Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mlty. hame = mhty. ham(e) (ty. hamen);
samma ord som germ. *hama-, */ia/nan-,
hölje, i hamn 1 o. lekamen; se d. o.
Jfr Setälä FUF 13: 317.
hån, y. fsv. haan (m. liksom ofta i
ä. nsv.) = da., från mlty. hôn = mhty.
(ty. hohn); till ett adj., motsv. mlty.
hön- (i hônheit, hån, varifrån ä. da.
haan, sydsv. dial. hån, kvar i da. lade
haant om), ags. héan ds., got. hanns,
ödmjuk, jfr fhty. hôni, föraktad,
eländig = ie. *kaun- i grek. kavnós, dålig,
lett. kauns, skam; n-utvidgning av
roten *keu (osv.) i litau. kuvétis, skämmas,
germ. "hawiþa- i fsv. haþ n., hadher
m. = isl. háð, hån o. dyl. (vartill vb.
häda). - En germ. bildning
*hauniþo- föreligger i fhty. hônida, fsax. hônda,
varifrån fra. honte, skam, skymf. - I
ä. nsv. t. ex. Prytz 1622 (rimmande
med lön), finns också ett hön i samma
betyd, som hån; jfr mhty. sbst. o. adj.
höne.
hångla, se hangla.
hår, fsv. har = isl. hár, da. haar,
fsax., fhty. hâr (ty. haar), ägs. hær
(eng. hair); av germ. *hæra-; vanl. fört
till ie. (s)ker, skära, i grek. keíro, skär,
isl. skor f., huvudhår = fhty. scara;
snarare till ie. ker (osv.), vara styv o.
dyl.; i mlty. haren, vara skarp el. torr,
isl. härå, stirra, jfr fslav. srusti, hår, o.
fhty. hurst, tofs o. dyl. (jfr horst). -
Däremot ej besl. med isl. haddr,
huvudhår på kvinnor, ägs. heord, av germ.
*hazda-, jfr fslav. /rosa f., hår, då man
i så fall väntat ett nord. *hær- (med
R-omljud); möjl. besl. med hör.
hård, fsv. harþer = isl. harðr, da.
haard, got. hardus, fsax. hard, fhty.
herti, hard (ty. hart), ags. heard (eng.
hard); av germ. *harðu- = ie. * kortú-,
i avljudsförh. till grek. kratýs, stark,
krátos, styrka, osv. Om ett
etymologiskt motsvarande namn- o.
avledningselement se bastard o. Bernhard.
håv, fsv. hav- = isl. háfr, no. haav;
ett blott nord. ord, besl. med häva;
alltså antingen: ’det som lyftes upp’ el.
(jfr det besl. lat. capio) ’det som man
tager med’.
håvor, plur. till ä. nsv. håva (ännu
på 1720-t.), fsv. hava, egodel = fno.
háfa. (hafa?), från mlty. have (med
förlängt a) = fhty. haba (ty. habe); till
hava.
hä, se haj 2.
1. häck, av buskar o. dyl., Rålamb
1690 = da. hæk, från ty. hecke, av fhty.
hecka = mlty. hege, meng. hegge (eng.
hedge), av germ. *hagjo-, avledn. av
hag-; se hagtorn, hage o. hägg.
2. häck, foderhäck (o. 1645),
vagnshäck (1676), jfr (?) fsv. hek (se Sdw.)
= da. hæk, foderhäck; från Ity. hek,
grind, halvdörr, vagnshäck m. m. =
ags. hæc, hæcc-, grind, halvdörr (eng.
hatch); av germ. *hakja-, *hakjo-, möjl.
till hake: egentl.: något upphakat el.
uppfäst?
<b>3. häck></b> (fågel-), se följ.
häcka, para sig (om fåglar), Weste
1807 = da. hække, från Ity. hecken =
meng. hacchen (eng. hatch); hålles vanl.
för besl. med mhty. hagen, avelstjur, ty.
dial. hegel, testikel, ags. hagan pl.,
genitalia, fslav. kocanu, manslem; i så fall
utgår -kk- från förgerm. 3n-. -
Verbet är rätt sent uppvisat, men
sammans, häckbur finns redan på
1770-talet o. häck, fågelhäck, hos Spegel
1712; det senare = da. hæk, från lty.,
ty. hecke.
häckla, sbst. (för lin o. hampa), 1638,
Lex. Linc. 1640, jämte da. hegle från
mlty. hekele, motsv. mhty. hachel, ty.
hechel, meng. hekele, hechele (eng. heckle,
hackle, hatchel), av germ. *hakilo- o.
*hakulo-; väl besl. med fhty. hecchen,
stinga, ty. hecht (se gädda), jfr hake;
alltså efter häcklans vassa spetsar. -
Häckla, vb, även i bildl. betyd. (t. ex.
Spegel Gl. 1712), fsv. hækla Cod. Ups.
G 20 = da. hegle, mlty. hekelen, ty.
hecheln, likaledes i överförd an v. Jfr
till den överförda anv.: ä. nsv. draga
genom häcklan 1600-t. ävensom under
ramponera. - De nord. språken sakna
alltså ett inhemskt uttryck för denna
procedur; dock ha linhäcklor hittats i
norska gravar från vikingatiden.
häcklefjäll, 1648, nu som lindrigare
uttr. för ’helvete’, i ä. tid (t. ex. Dalin
Arg. o. Dalin 1850) även häcken- = da.
hekkenfeld (-t), ä. da. hækkel-, mlty.
(na) Hekelvelde (våren), väl från da.;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
