Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - heder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hedenhöös, väl från fornspr; Lucidor
1672: lioos Hedna Höss, Kolmodin Qv.-sp.:
i dystra hedenhös m. fl., ä. da. aff
he-dhen h0s; väl till fsv. hös = isl. hauss,
huvudskål, snarast dock med Noreen
V. spr. 7: 194 n. 2 (osv.) i en äldre
betyd, av (grav)kulle, hög (se f. ö. hös).
heder, fsv. hedher, ära, heder = isl.
heidr (genit. -rs), da. hceder, en speciellt
nord. betyd. = ägs. hådor, klarhet, till
germ. adj. *haidra-, klar, i fsax.
hedar, fhty. hettar (ty. TiezYeräven:
munter, glad’, jfr betyd.-utveckl. i glad),
ägs. hådor; utan r-suff. i isl. heidr
(heiÖ-), klar, o. heiÖr m. (gen. -ar),
heder (= suffixet -het); besl. med sanskr.
cétas n., glans, citrd-, strålande, o.
avlägsnare med het. Jfr herre. - Om
betyd.-utvecklingen i hederlig, egentl.:
hedrad, aktad, se ärlig.
hedersknyffel, Hagberg Arist. 1834.
Enl. Björkman Spr. o. st. 9: 268 f. av
*hederskarnyffel, till sv. dial. karnyffel
(karnibel, karnobel osv.), stygg o. elak
person, med sekundär betyd., egentl.
= ä. nsv. karniffel, ett kortspel, da.
karniffel, knekten i kortspelet styrvolt,
från ty. karnuffel, ett kortspel, efter
huvudkortet, som föreställde en
landsknekt; möjl. från f ra. cornifle, m lat.
cornifolium, hornblad; alltså ungefär
’hederstrumf, hederspamp’, jfr eng. he
is a regular trnmp. Sannol. dock i
stället av ett ord med betyd.: påk o. dyl.,
sålunda med liknande betyd.-utveckl.
som i bängel, dräng m. fl.; till ä. nsv.
knöffel, påk, Var. rer. 1538, jfr mlty.
kntippel ds. = mhty. knupfel (även
bildh om människor), som sannol. hör
till mhty. knopf, knuta o. d. på växter,
o. motsvaras av sv. dial. knyppel, liten
pojke o. grov käpp. Jfr h eder
s-knubb(e) i samma betyd., till k n ub b,
o. se även kar n ib el.
hedning, i ä. sv. även hedninge t. ex.
Bellman, fsv. hédhninger (el. -e) - da.
hedning, motsv. isl. heidinge; avledn. av
adj. heden (i heden tid), fsv. hepin
= isl. heidinn, fhty. heidan (jfr ty.
heide m.), ägs. hcéÖen (eng. heathen),jfr
got. haipnö f., hednisk kvinna. Särsk.
förr betraktat som en av got. haipi (==
hed) bildad översättning av lat. pagänus
(fra. paien), till pagus, by m. m. Anses
dock numera, efter Torp-Bugge IF 5: 178,
av åtskilliga för ett från goterna
kommet ord, ombildat, i anslutning till hed,
av armen, hethanos, hedning, självt en
ombildning av grek. éthnos, skara, folk,
plur. éthne även ’hedningarna’ (till éthos
n., sed; se sed). Annan, litteratur se
Falk-Torp s. 1480, vartill även H.
Peder-sen NTfF 3 R 15: 127 o. Kluge ZfdW
11: 21 f. (båda mot Torp-Bugge),
ävensom en osäker gissning av Holthausen
IF 30: 48: ’den från de kristne
avsöndrade’, till germ. roten (s)kaip i got.
skaidan, skilja (se t. ex. skede).
Hedvig, k vin n o n., från ty. -, av fhty.
Hathuwig, av fhty. hadu, kamp (- ägs.
headu-, urnord. hapu- i t. ex. personn.
HapuwulafR.jfv isl. Hpör, Balders blinde
broder, besl. med ty. hader, tvist, sanskr.
catru-, fiende, fir. cath, kamp, fslav.
kotora ds.), o. fhty. wic, krig, strid (se
envig). Jfr Ludvig o. Viktor.
hej, interj., Ps. 1536, Bib. 1541 = da.,
väl från Ity., ty. hei. Jfr hejsan.
hejare, tekn., Polhem 1744, från mhty.,
ty. heier, jfr heie ds.; dunkelt.
hejd, ä. nsv. o. sv. dial. hägd, måtta,
fsv. *hceghp i dat. pl. såsom adv.
ohceg-dhom, hejdlöst = no. hegd, av urnord.
*hagipö-, till fsv. adj. hagher, skicklig,
egentl.: passande, el. det därav avledda
fsv. hagha, ordna, passa, = isl. haga
(se f. ö. behaga). - Härtill avledn.
hejda, ä. nsv. hägda Lind 1749:
’mässi-gen’, Sahlstedt 1773 bl. refl.: hejda sig,
sv. dial. bl. a. ’hålla måtta’, fsv. hceghpa
bl. uppvisat i betyd, ’spara’ = isl. hegda,
inrätta, ordna. Verbet betyder alltså
egentl.: hålla inom passande gränser.
hejduk, Weste 1807 (: -däck) även i
den bildl. betyd.: person, som tjänar
som (blint) redskap; från ty. heidack,
betjänt, särsk. i ungersk dräkt, även:
polisbetjänt; av ungerska haiduk, plur.
till haidu, infanterist m. m., egentl.,
från början av 1500 talet, benämning
på lösa skaror, som förde gerillakrig
mot turkarna o. sedan även användes
som yrkessoldater. I denna senare
betyd, i sv. t. ex. 1593 osv.
hejsan, Lind 1749: hej san, efter Ity.,
ty. heis(s)a. Alltså ej sammansatt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
