Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staël von Holstein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*stholnö- till roten sthel, stå, vara ställd,
vara styv o. d., vartill även sanskr.
sthänu, stående, orörlig (av *sthalnii-)9
sthdla-, sthali-, grund, höjd, ’sthdlali,
står, fpreuss. stallit, stå, osv.; se f. ö.
ställa, stjälk, stoll, stolle, stolpe.
Enl. Sievers IF 4: 337 f. förutsätter
däremot germ. *stalla- ett ieur.
*sto-dhlo-= lat. stabnlum, boning, tillhåll för
människor o. dj ur, stall (jfr v e s t i b u 1);
även i detta fall besl. med stå; en
bi-form *std-tlo- förelåge i germ.
*stap(u)la-= ty. städel, lada, skjul, ett allmänt
vgerm. ord, o. (med avljud) i ställa.-
Jfr även det avlägset besläktade o.
lik-betydande litau. stöné, ävensom t. ex.
sanskr. göstha, kostall (med sammans.
acvagöslha, egentl.: häst-kostall, en
ka-takres). - Alltså har stall samma
grundbetyd, som sto. - I äldre tid stundom
i vidsträcktare betyd, än numera i
riks-spr., jfr t. ex. ä. nsv. f are-, fästall (t. ex.
1683), swijnesiall (t. ex. Lex. Linc. 1640
under siille); dock redan i fsv. nästan
uteslutande med avs. på hästar. - I sv.
även om ett slags upprättstående välvt
trästj^cke å stråkinstrument; i da. i stället
stol, i ty. steg, i eng. bridge (egentl.: bro)
o. i fra. chevalet, även om vissa redskap
o. ställningar (till cheval, häst). -
Stallbroder, fsv. stalbrodhir, kamrat, även
om äkta make el. maka (t. ex. ’käre
stalbroder’ i brev från Sten Sture d. ä.
till hans hustru), bolagsman = isl.
stall-bröÖir, da. stal(d)broder, väl från m l ty.
stalbroder, rumskamrat, kamrat = mhty.
stalbmoder; antagl. översättning av mlat.
constabnlarius, stallkamrat, kamrat (se
konstapel). Ordet, som numera har
en mindre god anstrykning, begagnas
i sin urspr, betyd, ännu av Atterbom
till Tegnér 181 U: ’Trofaste vän och
stallbroder’.
stalla, låta sitt vatten, om hästar, I.
Erici O.1645 -no.s/aZ/a, da. stälde, mlty.,
ty. stallen; jfr mlty. stal (ty. stall),
hästurin, ävensom (med enkelt /) eng. slale,
ställa. Är väl snarast, trots framställda
invändningar, ett eufemistiskt uttryck
= mty. stallen, bli stående, stanna, jfr
isl. stallra ds. (till stall o. ställa),
syftande därpå att hästen stannar, då han
Jfiter sitt vatten. Annorlunda emellertid
Persson Indog. Wortf. s. 467 f. m. fl.:
besl. med kymr. staut, urin (av *stalto-;
en grundform, som dock blivit bestridd),
grek. staläö, staldssö, droppar (jfr
stal-aktit). - Stallört, Ononis hircina o.
repens, Franckenius 1638, efter ty.
stall-krant, med syftning på den särsk. hos
O. hircina framträdande fräna lukten,
som givit upphov till växtens bruk som
urindrivande; sannol. dock
folketymo-logisk ombildning av det äldre ty.
stahl-kraut, jfr sv. järnört, lievarg m. m.,
samtliga väl syftande på att växten vid
slåttern skadar liarna.
stalp, bråddjup o. d., i dial. även:
brant vattenfall, Tiselius 1723: ’branta
stalp’; 1582 osv. även som
bergverksterm med olika betyd.-skiftningar;
av-Ijudsform till stjälpa.
1. stam, stäv, 1558: slam, men ännu
1698: stambn, fsv. stamn, stafn = isl.
slafn, da. stavn, fsax. stamn, ägs. stefn,
stemn (med i-omljud; eng. slem); jfr
mlty. sleven (se stäv 1); samma ord som
följ. o. urspr, syftande på bjälken i
skeppets förstam.
2. stam, trädstam o. därur härledda
betyd.: härkomst, folkstam m. m., i
betyd, ’släkt’ redan i fsv. konungsslam,
1594: stämmer plur., släkten; om
trädstam: 1643: stämmer plur. = da. stamme,
frän mlty. stam, stamme, träd- o.
folkstam, ty. s tam m, av fhty. stam (gen.
stämmes). På grund av i germ. spr.
förekommande ljudövergångar tn >> mn
(mm) o. omvänt mn > Ön är
förhållandet till likbetyd, ägs. stemn, stefn oklart,
liksom även till de under stam l
anförda orden, vilka också egentligen utgå
från betyd, ’trädstam’. Man har
antagit två skilda grundord: germ.
*slafina-till stav o. *stamna-, besl. med fir.
tamon, trästam, grek. stdmnos, krus,
jfr tokar, siarn, träd (Liden Stud. z.
tochar. Sprachgesch. H l, s. 35), till
roten stha, stå, i avljudsförh. till stomme.
- Under 15- o. 1600-t. uppträder ordet
i sv. huvudsakl. i den avledda betyd,
’härkomst, släkt’ (med biformerna
stamme, stamne); jfr härstamma, uttr. en
man av gamla stammen osv. Den
inhemska, då ännu allmänna
beteckningen för ’trädstam’ ar bol (se bål 1);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
