Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hux flux ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fhty. hubal, liten hög, alltså egentl.:
borttaga förhöjningarna. Det gamla
inhemska (liksom allm. germanska)
namnet på hyveln är väl annars fsv. skavi
m., jfr isl. -skafa f., fhty. scaba f., ags.
scafa m., till skava. Jfr även ags.
locer = isl. lokarr (möjl. lån från ägs.).
hyvens, slangspr., bra, utmärkt, även
hivens; både som attribut o.
predikativ; av somliga tillika med no. hiva
(ein hiva kar) härlett från fin. hyvä,
god, bra; i sv. i så fall en ombildning;
annorlunda Reitan i MoM 1912, s. 115
f., som även anför ett no. hivannes; jfr
Wigforss S. Hall. folkm. s. 79.
Hå- i vissa ortnamn t. ex. Håtuna,
fsv. Hatuna, av *hawa-, hög, besl. med hög, adj.
[hå, sv. dial., årtull, se haj.]
håg, med biformen hug, fsv. hogher,
hugher, sinne, mod, håg, tanke = isl.
hugr, da. hu, got. hugs, fsax. hugi,
fhty. hngu, ägs. hyge, sinne (stundom:
glädje), av germ. *hugi-, *hugu-, kanske
urspr, s-stam: *hugiz, huguz (bevarad
i fsv., sv. dial. huxa = isl. hugsa, tänka,
komma ihåg); av okänt ursprung trots
flera tolkningsförsök. - Härtill fsv. vb.
hughas, hoghas, få mod, isl. huga, fhty.
hugén, ägs. hogian, tänka, vartill sv.
part. hugad, hågad, fsv. -hughaþer =
isl. hugaðr, sinnad m. m. Se f. ö.
hygga sig. - En växelform till håg
föreligger i sammans. på -håga, av
oblika kasus till fsv. hoghi, hughi m.
= isl. hugi; i farhåga till sbst. fara;
räddhåga, fsv. rædd(h)oghe, o. åhåga,
fsv. ahoghe = isl. áhugi. - Om avledn.
hågad, hugad, jfr fsv. -hugadher i
sammans., se sinnad.
Håkan, mansn., fsv. Hakan, av äldre
Hakon = fda. = fno. (isl.) Hákon, jfr
de fornir. lånorden Agonn, Acond; ofta
latiniserat Haquinus, jfr det fornir.
lånordet Acuind o. (?) fhty. Hancwin.
Första leden oklar; den senare väl fnord.
vin (- sbst. vän). Jfr Noreen
Upps.-stud, s. 201, NoB 8: 2 o. betr. formen H.
Pipping SNF XII. 1: 65. Se även Hakon.
håken, djävulen, för ä. hin håken
Weste 1807, svagare uttr. för hin håle
(se hin), bildat med dimin.-suff. -ken i
fanken, fröken osv.
hål, fsv. hol, hul - da. hul, isl., fsax.,
fhty., ägs. hol (eng. hole),
substantivering av adj. fsv. hol, ihålig = isl. holr,
fsax. hol osv. (ty. hohl), av germ. *hula-;
besl. med got. hulundi f., håla, o. ags.
holh, håla (eng. hollow); ofta fört till
roten i hölja; enl. andra dock snarare
en avljudsform till lat. caulis, stängel,
stjälk, osv. (se kål); jfr litteratur hos
Walde under caulis. Se även hölj. -
En svag form av adj. hol, ihålig, ingår
i skogsnamnet Hålaveden, fsv.
Hola-vidher, jfr ä. nsv. dän håle skog 1687.
- Hålkäl, från ty. hohlkehle, se käl.
håla, fsv. hola = isl.= da. hule, av
germ. *hulon-, till föreg.; jfr fhty. hulî
f. (ty. höhle) av germ. *hulin-.
håle i hin håle, se hin.
hålla, fsv.; isl. halda = da. holde,
got., fsax. haldan, fhty. haltan (ty.
halten; jfr anhalt(s)station, halt 2),
ags. healdan (eng. hold), hålla, men i
got.: vakta boskap, vilket anses vara
den äldsta betyd.; germ. redupl. vb,
väl, med Zupitza, Osthoff m. fl.,
utvidgat med ie. t av ie. roten kel, driva, i
grek. kéllo ~ boukólos, herde, jfr särsk.
sanskr. kaláyati, driver boskap på bete,
håller, bär, håller för. - Hålla idéns fana högt,
från Ibsen, som lägger
orden i munnen på frasmakaren
Tønnesen; enl. J. Paulsen Samliv med Ibsen
hämtade från en vers av Jonas Lie. -
Hålla munnen, Bib. 1541:’Kära barn,
lärer hålla munnen’ Jes. Syr. 23, motsv.
isl. halda munni sinum, da. ,
holde sin mund ty. <i><das maul halten/i>. -
Hålla sig i skinnet,
se skinn. - Hållen,
part. som adj. i hel och hållen, motsv.
i da., antagl.: välbehållen. - Håll,
sbst., fsv. hald = isl. osv. (= sv.
lånorden halt l o. 2); i åtskilliga betyd-,
t. ex. riktning, avstånd, håll i sidan
(väl egentl.: vad som håller tillbaka el.
hindrar andedräkten). - Hållen, best.
f., i uttr. loven är bra, men hållen är bättre,
ombildning av hålla efter
loven (fsv. lovan).
Hålt osv., se under hult.
håmma, ett Götalandsord, väsentl.
dial.: ryssja, mjärde, ä. nsv. håm,
håm(m)a, I. Erici 1642, Linné osv., y.
fsv. haamor plur. P. Månsson, från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
