Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - väft ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bild o. ett av djurkretsens tecken, Luth.
1584, ytterst efter lat. aries osv. -
Dessutom betyder ordet i sv., da. o. ty.
’murbräcka’, ’ramm’ o. förekommer i
andra tekn. anv. alldeles som urspr,
likbetyd, ram m; se närmare d. o. o. i
fråga om djurnamn i liknande överförda
betyd, även under bock, kran.
[väffse, väfs, vass, väspe m., sv. dial.
(atm. i Vgtl., Dalsl. o. Vrml.), bålgeting
= da. hveps, ty. wespe osv., geting; se
närmare under geting slutet.]
väft, se väv.
väg, fsv. vcegher (genit. -ar o. -s) =
isl. vegr, da. vei, got. wigs, fsax., fhty.,
ty., ägs. weg (eng. way), av germ. *wega-,
till ie. roten uegh, fara, föra, i lat. vehere
osv.; se f. ö. väga. - Däremot hör ej,
såsom stundom antagits, lat. via
tillsammans med vehere. - Gå till väga, möjl.
till fsv. genit. sg. vcegha(r)\ jfr fsv. koma
til vcegha, gå för sig, åstadkomma,
åvägabringa = isl. koma til vegar (jfr dock
även mlty. to wege, ty. zuwegebringen).
- Vara i vägen = da. vcere i veien,
efter ty. im wege sein. - Ofta i
ortnamn, t. ex. Väg Väsene Vgtl. (1540:
Wey) o. Himmeta Vstml., av samma
slag som Bröt (= fsv.): fsv. bröt, väg
(se bort), o. Gata (= fsv.) Kim. 1. o.
Ögtl.; vidare Vägby, fsv. Vceghby Vstml..,
vartill även Väppeby Uppl. (såsom
t. ex. Bäppeby, fsv. Bwppy, av
Bcekkia-by, osv.; se förf. Ortn. på -by s. 26, 38,
43), Re d väg (se d. o.), Väx i ö (se d. o.),
ävensom t. ex. G en n e ve d Vgtl., fsv.
Gcennavegh (’den gena vägen’, jfr Lampa
Sv. 1m. 1908 s, 30). - Vägbreda,
Plan-tago, groblad, ett urgammalt växtnamn,
i sht Ska. o. Hall., y. fsv. vwghbredha
Läkeb., från fda. v&ghbreth, da. veibred,
snarast från mlty. wegebréde, -breide,
fsax. wegbréda = fhty. wegebreite (ty.
ivegebreit, i sht Pl. major), ägs.
weg-brcéde (-bräde, eng. waybread), av germ.
*wega-braiöiön, till väg o. bred, med
syftning på de breda bladen o. växtens
förekomst vid vägar o. dikesrenar. I
s. Sv. även *vägbredeblad, t. ex. Blek.,
y. fsv. vwghbredhobladh = ä. da.
vey-bredeblad; av Linné Sk. r. s. 240 kallad
wäfweredsblad Klörup Ska. I ty. även
ivegerich (fhty. wegarih), till rik- i betyd.
’konung’ (se rik). - Väg v år d a,
Ci-chorium intybus, Franckenius 1659, jfr
Schroderus 1640: wägwålsbloma; efter
ty. weg war t (sen fhty. weg[e]warf), till
ty. warten osv., vakta = vårda, med
syftning på att växten ofta växer vid
vägar; enl. folktron i vissa trakter en
förtrollad ungmö som väntar på sin
käresta, jfr ty. warten även i denna
betyd.
väga, fsv. vcegha (ipf. vögh, motsv.
ä. nsv. o. dial. vög, arkais. ännu hos
Bååth; va^gde), lyfta, väga, avväga m. m.
- isl. vega (ipf. vä), ungef. ds., da. veie,
väga, got. gawigan, röra, mlty. wegen,
väga, fhty. wegan, röra (sig), väga (jfr
ty. wägen, erwägen), ägs. wegan, föra,
väga, röra sig (eng. weigh, väga), av
germ. st. vb. * wegan, till ie. roten uegh
i lat. vehere, föra, grek. okhéin, bära,
med.: fara, resa (avljudsform *uogh-),
sanskr. vähali, bl. a.: för, far, litau.
vezn, vézti, fara, f sia v. vezq, vesti, fara.
- Kausativum: ^pt. wagjan, sätta i
rörelse, fhty. wegen (ty. bewegen träns.)
osv. - Väga ett hekto alltså etymol.
= ’lyfta ett hekto’. - Bliva vägd på
en våg och befunnen för lätt, efter
bibeln, Dan. 5: 27 i en förklaring av
ordet ’Tekel’. - Väga sina ord på
guldvikt, efter bibeln, Jes. Syr. 21: 27,
28: 29. - Betr. betyd, i överväga, fsv.
övirvcegha (från mlty. overweghen), jfr
da. ponse, fundera (från Hy.), o. fra.
penser, tänka, till pens- till lat.
pen-dere, väga, el. lat. libräre, väga o.
överväga, till libra, våg. - Se f. ö. bevåg,
of or vägen, uppvigla, vackla, vagga
l, 2, vagel, vagn, vikt, våg l, 2,
våga, väg, väja. - Av helt annat
ursprung är fsv. vwglia, strida, dräpa -
isl. vega, i avljudsförh. till vig i envig.
- Med avs. på övergången till svag
böjning jfr t. ex. vräka, väva, växa.
vägbreda, växtn., se väg.
vägg, fsv. vceg f. o. vwgger m. = isl.
veggr m., da. vatg (med nord. inskott av
gg såsom i ägg, ovum) = got. waddjus f.
ds., av germ. *wajjn-’, jfr med annat
bildningssätt fsax. weg m., ägs. wåg ds.,
i ägs. även: risflätning; egentl.: flätverk,
till ieur. roten m, fläta; se f. ö. vide,
vidja, vira samt under vin. På samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
