Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - såt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Perspectiv’ = no. sjeldsynt, egentl, neutr.
till ä. nsv. sällsyn (t. ex. Bib. 1541,
Schroderus 1635, Linné 1751), fsv. scelsyn,
siceldsyn = isl. *sjaldsynn, ägs. seldsiene,
av germ. *-se(g)wni-, jämte isl. sjaldsénn,
av *-sehwni-, till säll- i sällan,
sällsam (se d. o.) o. fsv. adj. syn, som kan
ses, synlig (se -sy n t).
sällträ, Linné o. 1750: sällträdet, el.
(förr vanligare) sältra, Arvidi 1651,
Verelius 1681, Spegel osv., jfr ä. nsv.
sältebåll Petreius 1615 o. sältele(c)k
1547, båda i betyd. av ett slags
bollspel; motsv. no. seltra, selta, antagl. till
sälja i den gamla betyd. ’överlämna’,
alltså: trä varmed bollen överlämnas;
liksom sv. dial. säntra ds. till sända.
De ä. nsv. formerna på sälte- bero i så
fall på gammal ombildning, sedan
senare leden försvagats till form o. betyd.
sälta, sbst., Bib. 1541, avledn. av adj.
salt, bildat som t. ex. fylla, lättja,
svärta, syra, sämja, väta.
sälting, växtsl. Triglochin, Linné 1742
osv., till salt, liksom t. ex. växtn.
äxing till ax; jfr da. salting 1793 ds.;
i sv. även saltgräs = ty. salzgras; efter
den saltaktiga smaken (åtm. hos de
unga skotten av havssältingen).
Säm, gård- o. sockennamn i västra
Sverige, ofta skrivet Sem(b), fsv. Sæm
= no. Sem; av urnord. *Saiwi-haimaR,
egentl.: sjöbygden, se sjö o. -hem 2;
jfr med avs. på ljudutvecklingen Säby
samt f. ö. t. ex. fno. Læmr, sannol.
med M. Olsen MoM 1919, s. 14 f. av
*Hlaiwa-haimaR, till germ. *hlaiwa-,
hög el. backe = urnord. hlaiwa Bø,
fsax. hlêo osv. (besl. med ortn. Lena,
lid, sluttning, osv.); ävensom under
Salem.
sämja, vb, fsv. sæmia (ipf. sam(p)de,
sæm(p)de), sammanhålla, sämjas el.
komma överens (opers.; jfr nsv.
lagspråk: ’sämjer dem ej’, Jordab. 13: 1),
enas, överenskomma, överensstämma =
isl. semja, förena, enas, got. samjan o.
s. sik, behaga, göra sig behaglig för;
avledn. av sam- i samma, sam- osv.;
liksom också sbst. sämja, fsv. sæmia,
även: överenskommelse = fno. semja,
överenskommelse, ä. da. sæmie, enighet.
Sämminghundra, härad i Uppl., fsv.
Sæmingia hundare, dvs. Sämingarnas h.,
till ett ätte- el. folknamn *Sæminger,
varom se förf. Ortn. på -inge s. 150.
Jfr Närding-, Ärlinghundra o.
under hundra.
sämre, sämst, fsv. sæmbre, sæmaster
= ags. sæmra, sæmost, av ovisst urspr.;
möjl. till en ie. rot sei o. besl. med adj.
sen (se d. o.); jfr t. ex. fhty. langseimi,
långsam, Persson Indog. Wortf. s. 364.
sämsk- i Sämskskinn osv., jfr G. I:s
reg. 1554: semiske skin, motsv. ä. no.
semske . . skind 1516, da. semslæder el.
sæmsket læder, från mlty. semes(ch) leder
1400-t. = mhty. sæmisch (sâmisch) leder
1400-t. (ty. sämischleder); av ovisst
ursprung. Snarast från slav. spr.: tjeck.
zámis, ry. zamsa, sämskskinn (enl.
somliga från turk. semiz, fet), o. i så fall
inkommet till västra Europa på samma
vägar som saffian; jfr även schagräng.
Enl. andra äro emellertid de
slav. orden av germ. ursprung o. de
germ. i sin tur lånade från fra. chamois,
stenget, som självt synes vara ett
alpord (se gäms); härifrån eng. shamois,
shammy m. fl. former, sämskläder. –
Ehuru orden lånats i jämförelsevis
ung tid, är sämskgarvningen gammal i
Norden.
sända, fsv. sænda = isl. senda, da.
sende, got. sandjan, fsax. sendian, fhty.
senlen (ty. senden), ags. sendan, av germ.
*sandian (varav lapska lånordet saddije-,
saddit), kausativum till germ. *senþan,
gå, resa (se sinom), alltså: ’låta gå el.
resa’, bildat som vända till vinda,
slingra sig o. d. – Sändebud, fsv.
sþndebudh (-bodh) n. jämte -bupi, -man,
motsv. isl. sendiboð, -boði, -maðr, till
verbalstammen i sända. I betyd.
’ambassadör’ o. d. redan i y. fsv., t. ex.
1506: ’thette polniske sendebudet’. En
urgammal germ. beteckning är annars
got. airus, isl. órr osv. (se ärna). Även
användes härold, egentl.: tjänsteman
vid hären (se d. o. o. det etymol.
identiska Harald). Gamla latinska
beteckningar ligga till grund för de nu i
historisk framställning brukade legat o.
nuntie, om påvliga sändebud; det
förra i lat. (legatus) med samma
dubbelhet i betyd. som fordom tillkom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
