Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - njure ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ghnu i g n o. Njugg betyder alltså egentl.:
en som gnider, jfr sv. gnida, gnida re
i samma betyd.
njure, fsv. niure, ny re m., motsv. isl.
nyra n., ä. da. niure m., da. nyre, mlty.
nere f., fhty. nioro m. (ty. niere); merig.
nere från nord.? (jfr eng. kidney, njure,
av meng. kid-nere; första leden väl besl.
med kudde?); i no. dial. o. fhty. även
’testikel’, jfr fgutn. vigniauri med denna
betyd.; väl av germ. stam *negwr- =
ie. *negh£r- i grek. nephrös, vanl. i plur.:
njurarna, lat. ne fränes (prenest.),
nebrun-dines (lanuvin.), njurar, testiklar. Samma
dubbelbetyd. uppträder även i litau.
inkstas. Med avs. på germ. -giv- till u
jfr mö o. ö. - Ovisst är, om y i isl.
njjra (o. fsv. nyre) beror på en avledning
med -i- (jfr t. ex. fsv. arve, arvinge,
men got. arbja) el. på oblika
n-stams-kasus på -in (jfr got. gumin o. d.), vars
omljudsvokal i så fall förallmänligats.
Ä. västg. ny rar (Sv. Hof) sammanhänger
väl med en övergång iu till y av samma
slag som i ny sa (av niusa), sv. dial. ny ta
(av njuta). - Engelskan har (utom
det nämnda kidney) reins, över ffra.
från det etymologiskt dunkla lat. renes
plur. - Rannsaka hjärtan och
njurar, efter bibeln, Joh. Uppenb. 2: 23, i
anslutning till uppfattningen om
njurarna som livsfunktionernas säte; se
närmare -lunda. Jfr eng. kidney, njure,
i betyd, ’slag, skrot o. korn’, t. ex.
’a man of my kidney’ Falstaff i Shaksp.
Merry Wives. - En annan germ.
beteckning för ’njure’ är ägs. lundlag a, ff ris.
*lundlaga (belagt i felskrivningen
lung-laga), till isl. hind, köttet kring
njurarna, no. lund, länd, höft, osv. (se
-lunda o. lynne), o. en avljudsform
till ligga; alltså: det som ligger nära
landen (fsax. leuintlegun kommer enl.
Gallée från ägs.). - En avledning av
grek. nephrös, njure, föreligger i sv.
n ef rit, njurlidande.
njuta, i ä. västg. även nyta (jfr Kock
Sv. ljudh. 2: 337; se även s. 341), fsv.
niuta, bruka, njuta (ipf. nöt = ä. nsv.,
men niöt 1687 o. njutit 1594) = isl.
njöta, da. nyde, fsax. niotan, fhty.
nio-zan (ty. geniessen), ägs. néotan ds. =
got. ganiutan, fånga, vilket är grund-
betyd.; jfr got; nuta månne,
människo-fångare, -fiskare. Om betyd.-övergången
’uppnå, erhålla’ > ’bruka, nyttja, njuta’
se Brugmann IF 37: 239. Jfr nöta,
nyttja, nytta, nöt o. matros.
no, dialektord (Norrl.), ho, ränna -
no. no, nu, nisl. når, tråg; samma ord
som isl. nör, skepp, jfr ägs. nöwend,
skeppare, av germ. *nöwa- = ie.
*näu-i sanskr. näu-, skepp, grek. naus, neiis
ds., lat. nävis (nybildning för ä. *näu-s),
ir. nan; egentl.: urhålkad trädstam;
med avs. på betyd.-utvecklingen till
’skepp’ se båt o. skepp. - Härtill
knappast ho (i så fall genom felaktig
upplösning av svin-no osv.; se d. o.).
Till de hos Tamm Etym. Ordb. anförda
möjligheterna till förklaring av
detta’se-nare ord kan läggas den av Torp Etym.
Ordb.s. 463 framställda: germ. *hauha-:
sanskr. kosa- m., kista, behållare (se
dock hös).
nobel = ty., av f ra. noble ds., av lat.
nöbilis, förnäm, ädel, berömd, känd,
av-ledn. av roten i nöscere, känna (urbesl.
med känna o. kunna).
nobis, numera föga bruklig skämtsam
benämning på värdshus, hos Hallman,
Envallsson osv., på 1800-t. ofta om gamla
Operakällaren i Stockholm, på 1600-t,
t. ex. Stiernhielm Herc., nobis krog, om
helvetet; från mlty. nobiskroch, motsv.
ty. nobishaus, i gammal folktro
uppehållsort efter döden för odöpta barn,
sedan: ställe där de döda dricka o. spela,
o. därefter överflyttat på värdshus i
allmänhet. Av ital. abisso (varav mhty.
abyss, abis), nabisso, avgrundssvalg, av
lat. in abysso, i underjorden, vid vars
ingång romarna trodde, att döda barn
uppehöllo sig; i kristen tid överflyttat
på de odöpta barnen. Jfr bl. a. M. Moe
Sprogl. o. hist. Afh. viede S. Bugges
Minde s. 247 f.
nock, nocke, ändan av en rå el.
gaffel, t. ex. Rosenfeldt 1698; även: liten
hake för garnet på en spinnrocksrulle,
Messenius 1612: teen medh nock; jfr:
1547: ryenock, nock till vävnad av ryor,
Schroderus 1637: nock, ’tooff,
filamen-tum’ (= sv. dial., varom nedan); översta
delen av taket, t. ex. 1791 o. ännu i
bygdemålsfärgat språk; jfr dessutom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
