Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - gås ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
även vara 3). A. sv. även gårdvard;
formellt flertydigt; jfr isl. gardvprÖr.
gås, fsv. gas - isl. gas, da. gaas,
ml ty., ägs. gös (eng. goose), fhty., ty.
gans f.; av ie. *ghans- i lat. anser (egentl,
dialektform för *hanser), grek. khen,
sanskr. hansd-, hahsl, osv.; allmänt ieur.
ord, liksom t. ex. and; i urindoeur. väl
ännu betecknande vilda gåsarter. På
en enklare stam gån- tyder mlty. ganie
osv., gåskarl, o. ägs. gandra ds. Allmänt
fört till ie. roten ghan, gapa (se gån);
osäkert. - Ha en gås oplockad med,
motsv. i da. o. eng. - Gås ö gon, om
citationstecken, jfr da. gaaseoine, ty.
gänsefusschen o. gånseangen i samma
betyd. - Jfr G as en e.
gåta, fsv. gata = isl. gåta, da. gaade,
bildat med avljud till fsv. gwta, gissa,
egentl.: få fatt i; se gissa, gitta,
förgäta. Jfr likbetyd, sv. dial. gissan n.
Hals. - I våstgerm. språk brukas i stället
en avledn. av råda (förr bl. a. ’gissa’ =
ty. raien ds.), t. ex. ty. rätsel osv.
gåva, fsv. gäva = isl. gdfa, mlty.
gåve, ty. gabe, av germ. *gcebön;
av-ljudsform till germ. *get)an (= giva);
möjl. dock lån från mlty.
gäck, nu vanl. i uttr. driva gäck,
där ordet numera uppfattas som abstrakt
(jfr narr), y. fsv. gwk, narr, dåre -
da. gj&k; från mlty. geck ds., särsk. i
uttr. den geck driven = ty. geck; dunkelt.
gädda, fsv. gaedda = isl. gedda, i
vissa dial. även om torskarter; blott i
nord. spr., men där allmänt; förr vanl.
fört till gadd, men i stället möjl. med
Liden FUF 11: 135 f. att förbinda med
det lapska lånordet kaito, snarast då med
en germ. grundform *gaið-ið-on till ags.
gåd, spjutspets o. dyl., fin. lånordet
kaita, spetsig, kil. Grundbetyd. blir i
alla händelser densamma: med vassa
tänder el. spetsig mun, liksom i det
väst-germ. ordet för ’gädda’, germ. *hakuð-,
*hakið- (i ty. hecht osv.), till fhty.
hecchen, sticka (se hake o. häckla), el.
eng. pike (till pik), mlty. snók, jfr holl.
dial. snoeks, skarp (se snäcka 2), fra.
brochet (till broche, spett, se brosch)
m. fl. (t. ex. i kelt. spr.); jfr även ä. nsv.
o. sv. dial. snipa, gädda (se snipa).
gäl, jfr y, fsv, o. ofta även ä, nsv.
ge(e)l, got ti. gail, ä. da. gatln, da. g&lle,
isl. gjplnar plur.; eng. gills från nord.;
alltså en blott nordisk ordgrupp, som
dock synes representera två skilda
ordstammar, germ. gel- o. g il-, Isl. gjpinar
har av Wharton Etyma graeca ss. 132,
147 sammanställts med grek. khelyne,
läpp, käke. Fsv. gel, gottl. gail, höra
väl samman med 110. geil, smal väg ~
isl. gil, klyfta, osv. (se G il-);
förhållandet till nsv. gäl är ej fullt klart; jfr
Noreeii Sv. etym. s. 36, Tamm Etym.
ordb. s. 260.
gälbgjutare, 1758: gelb-, 1779: gjälb-,
förr även g(j)äl(l)-, t. ex. 1764: gäl-,
efter ty. gelbgiesser o. Ity. gälgéter, egentl.:
gjutare av gul metall, till ty. gelb, Ity.
gäl, gul (se d. o.).
gäld, med yngre d, av y. fsv. gicel,
ä. fsv. giocld n., betalning, skuld = isl.
gjald, got. gild, fhty. gelt (ty. geld,
pangar) osv.; av germ. *gelda-, egentl.:
betalning (jfr gäll 1); till vb. gälda, från
fornspr. upptaget lagord, fsv. gicelda,
betala, y. fsv. gicella med andra avledda
bet3rd. (- gälla 1) = isl. gjalda, got.
gildan, ägs. geldan (eng. ijield,
prestera m. m.) osv.; med något osäker
anknytning till ir. gell, pant, grek. téllhos,
avgift (i så fall: *g£heldh-) m. fl.;
knappast däremot, av fonetiska skäl, besl.
med grek. opheilö, är skyldig. Fslav.
zléd-, betala, är väl germ. lån. -
Gäldenär, y. fsv. gieldenair (långivare) -
ä. da. gieldener (gäldenär); ej i mlty.;
kanske därför bildat efter fsv. skyldencer,
långivare, liksom borgenär efter
gäldenär.
1. gäll, präst-, pastorat, fsv. giceld,
prcesta-, motsv. i ä. da. = gäld,
betalning (till präst), sedan om det område
som ger prästen inkomster.
2. gäll, hane-; tvetydigt: till ä. nsv.
hönsegäld, till fsv. gceld f., egentl,
vbalabstr. till gala, germ. *galÖi-
(uppvisat i betyd, galenskap), el. ä. sv.
hönsegälle n., fsv. hönsgalla, varav
åtminstone det senare hör till det besl.
gäll- i gal l skrika. Jfr isl. hanagalan
o. hangaldr.
3. gäll, skarpt ljudande, Columbus
1674 - isl. gjallr, jfr mlty. adv. gelle,
högljutt, till gälla 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
