Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vada ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vä l e Ögtl., da. Vejle osv., el. fsv.
Vcedh-labodha, nu Var l eho Långemåla sn
Kim. 1.; se f. ö. förf. Sjön. 1: 734 f.
1. *vada, sv. dial., fradga, skum, ä.
västg. hvaa, finnl. vado m. m., jfr cla.
dial. vae n., motsv. got. hwapö f., skum,
jfr hwapjan, skumma; väl besl. med
sanskr. kvdthati, sjuder.
2. vada, vb, se vad 5.
vadan, fsv. hvapan = isl. hvadan,
ä. da. hveden (med e från heden, hädan),
av den germ. stammen hiva- i vad 4,
var 2 osv. -f~ suff. -Ö i got. hwap, vart,
o. pad-ei, dit som -f- suff- -ana, med
betyd, av riktning från, i fsax., fhty.
hwanana, varifrån (ty. wannen), ägs.
hwanon (eng. whence, med tillagt -s som
i thence, since osv.); se f. ö. dädan.
Annorlunda Falk-Torp s. 437.
vadd, 1755 (neutr.), Sahlstedt 1773
(neutr.), Weste 1807 (mask.), se f. ö.
nedan; väl närmast från eng. wad,
möt-svar, da. vät, höll. watten, ty. watte 1715
osv., fra. ouate, ital. ovata, spän. huata
(vanl. dock algodon); tidigast uppvisat
1380 som mlat. wadda. Tydl. ett
gammalt vandringsord, vars vägar dock
delvis äro okända, liksom dess förhistoria
är höljd i dunkel. Samtliga tidigare
förklaringsförsök måste särsk. av
formella skäl betraktas som oantagliga
(t. ex. samhörighet med vadmal o.
vad el. avledn. av lat. ovis, får, alltså
ett *oväta resp. *öväta). Senast har
vadd osv. av Seybold ZfdW 10: 222
tolkats som ytterst härrörande från arab.
batn (bätin), foder, jfr battana, fodra
med pälsverk, bomull m. m., men
härledningen är formellt något betänklig.
Att ordet har österländskt ursprung,
synes dock icke osannolikt. - En
tidigare svensk hithörande beteckning är
water, varmed Lind 1749 översätter ty.
walte; hos Möller 1755 återges fra. ouaie
med floret-silke.
vademekum, en hjälpreda med
allehanda råd o. upplysningar i form av en
fickbok; f. ö. namn på en skrift av
tysken Peter Lotichius (f 1669) o. av
Lessing: ’Ein Vade Mecum für den Herrn
Sam. Gotth. Lange . .’ 1754; nu även om
ett slags preparat; av lat. vade mecum,
gå med mig (se vad 5).
vadmal, fsv. vapmal n., jämte yngre
vammal, vanmaal (även hos t. ex. P.
Svart), valmal(l) m. m. motsv. sv. dial.
vammal, valmar (huvudformen hos t. ex.
Weste 1807; genom dissimilation av
val-mal) = isl. vadmal, da. vadmel, motsv.
de väl från nord. spr. lånade mlty.
wåt-mdl, ty. wadmal; av fsv. väp, tygstycke
(-v å d), mal, mått (- mål), alltså egentl.:
ett visst mått tyg, förr begagnat som
betalningsmedel (jämte t. ex. linne,lärft).
Isl. vadmal liksom fsv. vapmal
förutsätta alltså ett äldre väÖmäl, med
förkortning av ä framför två konsonanter
(jfr t. ex. Arboga, blaggarn, fattig,
sarga); nsv. -mal för -mål beror på
vokalens förkortning i svagt betonad
sammansättningsled. Formen valmal
kan bero på ljudlagsenlig övergång; jfr
E. Noreen NoB 1921 s. 53. - Atm. i
formen vallmar förr ofta mask. -
Vadmal (o. fsv. väp = vad) var förr
den allmänna nordiska beteckningen
för inhemskt ylletyg, medan de
utländska ylletygen kallades kläde. In i
senare tid använt av allmogen, har
vadmalsdräkten liksom blivit en symbol
för denna o. bl. a. givit anledning till
det under 1600-t. synnerligen vanliga
bonde grå o. d. (gentemot t. ex.
kncck-ten blåa, blårocken; se förf. 1600-t:s sv.
s. 227). Motsättningen mellan den
vad-malsklädde bonden o. herremannen i
dräkt av kläde avspeglas i dansvisans:
’Grårocken å och blårocken på,
Bonddräng i fjor och nämndeman i år, Och
nästa år så är jag herre’. I dylikt
sammanhang ofta i sammans,
vadmalströja, t. ex. Grubb 1678: ’Man finner
och weth vnder Walmarströyan’, Ad.
prot. 1800: ’ifrån Purpurn till
Walmars-Tröjaii’, Wallin 1807: ’Inunder
vallmars-tröjan som kraschanen’.
Vadsbo, härad i Vgtl., fsv. Vadhsbo,
jfr VGLI: ’Vaclsbo pret a?r helt bo’, till
bo l, här som förvaltningsterm (motsv.
husaby), varom Schiick Upsala öd s.
20 f. (Inbj.-skr. 1914), efter namnet på
kungsgården Väp (t. ex. VGL II), där
konungens fogde bodde (nu Vaholm ? i
Vads sn i samma hd). Sålunda till sin
uppkomst att skilja från häradsn. A Ib o,
Bråbo, Hölebo, Sunnerbo, Val-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
