Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ödskölt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’bewarade honom såsom sin ögnasten’
(Vulgata: pupillam oculi sui); med
motsvar. i da., ty., eng., fra. (ävensom orden
för ’öga’ i lat. o. grek., t. ex. ocule mi
Plautus). I de övriga germ. spr. i stället
uttryckt med ord för ’äpple’, ty.
augapfel (i båda betyd.), eng. eyeapple, da.
øieæble (jämte øiesten); jfr fra. prunelle
d’oeil. –Ögontand, Serenius 1734:
ögne- = da. øientand, ty. augenzahn,
eng. eyetooth; jfr fra. dent oeillère till
oeil, öga. – Ögontjänare, A. Andreæ
Försp. till L. Petri Kyrkost.,
Angermannus 1587 (i båda fallen ögna-) =
da. øientjener, mlty. ôgendêner, ty.
augendiener, jfr ä. nsv. ögnaskalk t. ex.
L. Petri, da. øienskalk till skalk,
tjänare (se skalk 1), eng. eye-servaut,
övers, av grek. ophthalmódoulos (Constit.
apost.), efter bibeln, Efes.-brev. 6: 6 i
gamla bibelövers.: ’Icke tjenande allena
för ögonen, såsom menniskom till wilja’
(vulgata: ad oculum servientes) o. nya:
’icke med ögontjänst (grek.
ophthalmodouleía), av begär att behaga människor’.
– Ögontröst, Euphrasia officinalis,
slutet av 1500-t.: ögne-, Månsson 1643:
ögentrost = da. øientrøst, från mlty.
ôgentrôst n., ty. augentrost; jfr eng.
eyebright; på grund av växtens användning
mot ögonåkommor. – Sammansättningsleden fsv.,
ä. nsv. ögh- o. isl. aug-
motsvaras av ags. éag-, fhty. oug-, jfr t. ex.
ty. augapfel, ögonsten, augbraue (jämte
augenbraue), ögonbryn, o. got. auga- i
augadaúrô, fönster, väl med -a från
a-stammarna (se Ordbildning II). - Se
f. ö. ögla, ögna.
ögla, Grundell o. 1695, diminutiv till
öga (se d. o.), bildat som t. ex. kringla,
kvissla. I da. i denna betyd, i stället
øje (jämte sløjfe, løkke). – I sv. dial.
o. stundom i litter. (t. ex. S. Knorring
Ill. 1836, H. Molander Lyckor. 1896)
även yggla; med samma utveckling som
i dygn av dȫghn, rykt av rȫkt, ynka
av ömka, yxa: fsv. öx osv., alltså
framför palatal kons. – Da. øgle är ett helt
annat ord = ödla.
ögna, nu (utom arkais.) nästan blott
intrans.: flyktigt se el. skåda, t. ex.
ögna i en bok, jfr Block 1708: ’ögna
uti thessa Anmärkningar’ (ännu icke
med bibetyd. av flyktighet); förr (o.
mera undantagsvis ännu) även trans.:
se, skåda, Swedberg 1712: ’Ögnat och
åskodat Gudz Son’, Bellman: ’ögnas af
en mild monark’, ’ögnat sin mor’ osv.
(se f. ö. nedan), kvar i dial.; jfr V.
Rydberg flerstädes trans, i betyd. ’betrakta’,
t. ex. Vapensm.: ’harpolekaren (satt)
och ögnade .. ett bref’ (jfr nedan), no.
øygna, bliva varse, även: augna, da.
øine ds.; jfr mhty. ougenen, visa, som
dock knappast står i direkt historisk
förb. med de nord. orden. En annan
bildning är fsv. öghia, få ögonen på,
nå med ögonen = no. øygja, ä. da. øie
= got. augjan, visa, mlty. ôgen, fhty.
ougen. Till stammen i öga; se även
förtona. – Den trans. anv. hos
Rydberg i betyd. ’betrakta’ beror på
medveten purism. I t. ex. Siste Ath. 1876
har ordet insatts i stället för tidigare
upplagors betraktade. I betyd.
’varsebliva’ är ögna en danism (el. i vissa
fall möjl. sydsvensk provinsialism), t. ex.
Strandberg flerst. (Hylén Spr. o. st.
13: 198), Geijerstam, Bååth, H. Larsson
flerst. (utom de av Celander anf. st.
Spr. o. st. 4: 86 även i Poes. logik). I
denna senare anv. bör ordet undvikas
såsom för flertalet svenska läsare
vilseledande o. svårbegripligt.
[Öja-, Öje-, i ortn., se ö.]
ök n., så Sahlstedt 1773 osv., Lind
1749: m. o. n., Spegel, Dalin Arg.
Dahlman Reddej. 1772: ökar plur., i
dial., särsk. de ösv., ofta ännu mask.,
fsv. öker m. o. ök n. (urspr, som till
en pluralt fattad kollektiv sing. med
betyd, ’ett par dragare’), ök, dragare,
även om riddjur, ett par dragare = isl.
eykr (genit. eykjar), lastdjur, häst,
dragoxe, no. øyk, häst el. sto, da. øg n., av
germ. *jaukia- = ie. *jougi̯o- i sanskr.
yōgya- m., dragare; liksom lat.
jūmentum, ök, lastdjur (fra. jument, sto, span.
jumento, åsna) till ie. roten jug, spänna
för, binda samman, i t. ex. lat. jungere,
sanskr. yunákti osv.; se f. ö. ok (av
germ. *juka-) ävensom ökt. – Även
som okvädinsord, redan t. ex.
Rondeletius 1614: ’tijn förbannade öök’,
Bellman: ’fulla ök’ = da. øg.
1. öka, motsv. dels fsv. öka (ipf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
