Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - stocka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stoppa, slappa, tilltäppa, fylla, stoppa
in = da. stoppe, från fsax. slnppön,
mlty. stoppen = fhty. bistopfön (ty.
stop fen), ägs. forstoppian, stoppa till,
eng. stop). Fhty. stoppen väl av germ.
parallellstammen stubb-’, se v. Fricsen
Mediagem. s. 86. Betyd, ’laga’ <: av
’stoppa till (ett hål)’; redan i mhty.
Vard. fattat som lån från rom. spr.:
mlat. stuppare, stoppa med blånor =
ital. slappare, fra. étouper, till lat. stuppa,
stupa, blånor, från grek. shjpe, slijppe
ds. Emellertid kan ordet också o. väl
med större skäl tänkas höra
tillsammans med fhty. stopfön i betyd, ’sticka’,
varifrån den av ’stoppa in’ kunnat
utvecklas.
2. stoppa, stanna, hejda = fsv. -
da. stoppc, från mlty. stoppen (varav
ty. -), eng. stop, av germ. *stuppön,
av-ljudsform till östfris, stupen, hindra
o. d., möjl. till en rot med betyd, ’vara
styv’, varom se s t u v. I nsv. sannol.
med ny påverkan från iy. (o. eng.?).
F. ö. kan betyd, ’hejda’ stundom ha
utvecklats från den av ’stoppa till’, i
vilket fall ordet delvis har sitt ursprung
från föreg.
stor = fsv., da. = isl. starr, ffris.
stör, ägs. stör (en gång belagt), jfr fsax.
störi; av germ. *störa- = ie.
*st(h)äro-i litau. störas, tjock, fslav. starii,
gammal, egentl.: styv (vartill ry. stdrosta,
by- el. sockenfogde; se ålderman);
r-bildning till ie. st(h)ä, stå, vara styv.
Till den avlägset besläktade, likbetyd,
roten st(h)u (jfr stöd) höra bl. a. fhty.
stiuri, sturi, stor, präktig, fsv. o. sv. dial.
s tur, stor, ty. stier, tjur, osv. (se under
tjur) = sanskr. sthiird-, grov, stor (jfr
f. ö. Sture o. stör 1). - Storartad,
Tegnér 1832, Atterbom 1833, ännu ej
hos Dalin 1853, egentl, vanligt först
efter denna tid; efter ty. grossartig o.
(el.) da. storartet. Fischerströms blifva
storartad, om boskap, står icke i direkt
historiskt samband med den senare anv.
- Stormakt, Sv. tidn. 1852, Agardh
1853: ’fem herrskarestater, eller såsom
de sjelfva kalla sig »Stormakter», Östg.
Corresp. 1854, Upsalaposten 1860, alltså
urspr, ett typiskt tidningsord; efter ty.
grossmachl (atm. redan 1778).- Stor-
slagen, väl uppkommet på 1860-t. o.
vid denna tid använt av L. De Geer:
’en så »storslagen» personlighet som
grosshandlar Nyblad’ (Grefve Lillie s.
12 [1880]); f. ö. t. ex. M. Lönnberg
1876, Rydberg Athen. 1876 (tidigare
uppl.: oerhörda), Wennerberg 1882; väl
egentl.: tilltagen i stort mått el. dyl.;
jfr Lunds Veckobl. 1887: ’storslagen ..
bokved’ (i denna betyd, motsv. da.
slor-slaacl); jfr no. storslegen, ’grovladen’.
Se f. ö. Lindroth Adjektiv, af part. s.
115. - Storvulen, se v u l e n.
stork, fsv. storker (även -ö-) = isl.
storkr, da., mlty. slork, fhty. storah (ty.
storch), ägs. store (eng. slork); från germ.
spr. lånat i kelt. o. slavo-balt., av germ.
*slurka- = ie. *strgo- = grek. törgos,
gam, väl egentl.: stark (fågel) el. dyl.;
rotbesl. med stark, med samma
av-Ijudsstadium som i styrka, storkna.
- En lågtysk benämning är adebar
(-bär; fhty. odebero) = höll. ooieuaar;
va ni. tolkat som ’lyckobringaren*, till
germ. "auöa- i fsax. öd, isl. audr,
rikedom, osv. (se öde 2) o. bära, el. möjl.
avljudsform till jod, barn; jfr
Schnitt-ger Storken som livsbringare s. 8. I
alla händelser en omskrivning av samma
slag som t. ex. de under nalle,
spindel l, varg osv. omnämnda: storken
hålles (el. hölls) för en helig fågel. I
lat. cicönia (jfr hane l, höna); i grek.
pelargös, egentl.: den mörkgrå.
storkna = fsv.: stelna, kvävas, i
betyd, ’stelna’ ännu Kolmodin Qv.-sp.
1732, isl., no.: stelna - da. storkne,
stelna, got. gastaurknan, fhty.
gistor-chanén, eng. dial. storken, bli styv el.
stel, urgammalt inkoativum (liksom
vakna), besl. med fsv. storkin, isl.
stor-kinn, stelnad; med samma
avljudsvo-kal som styrka o. i avljudsförh. till
står k.
1. storm, fsv. stormber, även: oväsen,
strid, anfall = isl. stormr, fsax., ägs.,
eng. storm, fhty., ty. slurm, av germ.
*sturma-, m-avledn. till germ. stur- i
isl. styrr, larm (av *sturja-), sv. dial.
sturi, oro, osv. (se f. ö. störa), bildat
som t. ex. dom, dröm, söm. Från
germ. spr.: ital. stormo, träffning, strid;
alltså väl en gammal betyd, hos ordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
