Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - villa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wriemelen ds.; synes ha sekundärt r (efter
lty. krimmeln ds.). Samma verb även
i ä. nsv., t. ex. Spegel; antagl. danism,
såsom säkert hos Ling. Såsom da. vrimle
till vimla förhåller sig sv. dial. vrälla,
rinna, framvälla, kräla, trilla, till det
likbetyd. fsv. vællo, (se välla).
2. vimla, i det vimlar för ögonen,
om yrsel- el. svindelkänslor,
Stiernhielm Herc.: ’druckne mans hwimlande
Hierna’ (med i skriften inkommet h),
America 1675: ’wimlande och yr’,
Hasselquist 1751: ’hufvudet begynte redan
vimla’, ansluter sig för uppfattningen
till vimla 1, men kan ej skiljas från
sv. dial. vimla, vimbla, yra, ä. da.
vimmel, yrsel, jfr no. vimla, känna äckel,
vimra ds., sv. dial. vimra i ’det vimrar
för ögonen’, vimrig, yr, som närmast
höra till i-roten wim i no. vima,
svindel, yrsel, nisl. víma, olustkänslor efter
rus, parallellbildningar till svimma osv.;
delvis väl också påverkade av föreg. o.
möjl. även av vämjas osv. (jfr no.
vemla = vimla). - Jfr vimmelkantig.
vimmelkantig, Sedol. Merc. 1730:
hvimmelkantig, jfr ä. nsv. hvimmelkanta,
adj., Swedberg, vimmerkant(ig),
vimberkant i hufwudh 1656, svimmelkantig
m. m., jfr no. vimull, virrig person, till
vimla 2 o. kant, kantig (med ej fullt
klar betyd.-utveckling).
Vimmerby, stadsn., fsv. Vimarby
(Wijmarbij 1331); av något ovisst urspr.
Förefaller innehålla genit. sg. av ett
gammalt älvnamn *Vim, genit. *Vimar;
jfr t. ex. Loreby, fsv. Loroby, till älvn.
*Lora, Nättraby o. Ronneby (se dessa
ord o. f. ö. förf. Ortn. på -by s. 44 f.).
Detta älvnamn *Vim kan (med en i
dylika beteckningar vanlig betyd.) höra
till smål. vemm, rask, kvick, fsv.
*vimber, antagl. besl. med vimla, o. bör
möjl. ej skiljas från namnet å den omkr.
en mil från Vimmerby belägna sjön
Vimmern; jfr även Vimmersjön Vgtl.
o. Vimleån i samma landskap, liksom
också (?) det i Snorra-Edda uppträdande
älvnamnet Vimr el. Vimur o. vissa i
Norge uppträdande ortnamn (varom M.
Olsen Ark. 22: 123 f.). Däremot kan
Vimmerby icke vara sammansatt med
fsv. personn. Vimar, ej heller med ett
sjönamn på -mar (se mar-): i båda
fallen hade man då väntat ett Vimarsby.
Betr. sjön. Vimmern föreligger
emellertid den dock svaga möjligheten att
det är bildat av detta mar, sjö, o. det
vi, -helgedom, som ingår i namnet på
den socken S. Vi, där sjön är belägen.
Se förf. Sjön. 1: 715. Den i Nord. Fam.-
bok under Vimmerby anförda medeltida
formen Vimarks by har jag ej lyckats
påträffa o. den finnes säkerl. ej heller:
sannol. är den att betrakta som en
uppkonstruerad etymologiserande
namnform. - Till Vimmerby ha skapats
flera familjenamn på Wimmer-, t. ex.
Wimmercrantz, Wimmerstedt.
vimpel, Spegel 1685 = da., från lty.,
höll. wimpel, av mlty. =, även: slöja,
huvudduk = fhty. wimpal, huvudduk,
slöja, i mhty. också ’vimpel’ (ty.
wimpel), ags. wimpel, winpel, halsduk,
kvinnomantel el. dyl. (eng. wimple, slöja),
varifrån isl. wimpill, slöja. Från germ.
spr.: ffra. guimple (fra. guimpe),
huvudduk, nunneslöja. Omstritt. Enl. Kluge
(senast PBB 43: 148) en sammansättning
med lat. pallium, som att döma av det
fir. lånordet caille också kunnat betyda
’slöja’ (jfr päll); i första leden möjl.
wind- till vb. vinda; jfr fhty.
windlahhan, paludimentum, linteamen, fascia.
Enl. andra till en germ. rot wimp, jfr
mholl. svimpen, omhölja, nasalerad form
till isl. veipa, huvudkläde för kvinnor
(se under vepa), varvid dock
folketymologisk anslutning till vinda o. päll
kunnat ega rum. - Den fhty. formen
är lågtysk el. frankisk. Ordet har
kanske ytterst anglosax. ursprung.
vin (vinum) = fsv., da. = isl. vín,
got. wein n., fsax. wîn m. o. n., fhty.
m. (ty. wein), ags. wín m. o. n. (eng.
wine); liksom i allm. beteckningar från
vinodlingens område (jfr must, plocka,
tratt, ättika) tidigt lån från romarna:
lat. vinum n. (o. mlat. vinus m.),
varifrån, utom fra. vin osv., även fir. fin,
medan fslav. vino förmedlats genom germ.
spr.; motsv. (med olika avledningar)
grek. oinos (av *uoino-), armen, gini,
alban, vene m. m. Förhållandet
mellan lat. vinum o. grek. oinos är omstritt;
det förra kanske av *uoinom. Även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
