Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - as ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bemärkelse av ’arvode’ uppträder under
1700-talets första årtionden. — Betr.
den rikhaltiga litteraturen till detta ord
se Falk-Torp s. 1432.
1. as, mytol., litterärt lån (liksom
t. ex. alf 1) från isl. áss, óss (plur. ǽsir),
gud, motsv. got-lat. anses plur.,
halvgudar, fsax. âs-, ôs- (i personnamn),
fhty. ansi-, ans- (i personnamn, jfr
Anselm o. Ansgar; se Oskar), ags. ós
(se Osvald), av germ. *ansu-; mycket
omstritt; bl. a. sammanställt med avest.
ahura- (av *n̥sura-), gud, till en rot
ans-, utvidgning av an i ande, i så
fall. egentl, ’vindgud’ el. ’ande’ (jfr grek.
theós gud, av *dhu̯es, andas; se djur);
kanske dock snarare med Meringer IF
17: 159 o. Helm Altgerm. rel.-gesch. s. 227
besl. med germ. *ansa-, bjälke (= ås 1)
o. syftande på gamla träidoler (heliga
stavar o. d.). Det ej uppvisade fsv. ās
o. (med i-omljud) ǣs uppträder i åska
(se d. o.) o. i åtskilliga person- o.
ortnamn, t. ex. Asmund, Astrid, Eskil
o. trol. Estuna. — Ås är en lärd
ombildning i anslutning till den form ordet
skulle ha haft, om det varit inhemskt;
jfr dråpa o. drapa.
2. as, kadaver, okvädinsord = fsv.
ās, jämte da. aas från mlty. âs, åtel,
lockmat, mat = fhty. âs (ty. aas), ags.
ǽs, av germ. *ǣsa-, mat = ie. *ēd-lo-.
jfr lat. partic, ēsus, t-partic. till den
ie. roten ed i äta; jfr åtel.
asa, Linné 1732; av ovisst ursprung.
Enl. Kock Ark. 13: 316 utvecklat ur
ä. sv., t. ex. Lind 1749, o. sv. dial. arsa,
motsv. no. arsa (se fram), da. arse, ty.
arsen, av sv. (vulg.) ars, säte, bak =
fsv., da., mlty. = ty. arsch, ags. ears
(eng. arse), av germ. *arsa- = ie.
*orso- i grek. órros. Då ars i vissa trakter
givit upphov till ett as, kunde vb. asa
också tänkas vara direkt utvecklat ur
denna biform. Kanske är dock snarare
asa en blandform av arsa o. hasa.
asfalt, 1671, ytterst av grek. ásphaltos,
av mycket omtvistat ursprung; betraktas
vanl. som lånat från annat språk;
annorlunda dock Diels KZ 47: 207 f., enl.,
vilken ordet hör till grek. a-, negativt
prefix o. vb. sphállein, fälla, störta
omkull, o. betecknar det bindemedel, som
hindrar murarna att stötas omkull
(sphállesthai).
asjett, assiett, 1763 från fra. assiette,
även: läge, ställning, jfr provenç. assieta,
placering, till ital. assettare, placera, av
lat. *assedilāre, till lat. ad-, vid, o.
sedēre, sitta (urbesl. med d. o.). Alltså:
egentl.: om tallrikarnas placering på
bordet.
1. ask (träd), fsv. asker, ask(träd) (i
sammans.), spjut (egentl. av askträ),
låda (se följ.) = isl. askr, no. ask, da.
esk (med e från kollekt.; jfr nedan),
fhty. asc (jfr mhty., ty. esche f., avledn.
av ask-, jfr följ. o. under asp 2, el.
ombildning efter fhty. plur. esci), ags. æsc
(eng. ash) = alban. ah (av *asko-), bok
el. ask; besl. med lat. ornus, ask (väl
av *ōsinos), fslav. jasenŭ (*ōs-), litau.
ōsis osv. Med avs. på betyd. ’spjut’
jfr isl. almr båge, egentl.: av almträ
(se alm), isl. (osv.) lind, sköld, egentl.:
av lindträ (se lind), ävensom grek.
meliē, ask o. askspjut (Homeri Iliad:
meílinon énkhos). Askvirke är särskilt
lämpligt för spjuttillverkning. —
Kollektiv o. ämnesnamn: sv. (dial.) äske el.
aske n. = isl. eskí, varav ortn.
Askersund, fsv. Eskæsund 1332.
2. ask (liten låda), fsv. asker (se
föreg.) = isl. askr, mlty. ask, ty. asch;
samma ord som föreg.; alltså egentl.:
låda av askträ. — Da. æske, sv. dial.
äsk(j)a, no. eskja, av urnord. *askiō(n);
avledn. av trädn. ask med
tillhörighetssuffixet -iōn, alltså bildat såsom t. ex.
gryta: gryt, sten.
aska = fsv., isl., = da. aske, mlty.
asche, fhty. asca (ty. asche), ags. asce,
æsce (eng. ash, ashes); jfr med, som
det synes, annan avledn.: got. azgô;
från germ. spr. i span. ascua, glödande
kol; sannol. avledn. av den ie. roten
as, vara het, i lat. ārēre, ardēre, brinna
(i båda med -r- av tonande s; jfr t. ex.
Aurora: öster, hare: ty. hase osv.),
sanskr. āsa-, aska, möjl. även grek.
ásbolos, sot; se f. ö. ässja o. äril. —
Kläda sig i säck o. aska (asko),
NT 1526 (Mat. 11: 21), efter grek. en
sakkǭ kai spodǭ. — (Komma) ur
askan i elden, 1665, motsv. i da., ty.,
eng., fra., lat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
