Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - njure ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ä. nsv. t. ex. Bib. 1541: nocka, tapp,
tränagel; Sigfrid! 1619: dunenåcka, tofs,
tapp; 1748 i betyd, ’noppa’; med
motsvarigheter för dessa betyd, i nyare sv.
dialekter, jfr även osv, dial. nokka,
fram-stäven på en båt = nisl. hnokki, no.
nokke, hake på spinnrocksrullen, da.
nok(ke) ds. som i nsv. (dock icke om
inskärningen i timmer utan om den
därav bildade tappen), motsv. mholl.
nocke, toppen av en byggnad,
han(d)-bjälke, Hy. nok(ke), spetsen av något,
t. ex. av en rå (rånock), möjl. också
ägs. hnokk, hake el. dyl. Grundbetyd,
är sannol. ’hake, böjning’; besl. med isl.
hnuka, böja ihop sig, kröka sig, o. isl.
hnykill, knut, svulst (se nöckla).
Betyd, ’tofs, ulltott osv/ (i ä. nsv.) är
sekundär, egentl., såsom enl.
Hyltén-Ca-vallius Var. o. vird. o. Rietz i Smal.: så
mycket garn som spinnes på en gång,
innan tråden flyttas på en annan nocke;
möjl. också inverkan från docka, noppa.
Sålunda ej, såsom Saxen antager Sv. 1m.
XI. 3: 181, lån från finska nukka ds.:
förhållandet är i stället omvänt. Hit
hör f. ö. också växtn. nocka, Filago,
luddört, harfot (E. Fries m. fl.); jfr med
avs. på betyd.-utvecklingen växtn.
noppa, likaledes om ludna örter. - I betyd,
’hake’ förekommer i no. även nakke,
liksom enl. J. Stolt (1820-t.) nacke i hans
hemort brukades om hak i timmer
(jämte nock). N o ek (e) o. nacke ha
också av vissa forskare etymologiskt
sammanställts; väl utan skäl. Jfr även
Falk-Torp s. 769, Torp Etym. ordb.
s. 460 o. litteraturen hos Falk-Torp
s. 1522. - Betyd, ’rånock’ är säkert
lånad från Ity. - Jfr följ., nucka o.
nöckla. - Vara på nocke n, vara
litet rusig, G. F. Dahlgren 1841 osv.,
kunde tänkas härröra från ’rånock’:
balansera på yttersta kanten (av nyktert
tillstånd) el dyl.; i så fall från
sjömans-spr. såsom i ha fått sin hyra, kapten
o. d. Häremot talar dock dial. ha litet
i el. på nocken o. d., som visserligen
kunde vara analogiska ombildningar
efter t. ex. ha litet i kroppen o. dyl.;
men å andra sidan knappast kunna
skiljas från uttr. få på nocken, O. v.
Dalin: på nockan, varför väl här sna-
rast en skämtsam beteckning för ’huvud’
föreligger, utgående från den av ’topp
el. spets på byggnad’.
1. nocka, växtn., se föreg.
2. nocka, nålstyng varigenom två
tygstycken hophäktas medelst en tråd,
väl besl. med nock (se d. o.).
nog, fsv. nögh = isl. nog, ä. da. nog
(da. nok från mlty. noch); egentl, neutr.
till fsv. adj. nögher, tillräcklig (belagt i
neutr.) - isl. (g)nögr, fsax. ginög, fhty.
ginuog (ty. genug), ägs. genöh (eng.
enongh, i poesi o. dial. även enow), got.
ganohs, av germ. *ganöga-, *ganöha-;
avljudsform till got. ganah, det räcker,
fhty. ginah, ävensom till isl. gnott f.,
tillräckligt antal, fhty. ginuht, ägs.
ge-nyht. Sannol. till ie. roten (é)nek, uppnå,
varom närmare under vb. nå, vars
tillhörighet dock ej är höjd över allt
tvivel. I så fall egentl.: vad som räcker
till. - Avledn.: nöja sig; se d. o. o.
nöje. - Jfr följ. - Nogräknad, t. ex.
Karl XII 1701 : ’En soldat bör intet wara
nogräknad om sin gemaklighet’, Serenius
1741; med den aktiva betyd, här som i
många andra vbaladj. utvecklad ur en
passiv, t. ex. 1759: ’Det första, som Han
förebrådde dem, war en nogräknad
tionde’; med betyd.-förändringen delvis
understödd av de likabetyd, noga,
noggrann. I samma aktiva betyd, förr
även grannräknad, t. ex. Columbus
Or-desk. Jfr A. Lindqvist Ark. 25: 228 f.
- Nogsamt, o. 1550, neutr. till ä. sv.
adj. nogsam, motsv. ä. da. noksom, -sam,
tillräcklig, mlty. nochsom; se f. ö. -sam.
noga, fsv. nögha, som adj.: nogräknad,
som adv.: noggrant, knappt; ombildat i
anslutning till n o g, av mlty. nouwe, trång,
knapp, noga, fin, som adv. (varav även
fsv. nöwa (nögha)): med nöd, knappt,
jfr fda. n0we, noghe (nda. noie) o. Ity.
nöge (se Seip 2: 131) = mhty. adv.
(g)enouwe, knappt (ty. genau, även:
sparsam), ägs. hnéaw, girig (se närmare
njugg). - Mlty. nouwe har enl. Noreen
V. spr. 3: 91 givit fsv. *nöwa > nögha;
att döma av formen i Ärtemarksmålet
har dock även ett fsv. *nowa >nögha
existerat (E. Noreen Artem. ljudl. s. 87
n. 8). Da. noie återgår enl. Seip anf. st.
på ett mlty. *nöje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
