Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tärna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma slag som hos fra. fille o.
(stundom) sv. flicka. - Tillhör samma
grupp av delvis rätt tidiga mlty. (el. y.
fsax.) lån som herre, fru, jungfru,
knekt.
2. tärna, fågelsläktet Sterna, Sigfridi
1619 = isl. per na, da. ter ne (eng. tern från
nord. spr.), av urnord. *pirnön > (med
a-omljud) *pernön, innehållande en
n-avledn. av en beteckning för tärnornas
skrik, som av ornitologerna brukar
återges med tirr el. kirr. Likartade
bildningar äro de likbetyd, da. kirre, fin.
kirra o. fin. tirr a o. sv. dial. tiårp Vstml.,
jfr med avs. på konsonantväxlingen
under titta o. kika. Av annat ursprung
är ägs. stearn (eng. starn). Se förf. Nord.
tidskr. 1914, s. 546.
tärning, fsv. teer ning = isl. ten(n)ingr
(väl i anslutning till Ipnn, tand), da.
teer ning, från mlty. terninc, vanl. tolkat
som avledn. av fra. ter ne, spel med tre
tärningar, trea i tärningsspel (se tern);
jfr dock den mlty. biformen terlinc
(varav sv. dial. lärling), till lere, kula
(av okänt ursprung), som emellertid
kunde vara en folketymologisk
ombildning. - Inhemska nord. ord för
’tärning* äro isl. hnnn (även: masttopp,
björnunge, egentl.: klump, urbesl. med
sanskr. cunä-, uppsvälld, till en ie. rot
ku, svälla; jfr Hunneberg), o. verpill,
till germ. *werpan, kasta (- värpa),
avljudsform till likbetyd, ty. war f el.
Andra ieur. beteckningar äro lat. älea
o. det därmed enl. somliga besl. sanskr.
aksd-. Enl. Herodotus påstodo sig
ly-derna ha uppfunnit tärningsspelet o.
även bollspelen.
1. tät, adj., i dial. även tätt m. m.,
fsv. Ihcélter = isl. péttr, da. teet, mlty.
dicht(e)9 mhty. dichte (ty. dicht), meng.
thiht (eng. tight, med analogiskt /), av
germ. *penht(i)a-, besl. med litau. tankas,
tät, armen, f an jr ds., till ie. lenk, draga
samman, i sanskr. tanäkti, drager
samman, kommer att stelna, ir. co-lécim,
löpna (om mjölk), técht, stelnad; enl.
somliga också med got. peihan, frodas,
osv., av *pinhan (se gedigen o. dejlig);
se vidare tång 1. Jfr Zupitza Gutt. s.
139, Wh. Stokes Bezz. Beitr. 25: 258.
– Härtill sannol. även isl. pel, löpnad
mjölk, av germ. *penh(i)la; se fil- 3
o. jfr sv. ta t mjölk, till sv. dial. tätt
m., löpe, motsv. no. telte n. - Adv.
tätt till tät som rätt till rät. - Med
avs. på deklinationsväxlingen i nord. o.
vgerm. spr. jfr under blöd, fast, möda,
sen, svår, tunn, tät, vild, ödmjuk.
2. tät, sbst., se tête.
tätting, Schroderus o. 1638: lelling,
ä. nsv. även tä(c)kling (-e-), Lex. Linc.
1640, I. Erici o. 1645 = sv. dial.,
dessutom ä. nsv. tackling I. Erici o.1645, dalm.
tåhting, jfr isl. tillingr, no. titing; ty dl.
delvis beroende på ombildning; snarast
av ljudhärmande natur; i västnord. dock
sannol. avledn. av el. anslutet till ord
på ett imitativt til-, tit, som beteckna
något smått (fågel, fisk m. m.).
Oberoende härav är t i ta, om vissa mesar
(efter lätet). - lä. nsv. även lätta, t. ex.
Schroderus Gom. 1640.
täv, i sht norrl. dial., elak lukt, fsv.
pcever (plur. täfla), smak = isl. pefr,
smak, lukt, no. tev, andedräkt, (elak)
lukt m. m., fda. pcev, smak, lukt, da.
dial. tev ds., likhet med, av germ.
*pafja-el. *pat)ja-; jämte y. fsv. thcefia, smaka
= isl. pefja (ipf. paföa), vädra, lukta,
med avljudsformen germ. *pefön (pet>-)
= ägs. peflan, pusta, y. fsv. Ihaiva,
smaka (dock svagt bestyrkt), isl. pefa,
lukta. Enl. Falk-Torp (under left) besl.
med lat. tepor m., värme, sanskr. tdpas
n., hetta, fslav. teplii, varm, osv.; i så
fall med grundbetyd, ’vara varm’, varav
’pusta av värme’, varav ’lukta’ m. m.;
alltså med en konkret grundbetyd,
såsom i andra gamla beteckningar för
sinnesförnimmelse; se under bitter,
frysa, ryka, smak, smärta, stinka.
- Härtill växtn. vitatäva, sv. dial.,
om kamomillblomster o. surkulla, båda
starkt luktande.
täva, nu dialektord: hynda, Var. rer.
1538, y. fsv. tazva P. Månsson (täffwa)
= da. Iceve9 från mlty. leve, även (med
vanlig betyd.-övergång): sköka = ägs.
Iife9 av germ. *titön. Avledn.: sv. dial.
tafsa, liten hynda, bildat med
dimin.-suffixet s, såsom möjl. även sv. dial.
tispa, rävhona, sköka = da. Iispe9 hynda,
är en äldre avledn. av den i täva
ingående germ. stammen til)-, med samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
