Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - åkermönja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1: 87 f., 98 f., 207, Bråte Fornv. 1918
s. 211 f., Wessén NoB 1921 s. 126 o.
om Friggeråker Vgtl. (två ggr) särskilt
o. utförligt Hugo Jungner Gudinnan
Frigg o. Als härad s. 3 f. o. f. ö. passim
(Uppsala 1922). I Mälsåker, fsv.
Mce-li(r)saker, ingår namnet på Mälaren (se
d. o.). Lägenheterna Glaåker ha väl
fått sitt namn från sjön Glaåker n o.
ej tvärtom; i så fall ingår här icke sbst.
åker (varom E. Noreen NoB 1922 s. 1).
Se även Vingåker. - Avledn.: sv.
dial. ä(c)kra, åker i linda, även:
inhägnad liten äng (vartill gårdn. Ack re
Vgtl.) = isl. ekra, odlat land, 110. cekra,
trädesåker, av germ. *akriön\ ävensom
fsv. åkarn, ollon = sv. dial. osv. (se
ollon). - Från ortn. på Åker- utgå
en del sv. familjenamn, bl. a.
Åkerhielm, vid adlandet ombildat av
starn-fadrens namn Agricon(n)ius (från
Skäg-gesta i Åkers sn Sdml., till grek. agrös,
åker, o. könnos, skägg).
[Åkerhielm, adligt familjen., se
föreg. slutet.]
åkermönja, Agrimonia, Franckenius
1659; övers, av ty. ackermennig (se
mönja), även odermennig = mlty.
ader-monie (varav ä. nsv. ådermönia),
ombildning av lat. agrimönia, av
argemö-nia, efter grek. argemone. l da. i stället
agermaane, efter maane, måne; i f ra.
aigremoine (jfr aigre, sur, se vinäger,
o. moine, munk).
åkomma, sbst., fsv. äkoma = isl.
dkoma, till fsv. koma ä o. äkoma, komma
till del, komma på.
1. ål (fisk), Var. rer. 1538, fsv. al –=
isl. all, da. aa/, mlty., fhty. ål (ty. aa/),
ägs. el (eng. eel), av germ. *ä>la-. Av
omstritt o. alltjämt ovisst ursprung. En
samindoeur. beteckning för ålen
avspeglas i de formellt delvis dunkla lat.
an-guilla, grek. énkhelys, litau. ungurys
osv., där man med rätta funnit (f. ö. i
enskildheter oklara) anknytningar till
de ieur. orden för ’orm’, lat. anguis
(=mir. -ung i escung, egentl.: träskorm,
sedan: ål), grek. ékhis osv. Något
samband mellan denna ordgrupp o. det
sam-germ. ordet för ål, *cela-, kan antagas
endast under den mycket osannolika
förutsättningen, att det germ. namnet,
med Hirt IF 22: 67 f., står i avljudsförh.
till -el- i grek. énkhelys (osv.), jfr även
isl. fiskn. ohinn = ty. alant (Gyprinus
cephalus); alltså en sammans, av samma
slag som ty. adler, örn (se d. o.). F. ö.
har ål bl. a., om ock med tvekan,
sammanförts med ål 5. Litter. t. ex. hos
Falk-Torp s. 1428, Olson Appell, sbst.
s. 108. - Jfr följ. o. ålkussa. - Ålen
räknas hos Homerus icke till fiskarna,
o. i vissa trakter av norra Ryssland ätes
den ej av allmogen, utan betraktas som
ett slags orm, en uppfattning som även
avspeglas i ovan anförda ord o. för övrigt
gör den av H. Schröder ZfdA 42: 63
framställda härledningen av ie. *édlo-9
till äta, alltså: den ätbara (fisken),
högst osannolik. Härmed sammanhänga
möjl. delvis de många dial. sammans,
med -ål i betyd, ’orm’, särsk.
’huggorm’, t. ex. sv. dial. back- (da. bakke-),
busk- (= da.), landål, da. dial. hede-,
stubaal, no. lyngaal, isl. lautar all o.
lyngdll (som kenningar i poesi), vilka
dock i regel äro att betrakta som
eufemistiska omskrivningar (noaord); se
andra liknande ex. under orm o. jfr E.
Noreen Stud. i fvnord. diktning s. 13
samt f. ö. under björn, ekorre, Jöns
(j ö s s e), l i n d a r e, l o c k e, n a 11 e, p a d d a,
skata, spindel l, sutare, tossa 2,
v a r g, v e s s l a.
2. ål, spelt., stambet i lomber, vira
m. m., Tersmeden o. 1780, Wallin; i
sv. även om långa o. smala spelmarker,
t. ex. 1847, den urspr, betyd. = da.
aal i den förstnämnda bet37d.; till föreg.,
efter spelmarkens form.
3. ål (på potatis o. säd), Brauner
1752: ’skiuter i ål’, i dial. även åle,
gotl. åla = isl. all, 611, no. aa/, av
germ. *anhln-, nära motsv. sanskr.
an-kurd- m., brodd, telning. Grammatisk
växelform: germ. *anga(n)- i sv. dial.
ang, om fina rottrådar, isl. angi, brodd,
no. ange, tagg, fhty. ango, brodd, ägs.
angå; se f. ö. ål 5 o. ängel 1.
4. ål, boktr., en stålspets, varmed
stilen upptages, 1823 (övers, av Täubel),
1853 = da. aa/, liksom de flesta
bok-tryckartermer från el. efter t}^.: ty. ahle,
av fhty. dia, syl, pryl = mlty. dl ds.,
ägs. «’/, av germ. *ä>lö, i avljudsförh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
