- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
114

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ed ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1. ed, näs, vanligt i ortn., fsv. ēþ = fno.
eið, no. eid, av germ. *aiða-, ie. snarast
*oi-dho-, avledn. till roten i, gå, i lat.
īre, gå (se t. ex. ambition), grek. eĩmi,
skall gå, got. iddja, gick; jfr det likbetyd.
grek. isthmós ävensom íthma n., gång,
där väl samma dh uppträder, o. grek.
(h)oĩmos, väg (av *oi-s-mo-s). Jfr följ.
o. id 2.

2. ed, högtidlig försäkran o. d., fsv.
ēþer = isl. eiðr, da. ed, got. aiþs, (fh)ty.
eid, ags. áð (eng. oath) osv.; av ie. *oito-
= ir. óeth ds. Av mycket omstritt
ursprung. Snarast, med Osthoff BB 24:
199 f., i avljudsförh. till grek. aĩnos,
tal, berättelse (med samma
betyd.-utveckling som i svärja); jfr med avs.
på vokalväxlingen grek. oĩlos : aĩsa, lott,
öde. För denna grundbet. talar starkt,
att eden urspr. var ett slags trollformel
el. förbannelse, uttalad med högtidlig
stämma. Föga sannolik är däremot av
flera skäl den vanl. omfattade
härledningen från roten i, gå, alltså: gång, jfr
sv. edgång (se föreg.). — Den ofta
antagna släktskapen med ty. eidam, måg,
är ganska oviss.

Eden, egentl. namn på det landskap,
där enl. l Mos. 2: 8 lustgården för de
första människorna var belägen = ty.
(osv.) Eden, av hebr. ’ēden, väl urspr.
ett assyriskt ord med betyd. ’slättland",
men uppfattat som = hebr. ’ēden, lust,
sällhet; i bildl. betyd. ’paradis’ o. 1685.

eder, pers. pron., fsv. iþer = isl. yðr,
da. eder, jer, väl urspr. = got. izwis o.
i så fall med oursprungligt, sannol.
genom dissimilation av urnord. *iʀwiʀ
uppkommet d (ð); utan -z- (-r-) i fsax.,
fhty. iu (jfr ty. euch), ags. éow (eng.
you). Omtvistad härledning. — Eder,
poss. pron., fsv. iþar = isl. yðvarr, ä.
da. eder, da. eders, jfr got. izwar o.
(utan -z-) fsax. ewa, iuwa, fhty. iuwar
(ty. euer), ags. éower (eng. your). —
Härtill er, uppkommet i obetonad
ställning.

Edgar, mansn., från eng., av ags.
Éadgár, motsv. det inhemskt nord. isl.
Auðgeirr = fsv. Ædhger; av germ.
stammen auð-, rikedom o. d. (se öd o.
under rik), o. *gaiza-, spjut (isl. geirr, fsv.
gēr).

Edit, kvinnon., från eng., av ags.
Éadgýð = fhty. Autcund(a), motsv. det
inhemskt nord. isl. Auðgunn(r); av germ.
*auð- (se öd) o. *gunþiō-, en iō- avledn.
av germ. gunþ- strid, i ags. gúð, isl.
gunnr osv. (i Gunnar, Gunhild osv.).

Edmund, mansn., från eng., av ags.
Éadmund, motsv., det inhemskt nord.
isl. Auðmnndr, fsv. Ödhmund, Ömund
(ävensom kanske Edhmund o. Emund,
med samma utveckling som i fsv.
skogsnamnet Emordh av Öþmorþ); av germ.
*auð- (se öd) o. *munð- (se myndig).

Edvard, mansn., från eng., av ags.
Éadweard, motsv. det inhemskt nord.
fsv. Ödhvardh; av germ. *auð- (se öd),
o. *warð- i vård, vårda; jfr eng. lord
av ags. hláford, av samma -warð (första
leden motsv. sv. lev, bröd; se deja).

Edvin, mansn., från eng., av ags.
Éadwine, motsv. det inhemskt nord.
isl. Auðunn, fsv. Öþin, samt isl. Aunn,
bl. a. namn på en av
Ynglinga-konungarna i Uppsala (vanl. känd såsom Ane
den gamle); av germ. *auð- (se öd) o.
*wini-, vän (amicus).

effekt = ty., av lat. effectus,
utförande, verkan, till part.-stammen av
efficere, utföra, åstadkomma, till ex-, ut,
ur, o. facere, göra (se facit, faktum).
Effekter, tillhörigheter, från ty.
effekten, efter fra. effets, men i formen
anslutet till det lat. ordet.

efter, fsv. æftir = isl. eptir, da. efter,
komparativbildning på ie. -ter- till ie.
stammen op- i grek. ópisthe, bakom,
ópithen, baktill, efteråt, el. möjl. till ap-
i av; av samma slag som (med annat
avljud i suffixet) fsv. apter (se åter o.
akter). Jfr även avig. — Eftermäle,
se -mäle.

1. ega, äga, vb, ä. nsv. o. sv. åga,
fsv. ēgha, ǣgha, āgha, pres. älst ā (av
*aih), ipf. älst āt(t)e (av aiht-), varav ä.
nsv. o. sv. dial. åtte = isl. eiga, da.
eje, got. aigan (pres. aih, ipf. aihta),
fsax. êgan, fhty. eigan, ags. ágan (eng.
owe vara skyldig m. m., ipf. ought,
borde); gammalt preterito-presens; besl.
med sanskr. īç, ega. — Sv. äga, fsv.
ægha har sitt ä från pres. ægher, vilket
i sin tur är en analogisk bildning, med
-gh- från bl. a. inf. o. æ- från pres. æ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free