Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - org ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dra liknande germ. lån från romarna
äro ags. lop(p)estre (eng. lobster),
hummer, från lat. lopostra (locusta), o. ags.
trúht (eng. trout), forell, från lat. tructa.
ostyrig, fsv. ostȳrogher, från mlty.
unstûrich; jfr da. ustyr, larm, ofog, av
mlty. unstûr(e), obundenhet, larm m. m.
= mhty. unstiure; till styr i hålla
styr o. styra; knappast däremot besl.
med isl. styrr, larm, osv. (se störa).
Osvald, mansn., från eng., av ags.
Ósw(e)ald = fsv. Āsvald, isl.-fno.
Ásvaldr, fty. Answald, -old osv., av germ.
*Ansu-, *Ansiwalðaz, till ags. ós = germ.
*ansu-, gud (se as 1), o. germ. stammen
walð-, styra, härska, råda (se våld o.
jfr Arnold, Evald).
otal, se under o-.
otera, sv. dial., orena, nedsmutsa,
oterig, nedsölad, smutsig, även i ä.
nsv., t. ex. Bib. 1541, motsv. ä. da.
uterig (jfr nda. uterlig), okysk o. d.,
efter mlty. untér(l)ich, vedervärdig,
opassande, till untêre ds. = mhty. unziere,
oskön, till ty. zieren, pryda (se det nära
besl. lånordet sira).
otidig, nu: ovettig o. d., jfr Nordberg
1740: ’ett otidigt bref, förr: i otid el.
orätt tid uppträdande el. förekommande,
olämplig o. d., O. Petri osv., ännu (åtm.)
på 1880-t., fsv. *otīdhoger (otīdiger) =
da. otidig, omotiverad, indisponerad,
sjåpig o. d.; jfr tidig.
otta = fsv. = isl. ólta, no.-da., ä.
da. otte (kvar i da. ottesang) = got.
ûhtwō, fsax., fhty. ûhta, jfr ags. úht(a);
av germ. *unhtwōn, utvidgning på -ōn
av ie. u-stammen *n̥ktu- i sanskr. aktú,
natt, mörker, stråle, jfr grek. aktís, stråle,
litau. ankstì, tidigt; avljudsform till *nokt-
i natt. J. Schmidt Pluralb. s. 212 f.
Med avs. på betyd.-växlingen ’ljus’ ~
’mörker o. d.’ jfr under morgon, mörk
samt black 2 o. bläck. — Härjämte
ōta i ä. nsv., sv. dial. (delar av Skåne)
o. fsv. Om växlingen se Noreen V. spr.
4: 73.
Ottar, mansn., fsv., fda. Ot(t)ar =
fno., isl. Óttarr; jfr ags. Ohthere, som
synes vara ett nordiskt namn (Björkman
Nord. Personenn. s. 104); sannol. till
isl. ótli, ags. oht, skräck, got. ôgan,
y. fsv. ōghnas, hota, Sdw. Tillägg (se
aga) + sbst. här (liksom Gunnar,
Ragnar osv.); el. också till isl. geirr,
spjut (se gissel o. navare), i senare
fallet alltså av urnord. *Ōhta-gaiʀaʀ
(o. bildat såsom t. ex. isl. Hróarr,
östnord. Roar = ags. Hróðgár), med
bortfall av g o. -ai- till -ā- i
semifortisstavelse. Härmed sammanhänger fir.
lånordet Ottir, Oit(t)ir, om vilket närmare
Marstrander Det norske sprogs hist. i
Irland ss. 66, 82, 98 o. tilläggen 155,
156. — Alltså snarast ej, såsom annars
antagits, av urnord. *Anhto-harjaʀ, till
ags. óht, förföljelse, fhty. âhta; jfr
Marstrander anf. st. — Ingår i ortn.
Otterstad Vgtl. (fsv. Oterstadhum) m. fl.
[Otterstad, ortn., Vgtl., se föreg.]
Otto, mansn., i ä. nsv. även Olle O.
Petri, fsv. Otto, från ty. = fhty., motsv.
fsax. Oddo; kortformer till namn på
Od- m. m., av växlande ursprung.
otukt, fsv. otukt, otillbörlighet, oskick,
ondska, från mlty. untucht = ty.
unzucht, av o- o. tukt. I nsv.
specialiserat till otillbörlig el. osedlig handling
(osv.) i fråga om könsförhållandena; jfr
motsvar. betyd.-utveckling av vällust.
Om betyd. se f. ö. under o-.
otymplig, Almqvist 1840, Snällp. 1848,
Crusenstolpe 1849, Dalin 1853 (beteckn.
som ’fam.’); avledning av sv. dial. tump,
klump, kloss (jfr eng. dial. thump ds.);
jfr sv. klumpig el. da. klodset, kluntet
ds.; o- kan vara av samma slag som i
oting osv. el. bero på inverkan från
ord av typen obehaglig osv. (se o- 2);
jfr onoslig. — En avljudsform till sv.
dial. tump, klump, kloss, är tamp (i
sht. dial.), grovvuxen, ohyvlad karl,
drummel (se tamp 2).
oval, adj., 1650 = ty. osv., av lat.
ōvālis, äggformig, till ōvum, ägg (se
d. o.). — Ungef. samtidigt i substantiv
anv.
ovan, adv. o. prepos., fsv. ovan, som
adv.: ovanifrån, ovanpå, ovantill, som
prepos.: ovanpå, över, bortom = isl.
ofan, da. oven, vanl. som i nsv. i förb.
med prepos. (t. ex. ovenfra; så
uteslutande i no.-da.), fsax. oƀan(a), fhty.
obana (ty. oben), ags. ufan (jfr eng.
above, av ags. on bufan, se boven-);
bildat med suffixet -ana, som utmärker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
