Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skön ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skörd, fsv. skördh, skyrþ f., skärning, l
hugg, skörd (abstr. o. konkr.),
omskärelse m. m. = isl. skurðr m., no. skur(d),
skul, ä. da. skurd, skyrd f., av urnord.
*skurði-, vbalabstr., med svagt avljudsstadium, till skära; etymologiskt
identiskt med sköl. Skörd: isl. skurðr:
skära = stöld: isl. stuldr: stjäla =
börd: isl. burðr: bära. Dessa
maskulina u-former kunna bero på parallella
bildningar på ie. -tu: germ.
*skurðu-osv. (jfr t. ex. tvätt ytterst av *þwahtu-),
men genusväxlingen är snarast
sekundär. - Om andra germ. ord för ’skörd’
se under and 2 (ty. ernte osv.) o. höst.
- Den äldre betyd, ’skärning o. d.’
ingår i Höga visans (4: 3): ’Dine kinder
(äro) såsom skörden på granatäplet’
(gamla övers., motsv. Bib. 1541; Luther:
Ritz).
skörl, miner., turmalin m. m.,
Bromell 1730, förräven: hornblände, t. ex.
Hisinger 1797 = da. skørl, från ty.
schörl, varav även eng. shorl; dunkelt.
skört, t. ex. 1542, ä. nsv. ofta skörte,
Bib. 1541 osv., i betyd, ’förkläde, kort
kjol, skynke m. m., fsv. skörta (plur.
-or), pansarskört, motsv. ä. da. skjørt,
förkläde m. m.’, da.: kjol o. d., från
mlty. schorte (uttalat med ö), schort,
varom under skjorta; i sv. med
förändrat kön.
skörta upp, se uppskörta.
1. sköt, poet. o. d., sköte, fsv. sköt,
hörn, nedre hörn av ett segel, veck av
klädnad, sköte - isl. skaut, ungef. ds.,
även: väderstreck o. ett slags
kvinnohuvudbonad, da. skød, skört, sköte, skot,
motsv. got. skauts m., klädningsflik,
skört, mity., schôt, flik, skört (varav sv.
skot), fhty. scôz m. (ty. schoss) ds.,
ags. scéat, klädningsflik, skört, hörn (med
avledn. scíete, varav eng. sheet, lakan
m. m.), av germ. *skauta-, till skjuta; i
identiskt med fsv. (fda.) ortn. Sköt, nu
Skytts härad. Alltså egentl.: ’något
framskjutande’, varav ’kant, hörn’, varav
’klädningsflik’ o. sedermera ’sköte’.
2. sköt r., strömmingsnät, av fsv. o.
nordsv. dial. sköte m. ds., väl avledn.
av föreg.
sköta, på 1500- o. 1600-t. även ’bry
sig om’, t. ex. gamla bibelövers.: ’der
skola de intet om sköta’ = fsv.: giva
akt på, åsyfta, fästa avseende vid, bry
sig om, sysselsätta sig med, sköta =
isl. skeyta ungef. ds., ä. da. skøde (da.
skøtte med -tt- från ipf. o. part.);
avledn. av sköt l, alltså egentl.: taga
upp i skötet, om barn. - En avledn.
av samma ord i betyd, ’klädningsflik’
är fsv. sköta = isl. skeyta, överlåta jord,
egentl, genom en symbolisk handling,
varvid överlåtaren lade något jord av
den föryttrade egendomen i en flik (sköt,
skaut) av mottagarens kappa. Härtill
sv. dial. skötning, laga fasta, fastebrev.
- Jfr sköteslös.
sköte - fsv.; av urnord. *skautia-,
avledn. av sköt 1. - Formellt
identiskt är det besl. fsv. sköte n., kast- el.
skjutvapen m. m., i avljudsförh. till
skjuta i annan betyd. - En del uttr.
med ordet i bildl. anv. ha utländska
förebilder, t. ex. i jordens sköte, ty.
im schoss der erde, lat. in gremio terræ.
- Skötebarn, motsv. da. skødebarn,
ty. schosskind; i ä. nsv. även
skötedägg(er), jfr da. kæledægge, till dägga, dia.
- Skötesynd, 1766 (i övers, från da.),
då ännu enstaka, egentl, ett
1800-tals-ord, efter da. el. ty., jfr da. skødesynd,
ty. schoss-sünde, ävensom eng. bosom sin.
sköteslös, vårdslös, klandras t. ex. av
Winterbladet 1853 o. Linder Regl. 1886
som danism (- da. skødesløs)’, har dock
gamla anor i språket, t. ex. 1772 o. på
1800-t. t. ex. Fr. Bremer o. Lysander
(ej hos Dalin 1853); tidigare sköts- (-z-),
1694, 1704 (S. E. Brenner), 1721, o.
skötelöshet 1620, skötlöst 1693 m. fl.
Åtm. delvis av äldre *skötsellös o. möjl.
*skötslolös, jfr sköslelöss 1644,
skötzellös 1737 (skötzelös 1664); jfr t. ex.
skonslös: da. skaanselløs. Till sköta i betyd,
’bry sig om o. d.’.
Skövde, stad i Vgtl., fsv. Sködve,
Sködvi m. m. = Skövde, socknar i
Ale o. Kullings hder, det senare (1576)
även Skiöfdhe; till fsv. vi, tempel,
helgedom (se Vi), med omstridd första
led: bl. a. enl. somliga till gudinnen.
Skade (= isl. Skaði; jfr under skadda);
enl. andra till got. skadus (osv.), skugga
(se skadda); m. m.; o. senast
sammanställt med ett fsv. *Skædhia, växelform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
