Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - saka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(ipf. sôk), strida, tvista, fsax,: processa,
förorsaka, fhty. sahhan, tvista,
tillrättavisa, motsv. sv. vb. fsv., isl. saka,
anklaga, skada, i fsv.: även: neka, ä. da.
såge (se saka). Grundbetyd., liksom i
avljudsformen söka: följa ett spår, söka;
jfr rannsaka, genomsöka ett hus.
Härur utvecklades: söka inför rätta,
fullfölja en sak. — Betyd. ’käromål’
kvarlever i t. ex. anlägga sak, den av
’process’ o. d. i sakförare, jfr ty.
sachwalter. Till denna grupp hör även
saköre, böter = fsv. — Med avs. på
betyd, ’sak, ting, föremål’ jfr ting o.
lat. causa, rättssak > fra. chose. Betyd.
’föremål, ting’ blev väl vanlig först då
samma betyd. hos ting försvagats genom
dettas pronominella anv. (i ingen-,
någonting), alldeles som mlat. causa (fra.
chose) för rēs. — I fråga om betyd,
’grund, orsak’ se orsak. — Jfr f. ö.
försaka, orsak, saker, sakna, söka,
ursäkta, vedersaka, vedersakare.
saka, rätt allmänt dialektord, icke
bekänna (kort), kasta el. byta bort
(kort), egentl.: neka el. bestrida, att
man har kortet el. korten i fråga =
fsv. saka, bl. a.: neka, bestrida (se
föreg.).
saker, egentl, lagterm (med bevarad
nominativändelse) = fsv.: saker,
skyldig; sakfälld; även sæker, motsv. isl.
sekr (även fredlös), ack. sg. m. sek(j)an,
av urnord. *sakja-, till föreg., i sv. med
övergång till a-stamsböjning.
sakna = fsv., isl. = da. savne;
inkoativum till fsv., isl. saka, skada (se
sak), jfr med avs. på betyd. försaka.
sakramenskad, äldst utan -d, t. ex.
Dombok 1647: ’en Sakermenska koona’,
Växiö domkap. 1682: ’den sackermenska
konan’, osv. långt in på 1800-t. (t. ex.
C. F. Dahlgren, jämte -ad); med -d(t),
t. ex. Bellman: ’Den flickan hon är
sakramentskadt söt’; förr även
sapper-men(t)ska, t. ex. Envallsson, Wadman,
-ad Zedritz 1862; till sakrament, i
anslutning till de förr brukliga
bedyrandena vid de heliga sakramenten; med
eufemiskt -pp- såsom i ä. sv. sapperment,
sv. dial. vass s(l)apperment osv.; väl
ytterst från det åtm. förr ävenledes i
eder använda fra. sacrement, jfr även
de fra. eufemismerna sapremâtin,
saprebleu (sacredieu), sapristi (sacristie) osv.
Med avs. på ändelsen jfr sv.
elemenskad, förbanskad.
sakrament = fsv., ty. osv., av lat.
sacrāmentum, det varigenom man
förbinder sig el. ngn annan till ngt, såsom:
hos pontifex deponerad pänningsumma,
ed, i sht soldated, m. m.; i kyrkolat.:
helig hemlighet (mysterium), särsk. om
en den gudomliga nåden förmedlande
religiös handling, i mlat. i sht om den
invigda hostian; till sacrāre, helga,
inviga, till sacer, helig (besl. med sankt).
Jfr följ.
sakristia, i dial. även: sakristia =
fsv. (även: sakersti(g)e m. m.; jfr ännu
Dahlstierna: sakrisiiget n. best. f.) =
mhty. sacristi(g)e, sacrisli (ty. sakristei)
osv., från mlat. sacristia (även:
klockartjänst), till mlat. sacrista, klockare, jämte
sacristanus (sv. sakristan), till lat.
sacer, helig (se föreg.).
sakta, adj. o. adv. = fsv. (även:
sakt) = da. sagte, från mlty. sâchte
(med lågtysk utveckling av ft till cht,
jfr akter, häkta, inkräkta) jämte
sâfte, sanfte, samfte = fhty. samfti,
semfti adj., samfto, sanfto adv. (ty.
sanft), ägs. séfte adj. o. sófte adv. (eng.
soft), väl av germ. *samþia- adj. (med
västgerm. inskott av f mellan m o. p
såsom i t. ex. ty. kunft, kommande av
*kumþi-), antagl. med rätta fört till
sam- i got. samjan, behaga (= sämja),
n., samma osv. — I vissa daldial. o. t. ex.
hos Runeberg även i betyd. ’likväl’;
liksom da. sagtens, nog, visst, från betyd.
’lätt, utan svårighet’.— Härtill vb. sakta
= fsv. = ä. da. sagte (nda. ombildat
till sagtne), från mlty., ty. sâchten. -
Saktmod = fsv. = ä. da. sagtmod,
från mlty. sâchtmôt = ty. sanflmut, till
mod i betyd. ’sinne, sinnelag’,
sal, fsv. sal (plur.-ir i ortn. t. ex.
Upsalir), isl. salr (plur.-ir), da. sal, fsax.
seli, fhty. sal (ty. saal), ags. sele m.,
även salor n.; i fspr. vanl.: (stort) hus
(med ett enda rum); av germ. *sali- m.,
ä. *salaz, *saliz n.; med avledn. isl.
(osv.) sel n., säterstuga (av *salja-);
jfr got. saljan, uppehålla sig, saliþwôs
f. pl., härbärge; möjl. besl, med fslav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
