o. ett annat likalydande efter
Österby Uppl.
Österplana, ortn. Vgtl., av fsv.
Österuplanda m. m., se Uppland.
[Östersta, ortn., till fsv. personn.
Öste, se -stad o. föreg.]
östgoter, folkn., se öster (slutet).
östgöte, fsv. östgöte, redan i VGL I;
i motsättning till fsv. væstgöte (i VGL
osv.). I ä. fsv. kallades öst- o. västgötar
med en sammanfattande beteckning
götar, varjämte i VGL allir götar brukas
om blott Västergötlands innebyggare; se
f. ö. göt 1. Ordet är nära besl. med, men
står ej, såsom förr antogs, i direkt
historisk förbindelse med folkn. östgoter.
Östhammar, stadsn., se hammare.
[ötter, sv. dial., havstång, se Tillägg.]
öv n. o. m., götal. dialektord, inslag
i väv, garn till sådant, Schroderus Com.
1640 = ä. da. øv Kalkar, väl = ett isl.
*yf el. *yfr (genit. plur. *yfja) = fhty.
wuppe n., väv, av germ. *uƀja-, jfr med
samma rotstadium t. ex. grek.
(h)yphaínō, väver (med w- i fhty. genom
analogi från väv o. d.), avljudsform till
väva o. väv. Lidén IF 19: 338.
öva (ipf. nu -ade, i ä. nsv. även -de)
= fsv. (ipf. -adhe o. -dhe), utöva,
uppöva, göra, förehava, jämte da. øve från
mlty. ôven, av fsax. ôbjan (fira) = fhty.
uoben (ty. üben); jfr fhty. uobo,
åkerbrukare; av germ. *ōƀian, till ie. āp- i
sanskr. ā́pas n., arbete, verk, religiös
handling, avljudsform till avel o. ämne.
Jfr övlig.
Övedskloster, herresäte i Skå., t. ex.
1657, förr kloster, i Öveds sn Skå., fsv.
(fda.) Övidh (E-), till fsv. viþer, skog;
första leden är sannol. ö i den äldre
betyd, ’land vid vatten’, här syftande
på Våmbsjön.
över, fsv. övir, yvir (ovir, ivir), motsv.
isl. yfir, no. yver, da. over, ovre (förr
även yver, øver), got. ubar, fsax. oƀar,
fhty. ubar prepos., ubiri adv. (ty. über),
ags. ofer (eng. over), av ie. *up-er(i) =
sanskr. upári, över, grek. (h)ypér, lat.
super (med prefixet s), ir. for; urspr,
komparativbildning (av samma slag som
under) till ie. *upo = sanskr. úpa,
över, bort till, grek. (h)ypó, under, lat.
sub, under (av s+up; jfr summa), got.
uf, under, fhty. oba, över (ty. ob), isl.
of, över, isl., fsv. of-, förstärkande
partikel, sv. dial. uv-, gotl. o- (jfr för 3,
åbäke, å(v)ävla). Betyd.-utvecklingen
från ’under’ till ’över’ utgår sannol. från
den av riktning el. rörelse nedifrån (se
Brugmann Grundr. II. 2: 912). —
Översikt, efter ty. übersicht, se sikt 2. —
Över- i ortn. innehåller ofta kompar.,
t. ex. Överby. Däremot ingår detta
ord icke i ortn. Överstad Askeby sn
Ögtl., fsv. Awerstadhum, Owerstada
m. m., som innehåller ett personnamn
(väl ett Aver = Gotl. L.:s Awair;
Lundgren Sv. lm. X. 6: 20). — Härtill
kompar. övre, superl, överst, fsv. öfre,
yfre, yverster, motsv. isl. øfri, øfstr, da.
øvre, øverst, av germ. *uƀizan-, *uƀist-,
kompar. o. superl, till isl. of, över, osv.;
med annat suffix (gammalt r): fhty.
obaro, obarôst (ty. der obere, oberste;
jfr överste), ags. ufer(r)a, yfemest; jfr
sanskr. upara-, den övre, lat. superus (av
s+up-), superl, summus (av *supmo-; jfr
summa). — Jfr även ovan, upp,ymnig,
yppig, yva sig, yverboren, övers o.
nedan behandlade sammansättningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
