Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sköve ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Skade; samtliga tolkningarna i olika
avs. formellt betänkliga el. mindre
tilltalande, om det också är avgjort
sannolikast, att här ett gudinne- (el.
gudanamn) ingår o. i så fall säkerl. ett, som
sammanhänger med Skade.
Etymologiskt, trots avvikande fornformer, utan
tvivel identiskt med det flerstädes
uppträdande socken- o. gård- el. bynamnet
Sked(e)vi, ävensom med Skadevi
Uppl. Se utförligt (med litter.) Lindroth Ant. tidskr. XX. 4: l f.
sköve, skjul, portlider, Sundelius
Norrk. Minne 1798 (ännu brukligt i
Norrk., t. ex. Byggnadsordn. f. Norrk.
1891), väl ett isl. *skeyfi; i alla händelser
till skjuva, skjuta, alltså egentl. plats dit
vagnar o. d. skjutas in; besl. med ty.
schuppen, skjul o. d., av fhty. sco(p)f,
ags. scypen, stall, sceoppa, verkstad (eng.
shippen, stall; eng. shop, butik); från
västgerm. spr.: fra. échoppe, liten bod.
- Etymologiskt identiskt är sv. dial.
sköve, förhuden på häst, I Erici 1642.
[sköver, sv. dial., engelska sjukan,
se skäver.]
skövla, fsv. sköfla, skyfla, sköfla, till
fördelning överlämna (förverkat gods)
= fda. skyflæ (nda. i stället plyndre,
hærje), jfr isl. adj. skyflr i sammans.,
t. ex. búskylft, dyrt, féskylft ds.,
liðskylft, som kräver folk (jämte skylmt),
av -skyflt. Möjl. rotbesl. med skjuva.
slabba, söla o. d., i litter. först i
senaste tid - no. slabba, lty. slabben ds.,
ty. schlappen, sörpla, meng. slabben,
vada i smuts; jfr följ. o. slafsa. Av
imitativ karaktär, med i dylika
bildningar vanlig lång geminata av samma
slag som i de sannol. självständigt
uppkomna mholl. slabben, sluddra, o. da.
dial. slappe ds., el. som i de med slabba
likbetydande sv. slubba (väl en
avljudsform), mholl. dabben, nisl. drabba, sv.,
dial. labba, sabba, sk(v)abba (se svabba),
subba (se subbert) osv.; jfr förf.
Mediagem. s. 36. - Härtill: sv. dial. slabb,
smutsigt vatten o. d. = ä. da., eng. dial.
slab ungef. ds.
slabbra, sladdra, Duben 1722 = ty.
schlabbern ds.; knappast samma ord
som sv. dial. slabbra, äta glupskt = ä.
da. slabre, lapa, ty. schlappern, sörpla.
I sv. dial. även slappra. Imitativa
bildningar liksom föreg., av vilka de dock
ej behöva vara direkt avledda lika litet
som t. ex. plumsa el. da. plumre av
sv. dial. plumme (jfr förf. Ark. 14: 188).
- Härtill sv. dial. slabbertyska,
rotvälska, ä. nsv. slappertyska; jfr under
rotvälska.
[slada, sv. dial., driva, se sladd 3.]
1. sladd, återstod av mat el. dryck,
liten skvätt el. klimp, i litter. först
under de senaste årtiondena; jämte (mera
dial., t. ex. Smål.) slätt ds., motsv. da. slat
ds.; väl att sammanhålla med en del ord
för ’trasa o. d.’, t. ex. ä. da., mhty. slatte,
lty. även sladde (se följ.); stundom även
med -nt- t. ex. sv. dial. slant, trasa (se
slant 1), lty. slunte osv.; jfr även lty.
sladderig, slatterig, slapp m. m., med en
i dylika pejorativa bildningar vanlig
konsonantförlängning o. växling av
media o. tenuis (jfr t. ex. under sluddra
o. snubbla); på denna grund o. till
följd av i sådana ordgrupper ofta
förekommande kontaminationer svåra att
etymologiskt bestämma. Hos Falk-Torp
under slat anföras en hel del ord, som
knappast alla äro sinsemellan besläktade.
- Hit hör väl snarast uttr. komma
på sladden, Billbergh 1838, som dock
från betyd.-synpunkt även kunde föras
till sladd 2 el. 3 (jfr med avs. på 3:
komma på släpet).
2. sladd, sjöt.: ändan av ett tåg, kort
smäckert tåg, Tersmeden 1736, från lty.;
jfr lty. sladde, trasa, osv. (se föreg.).
3. sladd, jordbruksredskap att krossa
kakor med o. jämna jorden, Florinus
1695, Broman 1733 (jämte sladd),
närmast till vb. sladda, använda sladd,
med intensivisk konsonantförlängning
till sv. dial. slada, sladd, jfr sla (av
*slað) Broman 1733, till germ. roten
slað, med avljudsformen slōð- i sv.
dial. slō (av *slōð), vinterväg i skogen
el. på sjön (o. d.), egentl.: där man
släpar (timmer o. d,), även: hop, mängd
(se slo(d)) = isl. slóð, no. slōd,
släpväg, spår; isl. slóði m., om vad som
släpas efter (i sht ris o. grenar), no.
slōde; isl. slǿða, no. sløda, släpa.
Sannol. bör man hit även föra: sv. dial.
slada, driva (om båt), gå o. driva, o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
