Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sabbat ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
= da. safran, från mlty. safferân =
mhty. saf(f)rân (ty. safran), fra. safran
(eng. saffron), ital. zafferano, span.
azafran, från arab. za’farân. Från
Österlandet härstammar också beteckningen
för själva växten, krokus.
safir, Bib. 1541 osv.; i Psalmb. 1695:
safir, jfr V. Rydberg: sáfirängar, fsv.
safir, saphiir, saffiir = ty. saphir (även:
sáphir), av mhty. saphîr(e) = fra.
saphir, ital. saffiro, zaffiro, från mlat.
saphirus, grek. sáppheiros (lasur), från
semit, spr.: hebr. sappīr, arab. safīr;
alltså samma hemort som jaspis.
saft, t. ex. I. Erici 1642 = da., från
ty. saft (= mhty.); avledn. el. utvidgning
av fhty. saf, sapf = mlty. sap (genit.
-p- o. -pp-), ags. sæp (eng. sap) n., av
germ. *sap- o. *sapp-, antingen utgånget
från samma paradigm som save (germ.
*saƀan-) el. till en ie. växelrot sab, varav
dock f. ö. blott osäkra spår.
saga, under 1700-t. stundom även:
skämtsam, lekande berättelse, t. ex. fru
Lenngren, fsv. sagha, yttrande,
underrättelse, berättelse, tal m. m. = isl.
saga, no. soga, ä. da. sage (da. saga
från fornspr.); synes vara ett germ.
*saᵹōn, vbalsbst. till germ. *saᵹēn (=
säga); enl. Wessen Z. Gesch. der germ.
N-dekl. s. 168 dock närmast av sen
urnord. *saᵹan, av germ. *saᵹēni-, varav från
synkoperande kasus fsv. saghn (se
sagen); jfr sägn o. sägen.—
Parallellbildning: germ. *saᵹō-: fhty. saga (ty. sage),
ags. sagu (eng. saw) osv. Jfr litau.
pãsaka, berättelse.— I da. liksom delvis
i sv. (om isländska »sagor» o. d.) har
ordet upptagits från fornspr. Den urspr.
betydelsen kvarlever i bl. a. gensaga
(fsy. gensagha), utsaga, o. i dom- o.
lagsaga, nu blott med konkret betyd.,
egentl.: framsägande el. uppläsande av
lag; se även under ledsaga. Jfr
sagesman. — För ’saga’ i betyd, ’folksaga’
o. d. brukas i da. i stället eventyr, i
ty. märchen (se under nymäre).
sagen, 1734: sajen; i betyd, ’sägen’
t. ex. Bellman, Lenngren; annars ofta i
förb. efter sagen; numera bl. i förb.
bära syn för sagen, t. ex. Atterbom,
jfr 1750: syn går för sagen; motsv. i da.
(jfr nedan); snarast av fsv. saghn,
omtalande, berättelse, yttrande m. m. =
isl. sǫgn, da. sagn, ags. segen, av germ.
*saᵹēni-, vbalsbst. till germ. *saᵹēn (=
säga); jfr saga; om biformen sägn se
d. o. o. sägen. — Formen sagen beror
antagl. på utvecklingen av s. k.
svarabhakti vokal (ə) i ett fsv. saghn, med
gh från sæghia; den ljudlagsenliga
formen sagn (uttalad sangn), som i sin
tur utgår från ett ursprungligare saghn,
har givit ä. nsv. sagn, t. ex. 1711; jfr
sägen ~ sägn o. se Kock Ark. 9: 76,
Sv. ljudh. 4: 422. Enl. Tamm
Avledn.-änd. hos sv. subst. s. 47 förutsätter
däremot sagen en fsv. nomin. *saghin
(*saᵹaini-), vartill från synkoperande
kasus saghn. Möjl. har dock uttr. lånats
från danskan.
sagesman, Gustaf II Adolf 1624, Lind
1749, jämte sagusman, sagos-, 1642, 1680,
o. sagsman 1705, Serenius 1741 m. fl.,
med tillagt s, från ä. nsv. sageman 1563,
saguman 1626, fsv. sagaman (saga-),
av saga i betyd, ’omtalande’ o. man.
sagga, idligen tala, kälta, Strandberg,
Heidenstam, i dial.: vara långsam el.
solig = no. sagga, gå tungt o.
långsamt, da. dial. sagge, jfr sv. dial. sagger,
sagga, no. sagg, långsam el. dåsig
person; ett slags intensivbildningar, väl ej
att skilja från sv. dial. sagga, småregna,
no. saggjen, tung av fukt el. väta, nisl.
saggi, fuktighet, osv., med
intensivförlängning av g (jfr skadda, dimma) till
en germ. stam saᵹ-, jfr fslav. sokŭ, saft.
Motsv. betyd.-utveckling i sv. dial. sabba,
vara långsam, söla, slafsa: sav. Jfr Torp
Etym. ordb. s. 564.
sago(gryn), 1775: sago, Regnér 1807:
sagu, förr även sego Heijke 1754, C. Warg
1755 = da. = ty. sago osv., från
malajiska sāgu.
sak, fsv. sak, rättssak, käromål, orsak
till anklagelse el. fällande (jfr saker,
adj.), böter, orsak, händelse, sak, ting
= isl. sǫk ungef. ds., dock ej ’ting,
föremål’, da. sag, fsax. saka, fhty. sahha
(ty. sache), ags. sacu, rättsstrid osv.,
(eng. sake, sak, orsak), det urgamla
finska lånordet sakko, lapska sakku-,
sakko, plikt, böter, av germ. *sakō- f.;
med annan bildning: got. sakjô, strid,
tvist; till germ. st. vb. *sakan = got.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
