Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - nysa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
f. ö. av omstritt ursprung; snarast, med
(Diefenbach o.) Uhlenbeck PBB 30: 267,
att sammanställa med ry. njuchati, lukta,
nosa o. d., serb. njusiti, av ie. *neuks-;
alltså av samma slag som t. ex. nosa
upp o. väl minnen från det gamla
jägarlivet (jfr lära, spörja). - Med avs.
på bildningen jfr lösen l o. värn; i
fråga om växlingen av omljudd o.
oom-Ijudd vokal i nord. former av abstr. på
-ini jfr värn o. isl. vprn. - Formen
nys för nysen beror därpå, att -en
uppfattats som best. art.; jfr t. ex. gr3%
sbst., av gryt, sate till satan. -
Utvecklingen ny- av niu- är att bedöma
som i nypa o. nypon; jfr även under
njure o. njuta. - Möjl. har bär f. ö.
delvis sammanblandning egt rum med
former på nus- i betyd, ’snusa el. vädra
efter’ o. d., jfr no. faa nus i, snusa el.
snoka upp, med biformer på sn-, t. ex.
no. faa snusen, snysen i o. sv,, snusa,
vädra, snoka, samt på /?/?-, t. ex. isl.
hnysa, snoka, vädra.
nysa, ä. nsv. ofta niusa (ännu Weste
1807 jämte nysa), kvar i många sv. dial.,
fsv. niusa (ipf. pl. nusu), jfr, med -y-,
fsv. nysyrtt - isl. hnjösa, da. nyse, mlty.
nésen, fhty. niosan (ty. niesen); meng.
nesen (eng. neese, enl. somliga från nord.),
av germ. *hneusan, st. vb, av en
ljud-härmande rot av samma slag som i
fnysa (se d. o.), snusa i betyd, ’vädra,
snoka’, el. i sanskr. ksäuti, nyser. -
Nysa på något, med motsvar. i da. o.
ty.; jfr lat. sternuere approbationem,
nysa bifall; sammanhängande med äldre
föreställningar om att nysande vore ett
tecken från gudamakterna, uppfattat än
som ett gott o. än som ett dåligt
förebud. Jfr fsv.: ’hwa som harth niws han
faar godha skaepno’ Gamla Ordspr.,
ävensom t. ex. Penelopes yttrande i Homeri
Odyssé 17: ’Hörde du ej, att min son
nös lycka åt allt vad jag sade’. Se f. ö.
prosit.
nyss, P. Svart Kr.: nyes, förr
stundom även om kommande tid, t. ex. J.
G. Oxenstierna Dagb., fsv. nys = da.
nyss, adverbiell genit. till ny; möjl.
efter Ity. nies, nyss. - I y. fsv. o. ä. nsv.
även nyst = no., jfr ä. da. af nystan;
av nyss med tillagt neutralt /.
nystan, Laelius 1588 (sg.), Schroderus
1639: nystanet best. f., med analogiskt
-/i av ä. nsv. (ännu t. ex. Verelius 1681),
sv. dial. o. fsv. nysta n., varjämte ä.
nsv. nyste 1500-t.; med bevarad diftong:
älvdalsm. niesta, fgutn. niausta = no.
nysta, nyste (no.-da. n0sle; ej i da.); med
flera tolkningsmöjligheter; antagligast
av *hnupsi(i)a- o. besl. med likbetyd,
isl. hnoda. n., no. noda. Orden anses
av Torp Etym. ordb. s. 468 höra
samman med isl. hniiÖr m., stock, påle, fsv.
nudher o. got. hnupo f., spetsig påle,
vilka dock snarast, med Grienberger
Unters. z. got. Wortk. s. 118, böra
förbindas med isl. hnjöda, slå, stöta, väl
egentl.: sticka (jfr grek. knythos, liten
tagg?; se f. ö. nita o. nåda), o. alltså
synas höra inom en betydelsesfär, som
icke passar för nystan, vars
grundbetyd, säker), är ’boll, kula o. d.’ (jfr
under det möjl. besl. n ö ti). -Växlingen
av -y- o. -u- (i fgutn. niausta) beror väl
på olika avledningar med o. utan i. -
Ett annat ord för ’nysta’ är sv. dial.
nöckla, nögla osv. (se ny kla).
nyter, förnöjd, glad = fsv.: brukbar,
nyttig, duktig, hurtig = isl. nytr,
nyttig, ä. da. nyt, i avljudsförh. till got.
unnuts, fhty. nuzzi (ty. niitze) osv., ett
möjlighetsadj. på germ. -ia till resp.
*neutan, o. *nutjan, bruka (= njuta o.
nyttja), alltså egentl.: som kan el. bör
bruka(s). - Ändelsen -er är egentl, det
gamla nominativmärket, som sedan
uppfattats såsom tillhörande stammen; jfr
yster. Därjämte dock även nyt (t. ex.
Törneros) = sv. dial. - Ordet synes ha
kommit ur bruk i skriftspr. vid
medeltidens slut. Det anföres av Columbus
Ordesk. som talspr. o. användes av
Börk Dar. 1688, som söker återge
talspråket; sedermera hos Bellman,
Hallman o. Envallsson, vilkas språk står
samtalsspr. nära. - Den moderna betyd,
har väl utvecklats ur den i fsv.
uppträdande ’hurtig’ o. d. Dess äldre
betyd, ha övertagits av nyttig. - Jfr A.
Lindqvist Ark. 25: 275.
nytta = fsv.: nyttjande, nytta = da.
nytte (ä. även nytie, nutte), sannol. en
blandningsform av det inhemska fsv.
nyt f., nyttjande (= isl.), o. det därmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
