Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - åra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1843 osv. - Åsnespark i överflyttad
bem., t. ex. Strindberg R. rum. 1880,
efter Aesopi fabel om åsnan som
sparkade det döende lejonet. - lä. sv.
förekom åsneöra i betyd, ’hundöra, veck i
bok’, O. v. Dalin, Möller 1755 under
corne o. ännu Blanche 1864 (som även
har hundöra), motsvar. da. aiselsore, ty.
eselsohr i samma betyd. Däremot
överensstämmer det ännu brukade
hund-öra, Serenius 1734 osv., med eng.
dog’s ear.
åstad, fsv. ästadh, av af staf) = isl.
af stad, no. af stad, da. afsted, till av
o. stad, ställe, alltså egentl.: från stället.
- I sv. dial. stundom i stället sta, väl
(med Tamm Sammans, ord s. 149)
uppkommet ur uttr. gå åstad, med
sammandragning av två å).
åstunda, fsv. astunda, se stunda.
Åsunden, sjön., se Unden.
åt, prepos. o. adv., fsv. ät, ät, vid,
hos, vid tidsbest.: om, på, vid, mot
m. m., vid rumsbest.: mot, till, åt,
dessutom bl. a.: med, genom = isl. af (fno.
även ät), no. aat, da. ad, got., fsax. ät,
fhty. az, ägs. a?t (eng. ät) = lat. ad,
till m. m., kelt. ad; etymol. =
infini-tivmärket att. - Den långa vok. i fsv.
(varav nsv. å) har sekundärt
uppkommit genom uddljudsförlängning såsom
i nsv. av (= av), åka osv. - Betyd,
’till’ vid rumsbestämningar var allmän
ännu atm. på 1600-t., t. ex. Messenius:
’rymbde . . åth . . Norige’, ’begifwa sigh
åth Swerige’, ’löpa . . åth Dantzigk’ osv.
o. kvarlever ännu i svordomar, t. ex.
dra åt skogen, åt fanders samt i förb.
med till t. ex. ’han for åt
Stockholm(shål-let) till’, ävensom i vissa dial. ’resa åt
stan’ osv., jfr östg. ’gå på tuset’, av (å)t
huset, med senare tillagt på (se hus).
Riktningsbetydelse i överförd anv.
uppträder i skratta åt, jfr fsv. leia ät,
isl. hléja al, eng. laugh ät. Betyd,
’med avseende på’ kvarlever nu blott i
lagspr. brista åt eden. Det
hithörande fsv. uttr. ey cer stort ät (’det
ligger ej mycken vikt vid’) uppträder i
olika varianter långt in på 1700-t., t. ex.
O. v. Dalin: ’Hvad är det åt ät fika’.
Ett minne av uttr. lata sik nöghia ät
(jfr gamla bibelövers. Luc. 3: 14), låta
sig nöja med, föreligger i vb. åtnöja
sig, åtnöja s, o. av konstr. spyria ät i
åtspörja. Äldre anv. av prepos. åt
avspeglas även i uttr. bära sig åt (se
bära, åtbörd, åth ävor), åtfölja, åt
-skilja. Det vardagliga o. dialektiska
nsv. far, mor (osv.) åt ngn är en
fortsättning av fsv. uttr. såsom t. ex. fadher
ät Alexander, jfr gamla bibelövers., 5
Mos. 22: 15: ’Så skola fader och moder
åt qwinnone taga henne’; i vissa dial.,
t. ex. Dalbym. Vrml., som regelbunden
omskrivning av genit. Nu föråldrade
anv. av åt förekomma i vår gamla
bibelövers., t. ex. ’han wardt kär åt (dvs.
i) henne’ (rätt vanlig i ä. nsv., t. ex.
Asteropherus, Börk o. ännu Dalins Arg.)
= isl. kérr ät, SL. da. kcer ad. Gamla
sammans, med åt (germ. ät) föreligga i
dit, hit o. ty. bis, tills (av bi =
bi-o. fhty. az). - Vad går åt dig?, jfr
fsv. hitin gaar them miok fast aat, dvs.
värmen ansätter dem mycket = nisl.
livat gengr ät per, da. hvad gaar ad dig:
med urspr, samma betyd, av
riktning-söm i ovan anf. uttryck. - Om åt i
ä. nsv. åt are, efter ett år, se år. -
Jfr åtbörd, åtminstone, Å t vi d.
[åt, sv. dial., ohyra, se åtel.]
åtanke, jfr under andakt.
åtbörd, Stiernhielm m. fl.: åtburd,
arkaiserande, i ä. nsv. även åtbärd, t. ex.
Lucidor; vbalsbst. till bära sig åt o.
fsv. atbwra sik ds.; se under bära o.
åt. lä. nsv. också gebärde(r), t. ex.
Dalins Årg., liksom da. gebcerde från ty.
gebärde (fhty. gibarida) till ty. gebaren,
uppföra sig. - Etymologiskt identiskt
med nsv. åtbörd är fsv. atbyrdh, det
som händer någon, vbalsbst. till bwra
ät, tillgå, hända; se under bära.
åtel, fsv. ätel, ätol, as, av urnord.
*ätula-, avledn. av ett ord motsvar.
ä. nsv. åt, ätning, frätning, ohyra, sv.
dial. åt n., om flugor, mygg, löss o. d.,
även som namn på sjukdomen kräftan,
egentl.: ätande, gnagande = isl. ät,
ätande, mat, no. aat ungef. ds. som i
sv. dial., fsax. al, mat, fhty. az (s-ljud),
ägs. cé/; av ie. ed-, avljudsform till äta.
Jfr lånordet as 2 (väl av ie. *ed-to-).
Bildat med samma avledn. -ul som
ängel l, ankel, (hjul)axel, skakel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
