- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1077

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vada ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

k eho, Vedbo l, 2, som innehålla genit.
plur. av fsv. böe, innebyggare, alltså:
deras (härad) som bo i älskogen, vid
Bråviken osv. (se -bo 4).

Vadstena, egentl, folketymologisk
skrivning, fsv. Vatsstenar (Vaz-) 1200-t.
Senare leden innehåller plur. av sten.
Första leden har bl. a. förklarats såsom
innehållande ett ord motsv. fno. vpzt
(genit. vaztar), fiskeplats ute i vattnet,
bildat av stammen vät- i vatten o. ett
urgammalt rotsubstantiv, motsv. det i
sanskr. gö-stha, fähus, jfr isl. naust,
båthus, till roten i stå (se Tjust o. jfr
Noreen Spr. stud. 3: 95). Man har dock
även tänkt på sammans, direkt med
vatten el. någon form därav. I så fall
kanske helst som benämning på Vättern,
vilket självt är besläktat o. betyder
’vattnet, sjön’.

vafalls, även: vafalles (t. ex.
Bremer 1834), vafalle, av vad befall(e)s?
förr även: vad befallert (t. ex. Bellman);
jfr vaba, t. ex. Bellman: Hvaba, av
vad behagar?, motsv. da. hvaba.

vaffla, se våffla.

[Vafþrúðnir, isl. jättenamn, se väva
slutet]

vag, Björnståhl 1778: ’vaga
omdömen’; av fra. vague, obestämd, av lat.
vagus, ostadig, kringirrande, jfr vagäri,
ströva omkring, urbesl. med vackla;
se f. ö. extra vaga n t, vagabon d.

vagabond, 1751; tidigare, 1664, o. icke
sällan senare (t. ex. Atterbom,
Palmblad) vagabund; av ty. vagabund resp.
fra. vagabond, kringströvande,
lands-strykare, av lat. adj. vagäbnndus,
kringströvande, till vagäri (se föreg.) -f-
av-ledn. -bundus (i cunctäbundus,
mori-bnndus osv.), av ie. "bhuondos, blivande
(jfr amä-bo, jag skall älska), urbesl.
med bo o. bygga. - Av part. pres.
vagans (genit. -tis) kommer vägan t,
upptaget från det äldre spr., jfr t. ex.
P. J. Gothus 1602: ’dieffuulens Vagant’,
Swedberg 1723: ’tiggiare och vaganter’
= ty. vagant, förr särsk. om vandrande
studiosi o. sångare.

vagel, hönsstång, i dial. även vagle
o. med betyd, ’stång i allm., bjälke’,
motsv. fsv. vaghle (jfr nedan), isl. vagl
n,, bjälke mellan taksparrarna, no. vagl
m. o. n., även: hönsstång, vagle, da.
vagle, hönsstång. Enl. det vanliga o.
möjl. riktiga anlagandet, med
instrumentalt Z-suffix (som i fil, skjul, tvål
osv.), o. avljud till germ. *wegan, lyfta,
bära (- väga), alltså egentl.: bärstång;
jfr isl. vog, vag, stång att lyfta med,
lat. vectis (till vehere). Emellertid av
förf. Sjön. 1: 685 n. l fört till ie. roten
uoglÅh, vara skarp el. spetsig, varom
närmare under vi gg; jfr till
betyd.-utvecklingen grek. kontos, stång, stake:
kentéö, sticker, osv. (se förf. Etym. Bern,
s. V), ävensom sv. dial. agel,
(vagns)-stång, till roten ak, vara skarp el.
spetsig (förf. Sjön. anf. s.), vartill enl. K.
F. Johansson det likbetydande sanskr.
dksu.-. - Samma ord är vagel, svulst
i ögat. - Sv. vagel motsvarar närmast
isl., no. vagl; den av Lyttkens-Wulff o.
Kock Sv. akc. 1: 81 anförda
växelformen vagel (med acc. 2), av L.-W.
betecknad som huvudform, kan, med Kock,
ha fått sin betoning från biformen (dial.)
vagle.

1. vagga, vb, inträns., om gång o. d.
Verelius 1681 = no. - mhty. wacken,
vackla, vartill vackla (eng. wag, röra,
svänga, från nord.); intensivbildning till
isl. vaga, röra kroppen fram och
tillbaka, no.: stå el. ligga osäkert, fhty.
wagön, vackla m. m., ägs. wagian, röra,
svänga, i avljudsförh. till germ. *wegan,
röra m. m. (se väga); om bildningen
se förf. Ark. 7: 55 n. 4, Nord. vb med
med.-gem. s. 25. Härtill sbst. vagga
(se d. o.). Den transit. användningen
(vagga barn o. d.) har utvecklats ur
fsv. vagga barne (dat.) o. beror väl i
sin tur på inverkan från sbst. Med
avs. på bildningen jfr t. ex. (lånordet)
dragga.

2. vagga, sbst. = fsv., isl. = da.
vngge (till formen jfr Jessen NTfF 4 R
9: 122); deverbativum av föreg. el. möjl.
intensivbildning till ett sbst. *vaga,
motsv. fsax. wåga, vagga. Andra
likbetyd, o. besj. bildningar: 1. uris. wigge,
2. mlty. wige, fhty. wiga o. 3. mlty.
wége (ty. wiege). Eng. cradle, av ägs.
cradol, besl. med fhty. kratto, korg
(sydty. dial. kratte).

vagn, fsv. vaghn (vangn, vang, jfr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/1165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free