Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skrift ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(som i ä. nsv.) ryggkorg av videkvistar,
grind på släde, skrinnslce(d)a; egentl.:
korg; till germ. roten skrend, skära,
klyva, i fhty. scrintan, mhty. schrinden,
klyvas, brista (se skrinn); jfr germ.
skrent i ty dial. schrenzen, klyva,
ävensom fpreuss. skrundos plur., sax, o.
möjl. de under sk rot t anförda orden.
Avljudsform: no. skrunda, ett slags
träkasse för flatbröd. Jfr Torp Etym.
Ordb. s. 620. En god parallell
föreligger i mes 3, därest detta hör
tillsammans med germ. * mattan, hugga,
skära. - Ordet kan ej sammanställas
med fsv. skrifjanda, ett slags fordon.
skrinn, mager, torr, ofruktbar, nu
väsen ti. dial., Spegel 1685, y. fsv. skrinder
P. Månsson = no. skrinn, av germ.
*skrenpa-, jfr litau. skrentu, skrésti,
betäckas med en torr skorpa, mhty.
schrin-den, brista, klyvas, osv.; se Torp Etym.
Ordb. s. 620 o. skrinda. - En biform
synes föreligga i ä. nsv. skrin. ds. - De
hos Rietz s. 599 anförda formerna på
skrän- höra ej hit, lika litet som 110.
skroten, utan till de under skrå l
behandlade orden.
skrinna (dial. o. i finnl.), glida, halka,
åka kälke el. skridsko, Burens 1601,
Hund 1605: framskiinne (om skepp),
av skridna (jfr Peringskiöld: skredna,
skrina), till skrida. Jfr under skr il la.
skritt, Widekindi 1671: ’widh pass
ett skridt’, dvs. steg; förr ofta -e-t. ex.
O. v. Dalin = da. skridt, frän ty. schritt;
se skred o. jfr med avs. på bildningen
ritt (varav sv. ritt) till rida.
skriva - fsv.: teckna, rista, skriva
m. m. - isl. skri fa ds., da. skrive, fsax.
skriban, fhty. scriban (ty. schreiben);
om ägs. scrifan i annan betyd, se
skrift 2; starkt böjt verb utom i isl.
(ipf. -ad a} o. stundom i fsv. (ipf. -adhe)-,
gammalt lån (i samband med införandet
av de latinska skrivtecknen) från lat.
ser ib er c9 skriva, inrista med griffel (jfr
skribent), besl. med grek. skarlphos,
griffel, kontur, osv.; grundbetyd.: rista,
kratsa (såsom i grek. grdphein o. eng.
write, jfr rita). - I nord. spr. väl
(åtminstone delvis) lån från grannspråken,
fsax., mlty. resp. ägs. - Jfr skrift,
skribler. - Ett inhemskt germ. ord
för ’skriva’ (närmast om inristande av
runor) se rita. Got. har méljan, egentl.:
måla.
skrock, i dial.: skvaller, fsv. skrok
(dat. skrukke), lögn, falskt prat,
vidskeplig dikt = isl. skrpk, osant tal, no. skrok,
prat, osant tal, ett speciellt nordiskt
ord med grundbetyd, ’prat, skrän’ av
germ. *skrakwa-9 besl. med no. skråklä 9
giva ifrån sig ett skrapande ljud, skrakla,
redskap som knarrar i fogarna, till en
ljudrot skrak-, alltså med ungefär samma
betyd.-utveckling som i sv. dial. skrokka,
pladdrade skrocka); jfr även skrävla,
skr än a m. fl. ord på skr-. - I ä. nsv.
har ur den abstr. betyd, ’vidskeplig
dikt’ utvecklats den av ’spöke, troll’,
t. ex. Spegel. - Hit hör även
förstärkningsprefixet sv. dial. skrock- till skrock
i dess grundbetyd, ’rasslande ljud’; jfr
de analogt uppkomna s k r o p p -, s k r o v- 3
m. fl.
[skrock-, sv. dial., förstärkningsord,
se föreg., skropp- o. skrov- 3.]
skrocka, om hönsens läte,
Schroderus Com. 1640, I. Erici o. 1645, jfr
skrock, skrockande, Columbus = da.
skrukkc, samma ord som sv. dial. skrokka,
ä. da. skrokke, pladdra, jfr 110. skrnkla,
giva ifrån sig ett sprucket skramlande
ljud;, till en ljudrot skruk av samma
slag som skrak i skrock ovan. Möjl.
ha dock vissa av de anförda bildningarna
uppstått oberoende av varandra.
Betyd.-växlingen ’skrocka’ o. ’prata’ uppträder
emellertid även i sv. dial. skroa (se
skro-dera). I dylika bildningar bör ej (med
Holthausen Anglia Beibl. 15: 72) utan
nödtvång antagas assimilationsformer av
germ. -jn-. - Ett hithörande verb
ligger till grund för det fsv. ånamn, Skrnka,
som ingår i fsv. Skrnknby, nu
Skru-keby Ögtl., ävensom i Skruk e Nke
(- fsv.); alltså med syftning på
vattensorlet, liksom t. ex. Svallerbäcken (av
Skv-) till skvallra, no. ånamnen
Drnm-ma, *Dnna, Kuina (av *Hvina), Skrälla,
Skrika, *Sladra osv.; se förf. Ortn. på
-bij s. 47.
skrodera, 1733 (i betyd, ’skrika, fara
ut emot el. dyl.’), f. ö. ett 1800-talsord,
en, som det t}rcks, speciellt svensk
bildning (möjl. i anslutning till det likbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
