Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skära ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se skärm o. beskärma. - Härtill
sv. dial. *skärmytsla sig, jämra sig, o.
skärmyssa, träta, stoja o. d.
skärp, o. 1700 = da. skærf, även:
halsduk, från ty.: lty. scherf, scherpe
= ä. ty. scherf (e), scharpe (ty. schärpe).
Samma ord som mholl. scharpe, pung
som pilgrimerna buro vid ett band
kring halsen = mhty. scerpe, scirpe,
scurpe. Enl. somliga inhemskt germ.
o. besl. bl, a. med lty. schrap, väska
(se f. ö. skräppa 3); härifrån lånade
vore i så fall ffra. esc(h)arpe, skärp (jfr
scharp Tersmeden från 1778),
pilgrimspung (se ovan), fra. écharpe, bindel,
gördel, ital. sciarpa. Oftast förklaras
dock skärp osv. ytterst som lån från
ffra. escharpe, vars ursprung i sin tur
är omstritt: enl. somliga självt ett germ.
lånord, av det nyss nämnda scharpe
osv., pilgrimspung; enl. Ducange o.
senast E. Schröder KZ 48: 149 från vlat.
scrippum, scrippa, pilgrimspung, om
vars härledning endast osäkra gissningar
framställts.
1. skärpa, vb, ä. nsv. 1550 i betyd,
’inskärpa’; i betyd, ’vässa’ t. ex. 1596,
1603, fsv. skærpa, i sko skærpti (karli)
at foti, ungef.: skon klämde åt foten
(i bildl. anv.; jfr nsv. skon klämmer = isl. skerpa, da. skærpe, mlty.
scherpen, ty.schärfen, av germ.*skarpian,
avledn. av skarp. Formellt identiskt
är no. skjerpa, torka i luften, till
den under skarp omnämnda betyd,
’torr, skrumpen’. - Sv. skärpa i
betyd, ’genombryta ytan för att söka efter
metaller’ = no.-da. skjerpe beror på
felaktigt återgivande av ty. schärfen, jfr
fhty. scürfen, göra inskärningar, besl.
med ags. sceorpan, kratsa.
2. skärpa, sbst., t. ex. Serenius -
isl. skerpa, smärtsamt anfall, av germ.
*skarpiōn; avledn. av skarp (liksom
t. ex. väta till våt) o. parallellbildning
till vb. skärpa. Med annan avledn.:
mhty. scher(p)fe f. (ty. schärfe), av germ.
*skarpī(n)-, liksom fsv. glædhi (se
glädje), got. hwassei osv.
skärra, dialektord, skrämma = no.
skjerra, avledn. av isl. skjarr, no. skjerr,
skygg, da. kuld-skær, jfr sv. dial.
skärrog, skygg. Med j-avledn.: isl. skirra
(ipf. -rð-). Från nord. spr.: meng.
skerren (eng. scare). Germ. stam: *skerz-,
väl urbesl. med lat. scurra,
gyckelmakare; till en grundrot (s)ker i grek.
skaírō (av *skr̥ri̯ō), hoppar, dansar, osv.,
med d-utvidgning: grek. kórdax,
uppsluppen dans, ty. scherz, skämt. Jfr isl.
skars, troll, under troll. Se f. ö.
nattskärra.
skärskåda, 1595: ’skerskodes och
ransakes’; Schroderus 1640 förklarar ordet
med ’nagelfahr, vthransakar’; hos
Verelius 1681 som övers, av skaerskuta; förr
oftast om rättegångsmål o. d.;
folketymologisk ombildning av fsv. skǣrskota,
skǣrskuta (jämte skir-), framställa för
närvarande vittnen (ännu t. ex. 1670 i
samma betyd.), även: skærskiūta, till
skǣr, fri från klander, ren (se skär 1),
o. en avljudsform till skjuta; alltså
egentl.: hänskjuta för att fria sig.
skärslipare, 1731 = da. skærsliber,
från lty. schêrensliper = ty.
scherenschleifer, egentl.: saxslipare, till mlty.
schêre f., sax., motsv. fsax. scâra, fhty.
scâra o. scâri, mhty. schæ̂re (ty. schere),
ags. scéara pl. (eng. shears), no. skjæra,
av germ. *skǣrōn, *skǣriōn; jfr isl.
skǽri n. plur., västsv. dial. skäre, större
sax, av germ. *skǣria-, till ie. skēr-,
avljudsform till sker- i skära, sbst. o. vb.
En annan avljudsform är ags. scereru n.
pl., sax (av germ. *skariz-), skearra m.
pl. (av *skarz-). Med avs. på
pluralformer av ord för ’sax’ jfr sax (egentl, pl.).
skärv, ringa bidrag o. d., fsv. skærver,
skärv, halv pänning, det minsta
skiljemyntet, även skærf n. = da. skærv, från
mlty. scherf, det minsta skiljemyntet =
sen fhty., mhty. sc(h)erf, mhty. även
scerpf (l100). Vanl. fört till mlty. scherve
= skärva el. med antagande av samma
grundbetyd, till skärpa, i vilket fall
mlty. scherf vore lån från hty.; jfr grek.
kérma, litet stycke, litet mynt, till keírō,
skär (se skära), ävensom styver. Enl.
E. Schröder Zfvergl. Sprachf. 48: 141 f.
beror emellertid mlty. scherf på
ljudutbyte o. har sin källa i mhty. scerpf,
som lånats från lat. scripulus, minsta
delen av en vikt (sammanhängande med
skrupel), med samma slags
förkortning som i t. ex. got. kintus, skärv, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
