Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jar ds.), no. vid (vei(d), se vi al), av
germ. *wiÖjö-, motsv. finska lånordet
vilja (som väl representerar ett tidigare
germ. *wiÖjä-);~ jfr m\ty. wede, wide,
snöre, snott rep, fhty. wid n., widi f.,
vidjeflätning m. m., ävensom got.
knna-wida, boja, fhty. chnnwid ds., ägs.
cyne-wiÖdc, diadem; till ie. roten HZ, fläta,
varom under vide. Jfr även veben.
- Med avs. på utvidgningen av jo- till
jon-stam jfr t. ex. hässja : fsv. hces (av
* h as/ö).
vidlyftig, se vid 2.
vidrig, i betyd.: som är emot, stridig,
motsatt, t. ex. i vidrigt fall (t. ex.
1687), vidriga öden; 1639: ’någott
vidrigitt emoot eder’, 1644: ’then vedrige
deelcn’ (dvs. motparten); nu vanl. i den
jämförelsevis unga bet}rd. ’vedervärdig,
motbjudande’; förr även vidrog; från
ty. widrig,jfr widriges schicksal, widrige
winde, till wider, emot (se vid 1); i
betyd, ’motbjudande’ o. d. har tyskan
widerlich (jfr även vedervärdig).
vidskepelse, Weste 1807 med acc.
vidskepelse, fsv. vidskipilse, till skipilse,
ställning, förhållande, beskaffenhet m. m.
(= s k e p el s e), o. vid i pejorativ betyd.,
ungef. likbetyd, med van- i t. ex.
vantro; jfr vidunder. I vissa dial. i
betyd, ’spökeri, oförklarlig syn’.
[Vidtsköfle, ortn., se <spVittsköfle</sp>.]
vidunder, förr även med de/i-kön»
t. ex. U. Hiärne, fsv. vidhunder n.,
under, järtecken = no. vedundr, da.
vidunder, under (sv. vidunder återges
däremot med uhyre), till prep. vid o.
sbst. under, egentl.: ’något som man
undrar vid’ el. möjl. med samma betyd,
av vid som i vidskepelse. I nsv. o.
da. med ett arkaiserande -z- för väntat
-e-. Jfr det (ungef.) likbetydande isl.
undrsjón (se syn) i den poet. Eddan,
ävensom no. vedersjö m. (f.) (= isl.
viÖrsjá, varsamhet).
Wieselgren, familjen., närmast efter
prästnamnet Wiesel (16- o. 1700-t), efter
Vislanda, socken i Smål., varav även
familjen. Wi(e)slander m. fl.
Vifolka, härad i Ögtl. = fsv., egentl.:
befolkningens kring Fz, dvs. helgedomen
(se Vi), jfr V i by i samma härad; alltså
en bildning av samma slag som Bråbo,
dvs. Bråboarnas (vid Bråviken),
Sun-nerbo osv. Jfr ä. da. Vendelfolk, eng.
Norfolk (ägs. Nordfolc) o. Suffolk (ägs.
SuÖfolc).
vifta, t. ex. Serenius, ä. (n)sv. annars
vefla, ännu Sahlstedt 1773, fsv. vepla
= no. veifla, ä. da. vefle (da. vifle); av
germ. ’waibaljan, till vb. veva (se d. o.).
Härav: da. vifle, solfjäder.
Avljudsbild-ning: *wifra1jan: no. vifta, rensa korn.
Den nsv. formen med -i- beror antingen
på övergång av e > i framför
dubbelkonsonant (liksom i vb. sinka till sen)
el. på strävan att giva ett mera
riksspråk-ligt utseende åt e-formen, som lätt
kunnat uppfattas som dialektisk el. vulgär
(jfr fesk ~ fisk osv.). Smal. dial. vifta
i vissa trakter måste emellertid (enl.
lic. G. Hedström) utgå från ett *wi1)aijan
till smal. viva (osv.; se veva). -
Parallellbildning: sv. dial. *vevla (gotl. vaivlä),
veva, svepa om. - Härav: vi f t, i uttr.
vara på viften o. d.
vig, L. Petri 1555: ’lette, wige,
sub-tilige’, Prytz 1620: ’tu pleghar wara
wigh / Ät ränna tijt man sänder tigh’,
Gustaf II Adolf: ’(K. Erik XIV) war . .
wijg och beqwern til alla ridderlige
styc-ker’, Schroderus 1639: ’på thet hans
Kropp skulle blifwa wijgh’, Columbus
Ordesk. ’(göra språket) wigt ok
behändigt’; med betyd, ’bekväm, behändig’ i
sht i dial.; samma ord, med speciellt
svensk betyd.-utveckling, som i fsv.
vl-gher, stridsför, vapenför = isl. vigr, no.
andvig ds., ett möjlighetsadj., med betj^d.
’som kan kämpa’, till ägs , fhty. wigan,
kämpa ^ isl. vegn, fsv. vwgha, jämte
got. weihan, fhty. wihan, besl. med lat.
vincere, segra (se Vincent, Viktor),
gäll. -vix i egennamn, fir. flch, kamp,
fejd, litau. apveikii, betvinga, got. waihjo,
kamp, isl. veig, kraft, fsv. manvcet (av
*wehli-) mandråp, osv. Se f. ö. envig,
Hedvig, Ludvig, vägra.
viga, fsv. viglna (jämte v ig ha, via)
- isl. vigja, da. vie, grammatiska
växelformer till got. weihan, fsax. wihian,
fhty. wihen (ty. weihen); med betyd,
’genom vigsel förena i äktenskap’ blott
i nord.; f. ö. ’helga, inviga’; till got. weihs,
helig, osv.; se Vi 1. - Viga har
ana-logiskt g; jfr de ljudlagsenliga sydsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
