Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vådevill ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ungef. samma betyd.-utveckling som i
vånda till germ. *windan, slingra sig
(= vb. vinda). Men det finska
lånordet vaiva, möda, elände, visar hän på
ett ä. germ. *waiwä-, besl. med fhty. wéwo
m., smärta, ägs. wäiva (se ve 2), o. från
detta synes åtminstone fsv. vä f., smärta,
lidande, ej kunna skiljas. Enl. Kock
Uml. u. Brech. s. 307 (med litteratur
s. 310) äro dessa ord även identiska
med isl. vä. Möjl. föreligga liar dock
två skilda ord: germ. *ivanhö- o.
*wai-wö~ (*waiwan-); av Torp E ty m. ordb.
s. 849, som i fråga om isl. vä ansluter
sig till v. Friesens härledning,
omnämnes ej heller det fsv. vä. Emellertid
visa det finska lånordets betydelser,
därest dessa äro riktigt angivna (’labor
molestus, molestia, serumna, rniseria’),
att de olika skiftningarna lätt kunna
förenas i en gemensam utgångspunkt.
Avgörandet beror ytterst på den
ståndpunkt man intager till de invecklade o.
omstridda, men i enskildheter (särsk.
på grund av de många
utjämningsmöjligheterna inom paradigmet) antagl.
olösbara frågorna om utvecklingen i nord.
spr. av den germ. ljudförbindelsen -aiw.
- Förr oftare än nu använt i betyd,
’fara’, Wallin 1808: ’i vådans stund’ osv.
- Eldsvåda, fsv. cldsvädhe, betyder
naturl. tidigast ’eldfara, fara för brand’,
men betecknar nu i regel själva branden.
vådevill, från fra. vaudeville, lustspel
med kupletter, tidigare: kuplett, visa
o. d., folketymologisk ombildning i
anslutning till ville, stad, av ffra.
vaude-vire, äldre val de Vire, egentl.: dalen
(lat. vallis, se val 1) vid Vire; alltså
urspr, om sånger från denna trakt. -
I sv. äldst i den urspr, betyd, ’kuplett’,
t. ex. Göteb. Tidn. 1788: ’I afton
upfö-res . . Tilfälle gör Tjufwen,
Divertisse-ment i l Act med Vaudeville’. 1809
kallas stycket ’Gomedie Vaudeville’. l
modern betyd. t. ex. 1839: ’Nej.
Vaudeville i en akt av J. L. Heiberg’.
våffla, t. ex. Spegel 1712: wåfla, 1730:
socker-wåfflor, Lind 1749 (jämte -a-);
sv. dial. (jfr dock Lyttkens-Wulf 1889)
o. ä. sv. även (i ä. n sv. i regel) va f flå,
t. ex. 1642, O. v. Dalin, Ihre Gloss. 1769,
Dalin 1853 (jämte -å-) = da. vaffel, från
ty.: Hy. wafel, varifrån ty. waffel o. eng.
waffle, avledn. av ett ord motsv. ty.
wabe, honungskaka (fhty. wabo, -a), till
roten i väva; på grund av våfflans
likhet med en honungskaka; jfr mhty.
wiftt tråd o. honungskaka (se väft). -
Från germ. spr.: ffra. vanfre i båda
betyd. (fra. gaufre, eng. wafer, våffla).
- Växlingen -å- o. -a- i sv. kan tänkas
bero på att ordet inlånats vid två olika
tider (från mlty. *wäfele o. Ity. wafel);
märk dock de jämförelsevis sena
beläggen. Å andra sidan knappast från Ity.
wåfel resp. ty. waffel.
1. våg, till vägning, i sv. dial. även:
vippstång för brunnsämbar o. (Jtl.) viss
vikt (2 lispund, enl. Rz), fsv. vägh f.
(plur. -ar o. -zr), våg, viss vikt: skålpund
= isl. vag (plur. vdgir o. végr), våg,
hävstång, vikt (abstr.), fno. även: viss
vikt (72 mk) såsom i no. dial. (vaag),
fsax. wåga, vågskål (mlty. wäge, vikt),
fhty. wåga, vikt, viktskål (ty. wage,
vågskål), ägs. wd>g(e), våg, vikt (eng. wey,
viss tung vikt); av germ. *wcegö-, bildat
till *wegan, lyfta, väga (se väga), som
t. ex. sv. bår, av germ. *bcérö-, till
*be-ran (== bära); alltså till samma verb
o. med samma avljudsstadium som våg
2. Avledn.: våga (se d. o.). I da. i
stället vaigt; se vikt. -
Betyd.-utveck-lingen ’våg(skål)’ > ’viss vikt’ är
densamma som hos lat. llbra. - De äldre
pluralformerna på -ir (-er) liksom isl.
v&gr bero på senare
deklinationsväx-ling. Den äldre pluralen kvarlever i nsv.
vågar. - Bruket av vågar uppstod vid
uppkomsten av det nya betalningssättet
med metall i form av stänger el. ringar,
som före införandet av myntningen
vägdes upp; de äldsta fynden gå också
tillbaka till bronsåldern. Man har sålunda
orsak att vänta sig mycket gamla
beteckningar för våg (själva ordet våg är,
såsom synes ovan, samgermanskt); dock
ej från urindoeuropeisk tid. - Andra
europeiska beteckningar för vågen äro
t. ex. lat. llbra (se liter), bilanx, våg
med två viktskålar (se balans), grek.
tålanton (se talang); i isl. användes
plur. av skal (- skål) om hela vågen;
ytterligare några anföras under vikt. -
Vågrät, T. Bergman 1773, vanligt först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
