Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - -fällig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med faren, forell, farna osv. Litau.
parvas, färg, är germanskt lån. - Om
det inhemskt nordiska ordet för ’färg’
(litr) se -lett. - Gemensam germansk
eller indoeuropeisk beteckning för ’färg1
saknas, liksom i allmänhet hos mera
primitiva folk, för vilka en dylik
abstraktion torde vara alltför invecklad
o. fjärran liggande. Vanl. ha uttrycken
hämtats från ord med betyd, ’hölje,
hud’ o. d.; jfr t. ex. kulör. -
Färgstoft, med i sv. tillagt-f, 1700-t.; även
-stoff; från ty. farb- el. färbestoff osv.;
se stoff o. stoft 2.
1. färja, sbst., fsv. fceria - isl. ferja,
da. fcerge (eng. ferry möjl. från nord.);
jfr mlty., mhty. vere, ver f., n. (ty.
fähre); av germ. *farjön (* färja-), till
fara vb; kanske dock närmast avlett
av ett sbst. motsv. isl. far n., farkost.
2. färja, vb = isl. ferja, fsax., fhty.
ferian, färja, jfr got. färjan, resa,
kau-sativum till vb. fara o. motsv. det lat.
*poreo, som förutsattes för lat. porto,
jag för, bär (se por tör). Ett annat
kausativum är föra.
färla, L. Petri Sv. kyrkoordn. 1571:
ferlo (oblik kasus) = da. ferie, från lat.
femla ds., egentl, en umbellatväxt med
märghaltiga stjälkar (till ferire: piska?).
Ordet tillhör egentl, skolspråket o. synes
ha upptagits i de nor d. spr. direkt från lat.
färm, äldst, t. ex. 1653, 1657, i
betyd.: fast, stadig, jfr Sv. folkv.: ’Så
fermer rider Helmer i sadelen’; från
fra. ferme, fast, av lat. firmus, fast (jfr
firma). - Den nyare betyd, ’rask,
rapp’ synes vara utvecklad under 1700-t.
färna, fisken Leuciscus latifrons, Sv.
Nilsson (anfört från Norrköping),
sedermera av zoologerna upptaget som ett
riksspråkord, av germ. *ferhnön, till
grek. perknös, mörkfärgad, pérke,
abborre, osv. (se förf. Etymol. Bemerk. s.
XI), el. avljudsformen *farhniön (H.
Pip-ping SNF XII. 1: 34); se f. ö. forell.
färnbock, 1700-t.; 1600-t: fernabuck,
fernebock m.m.,lånord;jfrda.fernam&«A:,
ty. fernambuck osv., till
landskapsnamnet Pernambuco i Brasilien, varifrån
färgämnet härstammar; jfr bresilja,
färs, t. ex. Weste 1807; tidigare: fars,
farce, t. ex. 1730 o. G. Warg = da. fars,
Ity. farse osv., från fra. farce, till lat.
farcire, stoppa; etymol. = fars.
färsk, fsv. fcersker = isl. ferskr, da.
fersk, från mlty. versch, sidoform till
vrisch, som senare lånats i frisk.
Färöarna, se får.
fästa, vb, fsv. f&sta, även: lova,
tro-lova = isl. festa, da. fces/e, fsax. festian,
fhty. festen (i ty. i stället befestigen);
till fast. - Fästman, fsv. fcestamaper
(= isl. festarmaör, till genit. sg. av fcest
- isl. festr f., trolovning), o. fcestimaper
till iö-stammen fceste el. direkt till vb.
fcesia. - Fästning, befäst plats, t. ex.
1627, Lex. Linc. 1640; efter mlty.
ves-teninge, till mlty. vestenen = fhty.
fasta? ö/?, fästa.
fästing, flått, Ixodes, Linné, jfr ä.
sv. fästfluga; snarast en elliptisk
bildning till ett dylikt ord; i alla händelser
till fästa o. fast. Enl. TamnlEtym.ordb.
däremot av ett "fä-sting n.,
kreaturs-styng (till styng, fäfluga), med ändrat
kön i anslutning till bildningar på -ing.
Fästingen hemsöker dock huvudsakligen
hundar. Det som analogi anförda
småtting (enl. T. av *små-ting) är också
en bildning på -ing.
föda, fsv. föpa = isl. féda, da. fode,
got. f adj an, fsax. fodian, fhty. f noten,
ägs. fédan (eng. feed); allm. germ.: nära,
uppföda, i nord. spr. även: föda till
världen; kausativum till ie. pat i grek.
patéomai, äter (liksom föra till far-);
jfr foder 2, foster. - Härtill: föda,
sbst., fsv. föpa == isl. féda.
1. föga, adj. o. adv., i ä. nsv. även
i förb. som t. ex. ’hans fögho anseende’
Bib. 1541, fsv. fögha, fögho, föghe,
passande, sinnrik, måttlig, ringa, föga =
da. føje, från mlty. vôge, passande,
måttlig, föga; av germ. *fōʒia- (bildat som
t. ex. för 2); besl. med foga. Betr.
betyd.-utvecklingen ’passande, måttlig’ >.
’föga’ jfr måttligt, tämligen (motsv. ty.
ziemlich, egentl.: passande) osv. Jfr följ.
2. föga, i falla till föga, fsv. falla
til fögha (fögho), motsv. da. falde til
føje, efter mlty. in de vôge vallen, till
vôge f. (ô = ö), sammanfogande,
passande sätt el. förhållande, jfr vôch m.
(= fog), foga o. föreg.
föl, fsv. fyl = isl. fyl, da. føl, av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
