Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vädd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vädja, appellera (till), egentl, o. i
överförd anv., i ä. nsv. även: hålla el.
slå vad (jfr nedan), fsv. vcepia (ipf. -ape
o. vadde, jfr nedan) i båda betyd., även:
sätta upp, våga (’wädia min hals’ Rkr.
II) = isl. veÖja (ipf. -ad-) ds., da. vcedde,
slå vad (i betyd, ’vädja’: appellere m. m.)
= got. gawadjön, förlova, mlty. wedden,
mhty., ty. wetten, ägs. weddian, i vgerm.
spr. med skiftande betyd.: sluta
föredrag, slå vad o. d., i ägs. även: lova,
gifta bort (eng. w ed, gifta sig; jfr w
ed-lock, äktenskap, av ägs. wedläc, se
förlova); avledn. av germ. * w ad j a- (=
vad 3). Betyd, ’förlova!, ’gifta bort’
beror på det forngermanska
äktenskapets karaktär av ett köp. - Den germ.
grundformen är *wadjön, bildat som de
likaledes till ja- o. jö-stammar hörande
härja, klövja, skönja, ägg a; ipf.
vadde, även i ä. nsv., är sekundärt. -
Depon. vädias i betyd, ’slå vad’ är i
sv. dial. o. ä. nsv. ytterst vanligt, bl. a. i
det stående uttr. kom vads (vass), t. ex.
ännu Bellman: ’Kom vads du flaskan
fatta’ (Fredman ep. 49). -
Sammansättningsformerna v adj o- o. v adj e- ha
en förebild i ä. nsv. vådielopp, y. fsv.
vcedhiolop, kapplöpning, bildat i
anslutning till vädja (= mlty. wedden) efter
mlty. iveddelöp till wedde i betyd,
’insats som tävlingspris’ (se vad 3); jfr
Tamm Sammans, ord s. 153 f. - Vä d
jo-bana, Bib. 1541: ’the som löpa på
wedhiobanan’ (l Gör. 9: 24) i betyd,
’kapplöpningsbana’, brukas nu endast
bildh i högre stil: ’livets vädjobana’ o. d.
vädur, Tiällman 1696: vädur (så i
Syd-skåne som läsuttal), Bib. 1541: vädrar
plur., i dial. även vär(e) (jfr till
Ijudut-veckl. lur), fsv. vcepur = isl. vedr, da.
vced(d)er, got. wiprus (lamm, i sa ist
tviprus gups Joh. 1: 29), fsax. wethar,
fhty. ividar (ty. widder), ägs. w eder (eng.
wether), alltså en samgerm. beteckning,
av germ. *wepura- (o. med sekundär
zz-stamsböjning *wepru-)9 egentl.:
ett-åring, till ie. *uet-, år, i grek. étos, år,
lat. velus (genit. -eris), gammal,väl egentl,
sbst. med betyd, ’ålder av ett år’ (jfr
veteran, veterinär), osv., vartill även
sanskr. valsa-, kalv, nötkreatur, ett års
gammalt djur, grek. (eol.) étalon, års-
gammalt husdjur, osv.; se f. ö. under
f j or (o. år). Alltså med samma
betyd.-utveckling som hos sv. dial. gimmer,
ung tacka (se under det obesl. gumse,
o. horsgök slutet), el. de under vinter
anförda djurnamnen, isl. vetrungr osv.
- Från fm.-ugr. spr. ha fin. vuosi, år,
ostjak. öt osv. anförts såsom möjl. besl.
med ie. uet- o. jämte ett större antal
andra överensstämmelser visande hän
på ursläktskap med denna språkstam;
jfr under mjöd, val 3, vatten. - Ordet
vädur förekommer i riksspr. i sht i
högre stil; i dial. (vanl. under formen
vär[e]) tillhör det huvudsakligen Götal.
(o. Gotl.). I riksspr. uppträder annars
bagge (vilket i dial., liksom fem. bägga,
har särskilt gamla anor o. fast fot i
Ögtl.) o., i sht i mell. o. norra Sv.,
gumse (liksom i vissa motsv. dial.); å
somliga håll betecknar bagge osnöpt o.
gumse snöpt vädur. För ’snöpt gumse’
förekommer i riksspr. även lånordet
h a m m el (se d. o.). - En för Dalsl.,
Vrml., Dal. o. Finnl. (även i Vgtl., Nke
o. Norrl.) karakteristisk beteckning är
bäs(s)e, bildat till bä, såsom norrl. bakre,
no. bekre, isl. bekri, vädur, hör till sv.
dial. bäkra, no. bekra, bräka. - För
’snöpt vädur’ brukas i ett stort antal
götalandsdial. bete (bede) el. gällbete -
da. dial. bede, till da. vb. bede, b0de,
kastrera, efter Hy. böten i samma betyd.,
egentl.: läka, till bot o. etymologiskt
= vb. bota. Jfr lånordet ha m m el
med samma grundbetyd.; ävensom ty.
schöps ds. från slav. spr.: tjeck, skopec
osv., till skopili, kastrera. - I isl. finns
dessutom hru.tr, osnöpt vädur, egentl.:
försedd med horn, o. avljudsbildning
till hjort (av *herut-); se d. o.; även
som tilln. isl. Hrutr = fda. Ruter (t. ex.
å Vordingborgsstenen). - För att
beteckna ’osnöpt vädur’ användes i många
nynord. dial. sammans, med runn- (till
ränna; jfr sv. dial. rdn(n)e, fargalt,
under det dock ej besläktade örn e);
t. ex. sv. dial. runnbagge, -bäss, -vare;
jfr även sv. dial. runte, vädur. - Om
eng. ram o. motsv. västgerm. ord för
’vädur’ se ram 3 slutet. - Om sammans,
v är e tor n, Rhamnus cathartica, se d. o.
- Vädur, som beteckning för en stjärn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
