Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skära ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förh. till lat. cententionālis (en. dock
osäker härledning), ffra. sol (fra. sou) till
lat. solidas, lty. pen till penning osv.;
med avs. på det genom metates
uppkomna *scirp- till *scerp- jfr fhty. scirm
till scerm osv. - Skärv i betyd, ’litet
bidrag’ o. d. från bibeln: Luk. 21: 1-4,
om änkans två skärvar (egentl.:
småmynt).
1. skärva, Schroderus o. 1638, förr
även skärf, t. ex. Hels. 1587, fsv. skærf
i betyd, av ett av de stycken, av vilka
ett bröstharnesk är sammansatt, från
mlty. scherve = mhty., ty. scherbe f.;
jämte mlty. scharf n.; se skarv 2 o.
följ.
2. skärva, sv. dial., engelska sjukan,
rakitis, även: skirva, skerva, skörva,
skärvel, skörvel, Växiö domkap. prot.
1672: skirfwan, Linné 1763: skerfwa,
samma ord som no. skjerva, skyrva,
skjørva, kardialgi, beklämning i bröstet,
smärtor i maggropen, sv. dial. magskärv
ds. Säkerl. till föreg, (kanske delvis
från ett mlty. *schirve = ä. ty. schirbe)
o. urspr, använt om kardialgi o. liknande
även i samband med rakitis förekommande symptom, som sättas i
förbindelse med nedfallande av
’magskärven’, ’skyrvan’, beteckning för den
nedersta broskartade delen av bröstbenet,
’processus ensiformis’. Se parallellen
under skäver o. f. ö. Falk Mo M 1921
s. 26 f. - Om andra benämningar se
rakitis.
skätta, sydsv. dial., hasta, skynda el.
driva på, jaga framför sig, I o. III konj.
Smål., Hall., Skå., Blek. = ä. nsv., P.
Erici 1582: skätte part. pf. plur. (om
får som jagas av ulven), av germ.
*skahtian el. *skahatjan, i förra fallet
närmast avledn. av ett vbalsbst. *skahti-, i
senare ett iterativum-intensivum, i alla
händelser säkerl. i avljudsförh. till mhty.
scëhen, ila (se ske o. skicka) o. besl.
med fslav. skokŭ, språng, dans, skakati,
hoppa, litau. szókli ds. Jfr (delvis
annorlunda i fråga om grundformen) förf.
Ark. 14: 151. - I fråga om de två här
nämnda möjligheterna betr.
bildningssättet se även under träta. - Om
da. skætte, skäkta lin o. d., se under
skäkta 3.
skäver, sv. dial., engelska sjukan,
rakitis, även: skiver(t) (Gaslander Västbo
Smål. = skiver, Sv. 1m. Bih. I. 3: 277),
sköver, väl även i y. fsv. (se nedan) ~
da. skjæv(e)r, skjever, skjøver ds.; egentl,
en överförd anv. av mlty., schever, schiver,
stenskärva o. d., varav ä. nsv. skifver o.
ä. da. skæver, skever, skiver, etymol. =
skiffer (se d. o.). Urspr, syftande på
ordets anv. om smärtor i maggropen,
kardialgi, som ansågs o. ännu anses bero
på, att det med ord för ’skärva o. d.’
betecknade bröstbensbrosket (sv. dial.
magskärven) ’fallit ned’. Se närmare
skärva 2 o Falk MoM 1921 s. 25 f. -
På samma el. liknande sjukdom syftar
väl även det i y. fsv. uppträdande skæva
hos P. Månsson s. 480: ’Ligurius är
en sten som dragher skäfwa han
mynskar magha wärk . .’ - Andra folkliga
beteckningar uppräknas under rakitis.
skävor, fsv. (līn)skævor, skæva P.
Månsson = da. skæve (nu blott i uttr.
se skæven i sin broders øie, se grandet),
från mlty. scheve, linavfall,
obetydlighet = mhty., ty. schebe (ty. även schäbe),
av germ. *skiƀon, avljudsform till
likbetyd, ags. scífa (eng. shive) o. till
skiva; se f. ö. d. o. och skiffer; egentl.:
det avskurna el. dyl.
sköka, fsv. skökia = isl. skǿkja, da.
skøge; av mycket omstridd härledning.
Enl. Falk o. Torp s. 1013 närmast med
betyd, ’vagina’ lån från mlty. schôke, av
*schôdeke till schôde n., förhud kring
hästens avlingslem, motsv. ty. schote,
skida, balja, o. isl. skauðir f. pl. ds. som
schôde; jfr även Lis Jacobsen Ark. 31:
278 f. Antagandet av lån från mlty.
kan vara riktigt, men är icke tvingande;
härledningen av ett *schôdeke däremot
av formella grunder oantaglig; ordet kan
f. ö. knappast skiljas från ags. scocha,
scohha, koppleri. Annars vanl.
uppfattat som inhemskt, av germ. *skōkiōn,
närmast avlett av ett nomen agentis
*skōkr o. i regel fört till skaka, dock
med skiftande tolkningar av
grundbetydelsen: ’landstrykerska’, ’agitatrix
virorum’ m. m. Kanske med förf. Ark. 7:
51 (med instämmande av v. Grienberger
o. Feist) besl. med got. skóhsl, ond ande;
jfr mhty. trülle, sköka: troll. Se f. ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
