- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
849

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sprita ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spraka (jfr till betyd.-utvecklingen
under sp rak fåle), o. germ. *sprcéwon i
sv. dial. språ, spira osv. (varom
närmare under spruta slutet o. spröd);
cl. också av germ. "sprngja- till en
utvidgning av samma rot, jfr eng. sprig,
skott, telning, av meng. sprigge. Med
avs. på betyd.-växlingen ’mycket livlig,
skygg (om häst)’ o. ’spira, spricka ut’
se det likbetyd, sp rån t: sprinta, spira,
springa.

[språ, sv. dial., spira, brista, se
spruta (slutet).]

språk, G. I:s reg. 1535: ’thett
Lati-niske och Tysk språk’ = no. spraak,
da. sprog; från mlty. spräke, språk,
samtal, tal, av fsax. spraka = fhty. sprdhha
(ty. spraché), ägs. sprdc, m. m., av germ.
*sprcekö-, till germ. *sprekan = fsax.,
ägs. sprekan, fhty. sprehhan (ty.
spre-chen), vartill mlty. spreke, tal, rykte,
varav ä. nsv., sv. dial. spräck, nys, hum.
Säkerl., enl. vanligt antagande, rotbesl.
med spraka (jfr Buck Amer. journ.
of phil. 36: 8 o. till betyd. eng. crac/c,
braka, brista, men i dial.: tala); med
en växelform utan r i ägs. specan, tala
(eng. speak), ä. da. spage, spraka, mlty.
spaken, torra kvistar, osv. - I sv.
(ord)-språk ingår sannol. också ett lån från
mlty., näml. mlty. sproke m., ordspråk,
tal - mhty., ty. spruch, av germ. *spruki-;
jfr Lielius 1591: ’tröstelige Språk ..
aff then helige Schrifft’. - ’Språk’ i
betyd, ’ett folks ordskatt o. d.’ hette i
fnord. annars tunga (se d. o.; jfr fra.
langue av lat. lingiia, tunga). - I got.
i betyd, ’språk’ i stället razda; se
under röst 3 (slutet).

språng, fsv. sprang = no. n.; jfr
mlty. sprank m.; avljudsform till vb.
springa, vartill även fsv. spring n. ds. =
da. (även: springbrunn, källa), jfr mlty.,
mhty., ty., ägs. m., källa, eng.: språng
källa, springfjäder, vår (egentl.:
löv-sprickning); ävensom avljudsformen
mlty. sprunk (gen. spränges) m., språng,
hopp (varifrån fsv. sprnng n.) = mhty.
sprnnc (ty. sprnng).

[språte, sv. dial., telning, skott, se
under spröt.]

spräcka, Serenius 1734: spräckt (adj.),
Lind 1749: sönderspräcka (under knit-
schen); även inträns, i betyd, ’spricka’
t. ex. 1694, jfr ä. nsv. spräck,
sprängning, 1601, analogiskt nybildat
kausati-vum till spricka, som självt är en
nybildning till springa; motsv. no.
sprekka, bornholmsdial. spräjkkja. Se
f. ö. spricka 1.

spräcklig, 1687: spreklig, ä. (n)sv.
även -ng, -og o. -ot, ombildning av fsv.
spräklotter = isl. spreklöttr, jfr da.
sprag-let, motsv. mhty. spreckeleht; avledn. av
ett ord, motsv. sv. dial. spräkket, fläck,
spräckta, mässling, nisl., no. sprekla,
fläck; till samma germ. rot (s)prek som
fräkne. Biformer med n.: mholl.
spranke, mhty., ty. sprenket, fläck. Väl
ytterst till en rot med grundbetyd,
’stänka o. d.’, varom se sprängd.

[spräker, norrl. dial., modig m. m.,
se under sprakfåle.]

spränga, fsv. sprcengia = isl. sprengja,
da. sprcengc, ägs. sprengan, utbreda,
brista, mlty., fhty., ty. sprengen, rida
snabbt, av germ. "sprangian, kausativum
till springa; alltså: komma att springa
el. brista (liksom sänka till germ.
*sinkwan, sjunka, osv.). I betyd, ’spränga
fram’ (på häst) från ty., från det
fullständigare das pferd sprengen, avs. ’låta
spränga’, ej att förväxla med uttr.
spränga en häst, som är inhemskt.
- Spränglärd, G. Gyllenborg 1723:
’spränglärde bokvurmer’, Lundbergs
övers, av Erasmus 1728, Dalins Arg.
osv. = da. sprcenglcerd, o. säkerl. i sv.
inkommet från da., sannol. från
Holberg. Egentl.: så lärd att man kan
spricka.

sprängd, lätt saltad, från mlty.
spren-get vlésch, lätt saltat kött, till mlty.,
mhty., ty. sprengen, ägs. sprengan,
beströ, bestänka, av germ. * sprang ian.
Härifrån utgår bl. a. betyd, ’fläckig,
fläck o. d.’ i ty. gesprengt, skäckig,
mlty. springel, fräkne, jfr (utan nasal)
spräcklig osv., ävensom möjl. fräkne
o., avlägsnare, fjärsing. B i mord (utan
r) t. ex. mlty. spinkel, fräkne, ägs. specca
(eng. speck), fläck, fräkne. Ytterst väl
f. ö. besl. med spränga o. springa,
till en ie. rot sp(h)ere(n)g i lat. spargo,
strör, sv. spraka osv.

sprätt, t. ex. Dalins Årg., Franzén

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/0937.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free