Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åhus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se brock. - Åderlåta = da.
aare-lade, efter mlty. åderläten = ty. (zur)
åder lassen; jfr fsv. lata adhro el. blott
lata, jämte lata (sik) blodh (motsv. i
isl., no., ä. da., ty., eng.) o. adhersla
jämte sbst. adhroslagh, åderlåtning. I
uttr. åderlåta o. dess tyska förebilder
är egentl, obj. blod underförstått; urspr.:
låta rinna. I dial. även ådra. -
Kungs-ådra, del av vattendrag, som skall
lämnas öppen för allmänna ändamål (el. till
bevarande av enskild rätt),
fsv.konungs-adhra 1442, -ädher 1473 (utan motsvar.
i övriga fornspr.).
[Ådö, ortn. Sdml., se åda.]
Åhus, ortn. Skå., fda. Āōs, dvs.
’åmynning’, alltså motsvar. Ārōs i Væstra Arōs,
nu Västerås (se os 1), fno., no. Aaros
o. da. Aarhus, av fda. Arōs; i Åhus o.
Aarhus med folketymologisk anslutning
till hus, närmast beroende på att -ōs i
trycksvag ställning utvecklade sig till
-us; jfr Våmhus under våmm. Med
avs. på växlingen i första leden av fsv.
ā o. ār jfr t. ex. Åby o. Arby (Klm. l.),
se å 2.
åka, fsv. äka (med
uddljudsförläng-ning, ss. i åker el. av, av), åka (ipf. ok,
såsom ännu t. ex. Columbus o. i dial.,
liksom t. ex. sköp) = isl. åka, da. age; i
fornspr. även ’köra’ såsom ännu i dial.;
besl. med lat. agere, driva, föra (se
agera), grek. ågö ds., sanskr. åjati, går,
driver, med motsv. stam även i kelt.
spr. o. armen. Jfr åker, ackja o. äcka.
- Samma verb är möjl. ägs.acan, smärta,
göra ont (meng. ipf. ook; eng. ache); i
så fall med ungef. samma
betyd.-specialisering som i värka; jfr även sv. köra
om vissa smärtor (t. ex. i tänderna) osv.
- Jfr Å sak a under ås 2.
åkanna, dial., näckros, egentl.: frukten
av näckros o. av näckblomster
(’näckblad’), Franckenius 1638, 1659: Åkanne,
Måns son 1642: Åkande Blomma = da.
aakande; efter den kannlika frukten; jfr
de likbetyd, sv. dial. kanneblad, ty.
see-kanne, eng. lily-can, water-can,can-dock,
ävensom ägs. collon-cröh, nymphaea,
vars senare led av W. Lehmann ZfdW
9: 23 med rätta sammanställts med ty.
krug, krus, kruka, osv. (se kruka o.
krog).
[Åkarp, ortn., se Åke slutet.]
Åke, personn., fsv. Āke = fda. (nda.
Aage); fno. Áki är antagl. lån från
södra Skandinavien; väl = fhty. Anihho;
med i nord. spr. bortfallet n framför k
som i urnord. tid föregicks av vokal;
kortnamn med diminutiv- el.
smeknamnssuffixet k till sammansatta namn
på An-, jfr t. ex. fsv. Ansvar, Anund,
o. med avs. på avledn. t. ex. sv. dial.
Danke, Jonke, isl. Sveinke osv. —
Härtill ortn. Åkarp Smål., Skå., Åketorp
flerst, av fsv. (fda.) Ākaþorp.
åker, i många götal. dial. o. på Gotl.
även åker (äger), fsv. åker (oker), äker,
akker av äldre fsv. äker = isl. akr, no.
aaker, da. äger, got. akrs, fsax., fhty.
ackar (ty. acker), ägs. cecer (eng. acre;
vanl. dock field = fält), av germ.
*akra-= ie. *agro- i lat. äger, åker, grek. agrös,
åker, fält, sanskr. djra-, fält, äng, o. d.,
armen, art, fält, åker (H. Pedersen).
Alltså ett urgammalt indoeur. ord, vanl.
o. säkerl. med rätta tolkat som en
r-av-ledn. till roten äg i betyd, ’driva’ (i lat.
agere = åka), alltså: ’ställe dit
boskapen drives, betesmark’ (jfr ty. trift ds.
till treiben, driva); bildat som t. ex.
läger: roten legh, säter : roten sed osv.;
el., mindre sannol., urspr, abstrakt:
körande framför plogen. Dock, enl.
Brugmann Grundr. IF2. 1: 354, till grek.
(homer.) ågre, gripande, fångst, alltså:
mark som man tagit i besittning; föga
sannolikt. - Det långa a, som
förutsattes av de n sv. o. nno. formerna, har,
liksom i åka, sekundärt uppkommit
genom förlängning i uddljud (jfr orm,
ost). - Ofta i ortnamn, icke sällan som
beteckning för en helig åker, en
kultplats, såsom Frigges-, Frös-, Odens-,
Tors-, Ulleråker, möjl. också fsv.
Jun-, Jonaker, nu Jönåker(s härad)
Sdml. o. Enåker(s by o. sn) Uppl.
(jfr v. Friesen Meddel. från N. Smal.
Fornm.-för. 1915 s. 8 f. [med samma
tolkning av första leden som för
Jönköping; se d. o.], Jungner Gudinnan
Frigg o. Als härad s. 350), motsvar. no.
Fr0saaker, Fr0isaaker, Onsa(a)ker,
Ullensaker, Ulsaaker o. (i Bohusl.)
Ulleråker (Ullarakr), fda. pörsaker o. möjl.
Baldrsaker; se bl. a. M. Oisen Hed. Kultm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
