Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - stocka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litau. stulpas, pelare, gudabild. Det
inbördes förhållandet mellan dessa ord är
oklart; Tamm, Mikkola o. Fischer
betrakta de germanska formerna såsom
lån från slav. spr.: enl. andra äro de
inhemska. I alla händelser väl till en
ie. rot stelb (stetp), vara styv o. d. (jfr
stjälpa), utvidgad av stel i stall o.
ställa (jfr t. ex. skalp o. skölp till
skel i skilja osv.).
stolsteg, ansvällning av ögonlocket,
Schroderus Com. 1640: ’Stoolstegh eller
blemma i öghat’, Linné 1763; i sv.
stundom även storsteg. Ansågs uppkomma
därigenom att den sjuke (särsk. den
havande modren) satt en stol upp o.
ned o. ej spottat på den, el. också
suttit på en stol så, att endast ett av
stolens »steg» berört golvet; botades
bl. a. genom att hålla steget el. stolfoten
el. borra den motsols mot det sjuka
ögat. Stolsteg fick man även genom att
se genom nyckelhålet. Senare leden är
= no. stig, stig (no.-da. sti-, ej i da.) =
Ity. stieg, stige, m en g. stige (eng. sty)
osv., jfr ägs. stigend (eng. stian); till
stiga; alltså: som stiger fram el. upp,
höjer sig. Om den övertro, som var
förbunden med denna åkomma, erinrar
även no. trollstig.
stolt, fsv. stoller, ståtlig, skön,
framstående, fin, stolt = scnisl. stoltr, da.
stolt, från mlty. stolt = höll. stout
(varifrån da. stant, ståtlig), mhty., ty. stolz
(i mhty. även: fjantig; se det besl.
stolle), varav fsv. stoltz, jfr folkvisans:
stolts jungfrun (dvs. ’skön, vän’);
snarast ett inhemskt germ. ord, till roten
stelt, vara styv (se s ty 11 a, s t u 11 a),
utvidgning av stel (se stall, ställa). Från
germ. väl: ffra. estout, stolt, käck, som
enl. andra är romanskt (lat. *exstulliis).
Eng. stout, stark, tjock, modig, stolt,
har härletts både från fra. o. höll. Jfr
följ.
stolt Henrik, Chenopodium (Blitum)
bonus Henricus, lungrot, Franckenius
1638: Stolle Hindrich, förr även God H.
1628 osv., motsv. i da., från ty. stolzer
o. guter Heinrich; enl. Grimm m. fl.
egentl, det vanliga tomtenamnet
Heinrich (Heinz): tomtarna (die kobolde)
tänktes ofta med gåsfötter, o. växtens
blad likna sådana; jfr likbetyd, ty.
gän-sefuss (ävensom da. hundelunge,
lamme-0re, likaledes med syftning på bladen).
Jfr ty. böser Heinrich, Mercurialis, roter
H., Rumex acetosa. Av de båda
beteckningarna ’god’ o. ’stolt’ är säkerl.
den första äldst. Har verkligen
namnet avseende på tomtarna, må erinras
därom, att ’god’ är en vanlig
bestämning till deras namn, jfr sv. dial.
go-nisse, eng. Robin good fellow osv.
Namnet ’god H.’ har f. ö. motsvarigheter i
en mängd språk (där ’stolt’ saknas),
t. ex. höll., eng. (good’king Henry), fra.,
ital. ’Stolt’ beror på överflyttning från
andra växter, sannol. med syftning på
växtens ståtliga utseende. Jfr växtn.
Stolt-Valerian o. skån. stolte Mårten om
den vackra Senecio jacobeea (jfr Stolte
Henrik i s. Ska. enl. dr Sv. Berg om
Senecio vtilgaris, säkerl. sekundärt).
stom, stomhemman, fsv.
prcesla-stompn, möjl. ej, såsom antagits t. ex.
av Noreen V. spr. 3:96, av *stömn till följ.,
utan identiskt med fsv. stumn (*stufn),
stubbe = i si. stufn, stofn, fda. stufn, sv.
dial. stiimm, stomm, ägs. stofn (besl. med
stuv o. stubbe) o. egentl, såsom st u v
betydande ’stump, stycke’, här:
’jordstycke’ (G. Hedström); å andra sidan
finnas dialektformer, som snarare visa
hän på stomme.
stomme, fsv. stomme, av ä. *stöme =
got. stöma m., grundval, motsv. lat.
stämen n., varp, ränning (på de gamles
upprätt stående vävstol; jfr stramalj),
grek. stémön m. ds., san skr. sthåman-,
ställe där man står, kraft, m-bildning
till roten i stå; jfr f. ö. särsk. stam 2.
- Jfr O. Adam 1856: ’det torra
stom-met’.
stop = fsv. - da. stob, från mlty.
stop, även (som i fsv. o. ä. da.) ’ett visst
mått’, varav också eng. stoop, egentl. =
det inhemskt nordiska isl. staup n.,
fördjupning i en väg (betyd.: ’bägare’
från mlty.); grundbetyd, alltså:
urhålk-iiing med branta väggar o. stammen
staup- sålunda identisk med den i germ.
*staupa-, stupande, brant = ägs. siéap
(eng. stcep) osv., avljudsform till stupa l
(se d. o.).
1. stoppa, fylla, stoppa in, laga, fsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
