Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - lekatt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i inhemska sammansättningar ändas på
-e, höra annars verben nästan
regelbundet till 2:dra konjugationen (t. ex.
kännetecken) el. lia förr böjts efter denna
konjugation (t. ex. hittebarn); jfr Tamm
Sammans, ord s. 151. – Härtill:
levebrödspolitiker, Vårt Land 1894, om
norska förhållanden. – Leverne, fsv.
liverne = isl. liferni, avledn. av liv; i
sv. med anslutning till leva. –
Levnad, fsv. lifnaper = isl. lifnaÖr, da.
levned el. -et, till vb. leva som t. ex.
bonad till bo el. trevnad till trivas.
Levanten, i sht om det asiatiska
Turkiet, av ital. levante, österland, öster,
egentl.: ’soluppgång’ o. part, pres. till
levare, höja sig, stiga upp; alltså
likbetyd, med Orienten; betyd.-analogier
se öster.
Lewenhaupt, adligt familjen., på
1600-o. en del av 1700-t. även Lewenhaupt,
tidigare också Löwenkopf, förtyskning av
Leijonhufvud, föranledd av bl. a.
tyska släktförbindelser o. besittning av
tyska jordagods.
lever, i sv. dial. även lijr, fsv. liver
(-e- redan i fsv.) = isl. lifr, da., ml ty.
lever, fsax., fhty. lebara, i fhty. även
libara (ty. leber), ägs. lifer (eng. liver),
av germ. *lioarö, tidigare *libarä (= det
urgamla lapska lånordet lib’re\ Wiklund
Le Monde Oriental 5: 234). Förr vanl.
fört samman med det urgamla ie. ordet
för lever: sanskr. jdkrt (genit. yaknds),
grek. (h)^par (genit. (h)épatos), lat. jecur
(genit. -inoris o. -om), litau.jeÄ/iosplur.,
osv., enl. J. Schmidt Pluralb. s. 198 f.
av ie. *ljek%art, genit. IjekXnés (med
bortfall av / framför palatal frikativa). Säkerl.
dock med Zupitza Gutt. s. 12 f. (jfr
Meillet Mém. soc. Hug. 8: 285) i stället
motsv. grek. liparös, fet, smord, alltså
egentl, ett substantiverat adj., som enl.
Z. ofta användes i förb. med ordet för
’lever’, *iékrt, o. slutligen ersatte detta
i de germ. spr. På samma sätt har i
de romanska språken ur lat. ficätum,
ofta brukat sonTattribut till jecur (alltså:
med fikon gödd lever), utvecklats f ra.
foie, lever, ital. fegato osv.; ett möjl.
analogt fall se under tår slutet. Om
armen, leard, lever, jfr Walde 2 s. 375
f. Till ie. roten lip, klibba vid osv.; se
bliva, leva, libba. Jfr levra sig. –
Om hetlevrad se under -lunda.
leverans, 1630: leffverantzie, sedan
lefverants o. d., från Ity., motsv. höll.
leverantie, av ffra. liv(e)rance (saknas i
nfra.), till leverera = fsv. (den nu
värd. formen levrera redan hos t. ex.
O. Petri: lef rera), från mlty. leveréren
= mhty. lievern (ty. liefern), mlty.
Ze-veren, varifrån ä. nsv. lefra (t. ex. Bib.
j 1541); av fra. livrer = ital. liv(e)rare,
av lat. liberäre, befria, lossa, till llber,
fri; jfr livré. – Leverantör, 1791:
-eur, till äldre lefverant, 1730 = ty.
lieferant; saknas i fra.
1. levra, sjöt., brassa ett segel, så
att det fladdrar o. slår; besl. med leva,
fladdra (om segel), leka; jfr ty. lebendig
brassen o. werden i samma betyd.
2. levra sig, fsv. lifras (-e-) = no.
livrast, da. levres, mhty. liberen.
lexikon, 1651 = ty., av grek. lexikon
(underförstått: biblion, bok; se bibel),
substantiverat neutr. till adj. lexikös,
som rör ett ord, till lexis, ord, tal, till
leg ö, talar (egentl.: väljer, samlar = lat.
legö, läser osv.; se legend o. filolog).
l’hombre, se lomber.
lian, av fra. liane, till lier, binda; se
liera.
libation, av lat. libätio, till lat. llbäre,
utgjuta, offra; jfr under litauer.
libba, jfr libbig, klibbig, 1805,
intensivbildning till germ. *lib-, klibba vid,
jfr Ity. libber(ig), klibbig, osv.; se f. ö.
bliva, leva. Libba förhåller sig till
en enklare rot Ii (i lim o. ler) som
klibba till kli i kli, klister.
liberal, adj., frikostig, i denna betyd,
vanl. under 1700-t., från fra. liberal, av
lat. liberälis, avledn. av lat. liber, fri, av
omstritt urspr. – Som partinamn först
i Spanien i samband med den
konstitutionalism som där infördes på
1810-talet; omkr. 1820 i Tyskland, till en
början där dock i opolitisk betyd.; hos
oss vanligt i den politiska diskussionen
under 1820- o. 30-talen, t. ex. Allmänna
Journalen 1820 (jämte liberalism;
därjämte liberalist, t. ex. 1832 o. ännu 1868).
Från början använt av liberalerna själva;
av motståndarna gärna försett med ett
»s. k.» eller med citationstecken, t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
