Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ödskölt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänlig, ringa, oansenlig = isl. auðmjúkr,
da. ydmyg (även: mjuk, smidig; se
nedan), till fsv. öþ-, lätt (se ökänd) =
isl. auð-, fsax. ôthi, ôdi, fhty. ôdi, ags.
ieðe, éaðe, av germ. *auþia-, *auðia-.
Vanl. tolkat som en participbildning till
ie. au- i sanskr. ávati, hjälper, är glad,
āvi-, gynnsam, got. awiliuþ, lov,
tacksägelse (däremot säkerl. ej, såsom också
antagits, lat. (h)avē, var hälsad, vartill
den sena bildningen aveo, befinner mig
väl; se Walde2); jfr om bildningen
under det obesläktade öde 1. Ordet
betyder alltså egentl.: som lätt blir mjuk.
I sin kristna betyd. väl påverkat av
ags. éaðmód, -méde, ödmjuk, vänlig, fsax.
ôdhmôdi, vilka brukades som övers. av
Vulgatatextens humilis, grek. tapeinós
(båda egentl.: låg, ringa). Got. har i
stället hauns (se hån). – I tackar
mjukast föreligger en ljudlagsenlig
utveckling av tackar ödmjukast, varav
närmast tackaremjúkast med senare
synkope av den närmast den huvudbetonade
stavelsen stående vokalen e (ə). –
I da. ydmyg beror väl y på samma
utveckling av ö till y i bitonig stav.
framför konsonantgrupp såsom i brylling
el. fsv. dyddýlghia, spöke (av döþ-);
däremot enl. Falk-Torp Da.-no. lydh.
s. 141 snarast på inverkan av det följande y.
Ödskölt, sn i Vedbo hd Dalsl., egentl.:
gårdnamn, förr (t. ex. 1540) bl. a.
Eskiolth, väl alltså ett Äskehult, dvs.
askhultet, till äske (se ask 1 o. jfr
Askersund) liksom Älmhult till älme
(avledn. av alm). Jfr SOÄ 19: 206. I
senare tid även skrivet Ödsköld.
ödsla, Almquist 1840, Lovén 1847,
1857, Strandberg 1865, 1869, i litter.
vanligt egentl. först på 1890- o. 1900-t.
= da. ødsle, bildat (som gödsla, städsla
osv.) till ett fsv. sbst. *ödhsl el. ödhsla
(i bolödhsla), ännu t. ex. Dalin 1853:
ödsla = no. øydsla, förslösande, som
är en bildning på -sl till vb. öda (se
under öde 1) av samma slag som t. ex.
styrsel till styra el. känsla till
känna.
ödslig, Verelius 1681: ödesligit n.,
Lind 1749: ödslig; 1789: ödeslik;
ombildning i anslutning till genit. av sbst.
ä. nsv. öde i betyd, ’förött tillstånd’ (se
öde 1) av äldre ödelig, ödlig, ödslig,
tom, t. ex. L. Petri, Schroderus Liv.,
Kolmodin Qv.-sp., dyster, t. ex. U. Hiärne
= isl. eyðiligr, ä. da. ødelig, till öde 1.
– I äldre tid tycks ödslig betyda blott
’tom, obebygd’ utan den bibetyd. av ’dyster, enslig’,
som nu vidlåder ordet.
Ödsmål, sn i Boh.-l., fno. Auzmala
m. m., sannol. med Lindroth Boh.-l.:s
härads- o. sockenn. s. 98 av ett *Auðnsmál,
’ett avgränsat område som röjts
upp på förut obrukad mark’, till isl.-fno.
auðn n., ouppodlad mark (se under
öde 1), o. mål 1.
öga, fsv. ögha = isl. auga, da. øie,
got. augô, fsax. ôga, fhty. ouga (ty.
auge), ags. éage (eng. eye; jfr daisy,
tusensköna, egentl.: dagsöga). Ordet måste,
trots framställda invändningar, på ett
el. annat sätt sammanhänga med den
allmänt spridda ieur. stammen *oku̯- i
lat. oculus, öga (varav fra. oeil), grek.
ósse (av *oku̯i̯?e), båda ögonen, ómma
(av *oku̯mn̥), öga, ophthalmós (jfr
oftalmologi o. optik), fslav. oko, litau.
akìs, armen, akn osv., jfr grek. óssomai,
ser, ags. íewan, visa (av *a(ᵹ)wian),</i> fhty.
awi-zoraht, ögonskenlig, osv.; andra
släktingar se förtona. Sannol. har
den härur utvecklade germ. stammen
*aᵹw- ombildats till *auᵹ- i anslutning
till *ausō = öra; jfr förhållandet
mellan huvud o. lat. caput o. se f. ö.
under mjälte o. tunga. Att däremot
med vissa forskare söka upprätthålla
sambandet med lat. oculus osv. genom
att här antaga en reduplicerad bildning
(*oqəqā) el. en germ. avledning *ahwgan
är säkerl. förfelat. Meillet tänker
sig som en möjlighet, att den germ.
ombildningen av *aᵹwō till *auᵹō, liksom
den rika formväxlingen i övrigt, beror
på eufemism (noanamn); jfr de allmänt
spridda föreställningarna om *det onda
ögat’. – Sanskr. ákši n., öga, o. beotiska
óktallos ds. höra närmast till ett ieur.
oks. – Ordet har sålunda, liksom de
flesta andra kroppsdelsbeteckningar
urindoeuropeiskt ursprung. – Med avs.
på det neutrala könet jfr hjärta, öra,
isl. lungu n. plur. o. (sekundärt) isl.
nýra, njure, o. ǫkla = sv. dial. ankla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
