Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - basun ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
o. en kasusform av hand), men enl.
andra är ett germ. adj. *bihanþia-, besl.
med isl. hannarr, flink, händig (av germ.
*hanþara-), möjl. vbaladj. till germ.
*hinþan, gripa (= hinna; jfr även
hand). Se f. ö. under händig.
bej, turkisk titel, av turk. beg, furste,
ståthållare, herre; jfr under bergamott.
bekajad, egentl, part. perf. av bekaja,
äldst: insnärja o. d. (t. ex. NT 1526);
sannol. lån av ett ej uppvisat mlty.
verb, motsv. holl. bekaaien (part. perf.
bekaaid), som till betyd, delvis
överensstämmer med sv.; möjl. ytterst en
avledn. av kaj (jfr ostfris, kāijen, sluta
till, dämma).
bekant, o. 1600, från mlty. bekant
el. ty. bekannt, part. perf. till bekennen
(sv. lånordet bekänna).
bekväm, fsv. bekvǣmber = da.
bekvem, från mlty. bequême, sammans, med
ett ord motsv. det inhemska fsv.
kvǣmber. lämplig, isl. kvǽmr, som kan
komma (i neutr. kvǽmt), av urgerm.
*kwǣmi(a)-, som man kan komma till,
vbaladj. till komma.
bekymra, fsv. bekymbra = da.
bekymre, från mlty. bekummeren,
bekumberen, motsv. ty. bekümmern, till mlty.
kummer, kumber, nöd, trångmål, ty.
kummer, väl besl. med det inhemska
no. kumra seg, stöna. Med annan
betydelseutveckling i holl. kumber, grus,
vartill mlat. combrus, jordhög m. m.
(fra. décombres, grus). Utomgerm.
släktingar äro ej säkert uppvisade (jfr lat.
gemo, stönar, suckar, grek. gémō, är
full el. lastad?).
bekyttad, 1837, möjl. uppkommet
genom sammansmältning av bekymrad
o. betuttad (betyttad).
belacka, 1527 = ä. da. belakke, av
ett lty. ord = holl. belakken: jfr lack
1 (i lack o. lyte), elak.
belamra, o. 1700, från lty. belammern,
biform till belemmern (= ty.), varav
da. belemre; avledn. av ett ord motsv.
ä. holl. lammer, lemmer, det som
hindrar el. besvärar, jfr ryska lom, samling
sönderbrutna saker, sannol. besl. med
adj. lam, se d. o. Jfr Tamm Etym. ordb.
belanga, i modern anv. 1530-t. = ä.
da. belange, från mlty. o. ty. belangen;
egentl.: sträcka sig o. nå fram till
(såsom bl. a. i ä. nsv.); se langa o. jfr
anbelanga, anlanga.
belemnit, av nylat. belemnites, bildat
till grek. bélemnon, pil, vigg (till bélos
ds., av osäker härledning).
belg(i)er, jfr ty. belgier, från lat.
belga, ett keltogerm. ord, väl till fir.
bolgaim, sväller, o. germ. *belgan ds.
(se bälg).
belladonna, ital., av bella donna,
skön dam, en betydelse, som även
tillkommer vissa andra växtnamn; jfr
belvedär, dam.
[belunn, belen, norrl. dial., tålamod
= isl. biðlund, no. bidlund ds., till bida
o. fsv. lund, sinne, se -lunda o. lynne.]
belvedär, ytterst av ital. belvedere,
av adj. bello, vacker, och den
substantiverade infin. vedere, se, av lat. bellus
o. vidēre (besl. med veta o. lånordet
vy); alltså: vacker utsikt.
belåten, fsv. belātin, egentl, part. perf.
till fsv. belāta, överlemna, beläna, till
låta.
beläte, fsv. bilǣte, belǣte, jämte isl.
bilǽti folketymologiska ombildningar av
fsax. biliði (el. någon yngre form därav),
bild, varav även ä. da. belede (da.
billede), motsv. fhty. bilidi (ty. bild), alltså
etymologiskt identiskt med det
likaledes lånade bild; se f. ö. d. o.
ben = fsv. = isl. bein, da. ben, fsax.
ben, fhty., ty. bein, ags. bán (eng.
bone); urspr, blott i betyd, benpipa o.
d.; betyd, ’lem som användes vid
gående’ är ordet främmande för västra
Norden o. England. Av omtvistad
härledning; möjl. till ett adj. motsv. isl.
beinn, rak (se bena, sbst. o. vb), i
vilket fall ordet urspr, begagnats om de
raka benpiporna i de nedre
extremiteterna. — Från en motsatt betyd, ’böjd’
utgå kroppsdelsbeteckningarna lår, lägg,
skänk, skänkel o. sannol. vad. —
Taga el. lägga benen på nacken
(el. ryggen), Gustaf III (1783), motsv.
i da., jfr fra. prendre les jambes à son
cou. — Om adj. på -bent, t. ex.
bredbent o. d., under hylt.
bena, sbst. (Sahlstedt 1773) o. vb.
(1587), båda avledn. av ett adj., motsv.
isl. beinn, da. ben, rak, av obekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
