Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - er ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. er, se eder.
2. er-, prefix, nu betonat, förr
obetonat, från lty., ty. er- = fht. ir-, ar-,
ur-, egentl.: ur, ut, i verb o.
deverbativa ord uppkommen obetonad sidoform
till fsax., fhty. ur- = sv. ur, ur-.
erbarmlig, Tegel 1622: ärbarmeligit
Tyrannij, från ty. erbärmlich, egentl.:
som uppväcker medlidande; se
barmhärtig, förbarma.
eremit, O. o. L. Petri: h-; Schroderus
1635: e- = ty. eremit osv., från lat.
eremīta, av grek. erēmítēs, till érēmos,
ensam; alltså: ensittare.
erg, se ärg.
Erik, mansn., fsv. Ērīker = isl. Eiríkr,
av äldre *Ein-rīkr; av en 3 o. rīk-,
mäktig, härskare o. d. (se rik); med
dialektisk diftongisering av ē till je, jä
i Järker (med bevarad
nominativändelse -er). — Med avs. på n-bortfallet
i *Einrīkr jfr under lärft.
eriksgata = fsv.; av mycket
omtvistad härledning. Man har tänkt sig en
sammansättning med personnamnet
Erik som kunganamn el. med samma
ord som appellativ med betyd.
’allhärskare’; el. en fördunklad bildning av
*ēþvreks-gata till fsv. vræka ēþ) i betyd.
’gå el. avlägga ed’; el. av *ēþrīkis-gata
i betyd. ’edbekräftarens färd’ el. snarare
’edbekräftelsens väg’ till ett *rīkia ēþ,
bekräfta ed (avledn. av rik i betyd.
’mäktig’, jfr Häls.-lagens eþrikiæ,
*ēþrīkiar, edsavläggare el. dyl.). Litteratur
se Lindroth Hist. tidskr. 1912 s. 126 f.
jfr senare Wadstein s. tidskr. 1914 s. 38 f.
Erland, mansn., fsv. Ærland (-lænd)
= isl. Erlendr, Erland(e) m. m.; även
stam erl-, jfr fsv. Ærling = isl. Erlingr.
Ernst, mansn., från ty., av fhty.
Ernust, jfr fhty. ernust, allvar, strid, o.
möjl. även isl. orrusta, strid.
erotisk = ty. erotisch, efter fra.
érotique, av grek. erōtikós, till érōs (genit.
érōtos), kärlek; av dunkelt ursprung.
ertappa 1636, från ty. ertappen, av
er- med resultativ betyd. o. tappen,
famla, treva (besl. med tappe, tass, fot),
alltså: genom trevande el. famlande nå
fram till el. få tag i.
erövra, Sv. Sture 1563: äröuere, Gustaf
II Adolf 1615 = ä. da. erøvre, från lty.
erövern = ty. erobern (varav da. erobre),
av er- o. over, över; alltså egentl.:
övervinna.
eskader, 1687: esqwadre, från fra.
escadre, av ital. squadra, bildat till
squadrare, lat. exquadrāre, göra fyrkantig;
jfr skvadron, kader, kadrilj.
Eskil, Äskil, mansn., fsv. Æskil =
fda. Eskil, motsv. isl.-fno. Áskell,
Ásketill, av as 1 (med omljudda o. oomljudda
former) o, kittel. Jfr Torkel.
Eslöv, fda. Esleff, av ett personnamn
o. det i sydsv. ortnamn vanliga -löv, av
äldre -lēv (se -löv).
Esmeralda, kvinnon., se smaragd.
essay, från fra. (>. eng.), av lat.
exagium, försök; nära besl. med examen.
esse, se ässe.
essens, i sammans. med citron- 1688,
i betyd. ’väsen’ 1648 = ty. essenz, fra.
essence, av lat. essentia, ett tings väsen,
till esse, vara (urbesl. med pres. är).
Jfr kvintessens.
est, folkslag, fsv. ester m. plur. (i ä.
nsv. ofta i betyd. ’livegna’) = isl. eistr
plur., Tacitus: Æstii osv. Av mycket
omstritt ursprung.; anses numera
snarast för germanskt. Enligt T. E.
Karsten Germ.- finn. Lehnwortstud. s. 210 är
Est- i Estland en omskrivning för
bärnsten: germ. *aist-, besl. med lat. æstus
(*aidh-st-), glöd, isl. eisa (*aidh-sā-), eld
(jfr lat. glēsum, bärnsten, egentl.: det
lysande o. bärnsten till brinna); enl.
Tacitus samlade Aestii denna produkt;
folknamnet vore i så fall sekundärt. Andra
förslagsmeningar se Lindroth NoB 5: 41;
jfr även Noreen Fornv. 1920, s. 35.
Mot dessa tolkningar med utgångspunkt
i landsnamnet se dock förf. Ark. 34: 193
med not l: namn typen på -land är för
ung för att kunna bilda en antaglig
utgångspunkt vid härledningen av dylika
urgamla folknamn; jfr Danmark. —
Esternas namn ingår i åtskilliga sv.
ortnamn, t. ex. Estö Sdml., Estamåla Smål.
Ester, kvinnon., från hebr., möjl. av
ett persiskt ord för ’stjärna’, motsv.
avest, star-, sanskr. stár- (urbesl. med
stjärna).
estrad, 1832, från fra. (egentl. provenc.)
estrade = ital. strada, av lat. strāta
(via), stenlagd väg (se närmare stråt).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
