Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - engelsk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter enträgen o. d.; jfr fhty.
instendîgo, ihållande, got. instandan, för
vilket i ett fall en liknande betydelse
brukar angivas (2 Timot. 4: 2: instand,
motsv. grek. epístethi); av in (se i) o.
stand- i stånd(a). Bildning o.
betyd.-utveckling erinra starkt om lat. instans
med adv. instanter, enständigt, o.
instare, egentl.: stå på, samt insistere,
egentl.: ställa (sig) på, sedan:
insistera.
enstöring, Dalins Arg., jämte ä. nsv
o. sv. dial. enstö(h)ling (med tjockt l)
möjl. av ett ä. *enstörding, till *störd,
stel (av fsv. stirdher, styrdher), jfr
Noreen Sv. etym. s. 15; väl ombildning av
ä. sv. enstöding, (ännu Dalin 1850), fsv.
enstöþinger = no. enstøding, även om
ensamt stående föremål; väl närmast
avlett av ett adj. motsv. isl. einstǿðr (bl.
i fem.), bildat till standa, ipf. stóð, som
t. ex. adj. fǿrr (sv. för) till fara, fór;
jfr städse. Hör emellertid enstaka
direkt till stake liksom isl. einstika till
sbst. stika, stör m. m., kunde ju
enstöding tänkas närmast avlett av stod i
betyd. stolpe. — Ett likbetyd. o.
snarlikt ord är även enstöking Lind 1749,
ävensom enstöving Dalin 1850 (under
enstöding). — Härtill adj. enstörig,
t. ex. 1821; jfr Swedberg 1709: enstyrig(t).
entente, svenskt ord först med
världskriget, om sammanslutningen mot
centralmakterna, av fra. entente, bl. a.:
överensstämmelse, gott förhållande,
samförstånd, till entendre, höra, förstå m. m.
(lat. intendere, ha för avsikt m. m.).
entlediga, 1561 (om fångar), från lty.,
ty. entledigen, avledn. av ty. ledig, fri
(sv. ledig). Ent- av ä. ant, i nominala
sammans.: emot, i verbala vanl.: bort
från, motsv. sv. an- 2, se även und.
entusiasm, 1760-t. (1735: -asmus) från
fra. enthousiasme, från grek.
enthusiasmós Plato, bildning ytterst till én-theos,
havande Gud i sig, ingiven av Gud, av
en (se i) o. theós, gud (i teologi osv.),
egentl.: ande (urbesl. med best, djur).
envig, upptaget från fornspr., jfr fsv.
envīghe = isl. einvígi n., tvekamp (egentl.:
enskild strid), jfr fsv. vīgh = isl. víg,
n., strid, fhty. wîc m. (i t. ex. Hedvig,
Ludvig), av verbstammen i fsax. osv.
wîgand (familjenamnet Weigand),
krigare; se f. ö. vig, adj.
enär, se e- 2; i ä. nsv. även ren
tidskonjunktion.
eon, se under sann.
epidemi, Höpken 1772: epidemie och
fahrsot = ty. epidemie, fra. épidémie,
av grek. epidēmia, till adj. epidḗmios,
egentl.: bland folket, kringspridd över
ett helt land, vanlig, i sht om
sjukdomar, av epi-, i, på, o. dēmos, folk (jfr
demagog osv.).
epigram, Kellgren, Leopold; tidigare:
former på -a = ty. epigramm, fra.
épigramme, av grek. epigramma, egentl.:
påskrift, om kortfattade dikter å
byggnader, minnesmärken m. m., till epí,
på, o. gramma, skrift (se grammatik).
epilepsi, Linné o. 1750; förr: former
på -ia, t. ex. B. Olai 1578 = ty.
epilepsie, fra. épilepsie, av grek. epilēpsía,
anfall, i sht av fallandesot, egentl.:
gripande el. fattande i, till epilambánō,
griper el. fattar i.
epilog, Lenngren = ty. epilog, fra,
épilogue, av grek. epílogos, sluttal, slut,
av epí o. lógos, tal (se logik).
episod, o. 1750: ’En ful Episode’; av
fra. épisode, av grek. epeisódion, egentl.:
inskott, utifrån inkommet, i sht om den
i korsångerna inskjutna dialogen el.
handlingen, som urspr. var av mindre
betydelse för dramat, av epí, på, eis, i,
o. en avledn. av (h)odós, väg (urbesl.
med sitta); jfr metod.
epistel = ty., av lat. epistola, av grek.
epistolḗ, egentl.: något översänt, till
epistéllein, sända till (se apostel). Jfr
fsv. epistola, oblik kasus: epistolo.
epitet, Sahlstedt 1759, tidigare den
grek. formen = fra. épithète, av grek.
epilheton, egentl.: det tillagda, tillfogade,
till epí, på m. m., o. títhēmi, lägger,
ställer (jfr tema, tes, urbesl. med dåd).
epok, Linné 1741: epocher plur.; av
fra. époque, av grek. epokhḗ, hållpunkt
i tideräkningen, egentl.: hållande, till
epékhō, håller på (jfr under seger). —
I sv. tidigare: epocha (ännu Lind 1749).
epålätt, 1790-t., från fra. épaulette,
avledn. av fra. épaule, skuldra, av lat.
spat(h)ula = spatel (avledn. av spatha,
varom under portepé, spade o. spader).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
