Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - accent - accept - accis, se karvstock. - ack - ackja - acklamation - ackompanjera - ackord - ackurat - ackusativ - adagio - Adam - addera - adel - Adèle - aderton - adjunkt - adjutant - adjö - Adolf - adonis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(jfr kantor), övers. av grek. prosōdia,
egentl.: sång till (tal) = sv. prosodi.
accept, 1758, från ty. accept, lat.
acceptum, part. pf. pass. till accipere,
mottaga, antaga, gilla, till ad- o. capere,
taga (urbesl. med häfta 1, 2).
accis, se karvstock.
ack, fsv. akh, från mlty. ach; väl
(åtminstone delvis) = ah (se d. o.).
ackja, lapsk släde; lån från lap. akio,
som självt lånats från urnord. *akjō,
vars inhemska fortsättning är sv. dial.
äcka, körsla, o. det -ikkia, som ingår i
fsv. asikkia, nu åska; till åka.
acklamation, av fra. acclamation, av
lat. acclamātio, till ad, till, o. clamāre,
ropa, alltså egentl.: skrik, rop, bifall.
I sv. med betyd. ’bifallsrop av en
församling’ hos A. Oxenstierna 1645. I
modern anv.: välja (osv.) genom
acklamation, Tegnér 1837 osv., efter fra.
par acclamation.
ackompanjera, om musik i sv. från
senare hälften av 1700-t., från fra.
accompagner, beledsaga; se f. ö. kompani.
ackord, i betyd. avtal o. d. omkr. 1620,
inom tonkonsten o. 1720, från fra.
accord, från mlat. Accord(i)um (*ad-c-),
till lat. cor, genit. cordis, hjärta (se d. o.).
ackurat, i betyd. ’noggrann’ Swedberg
Schibb. 1716 osv., i sin nu
allmänna vardagliga anv. som adv.:
precis, alldeles, t. ex. hos Bellman = da.
o. ty., av lat. accūrātus, part. pf. till
accūrāre, använda omsorg om, till cūra,
omsorg (se kurera).
ackusativ, o. 1800, i ä. tid: accusativus,
av lat. (casus) accusativus, till
accusāre, anklaga; en misslyckad
översättning av ett grek. uttr., som betyder:
’(kasus) som uttrycker det verkade el.
vållade’.
adagio, 1802, av ital. =, stilla, egentl.:
ad agio, makligt (se agio).
Adalbert, mansn., se Albert,
Albrekt.
Adam, mansn., ett hebreiskt ord med
betyd. ’människa’. — Adamsäpple,
1750, jfr ty. Adamsapfel, eng. Adam’s
apple, fra. pomme d’Adam; i anslutning
till den uppfattningen, att något
av den förbjudna frukten fastnade i
Adams strupe.
addera, 1633, från ty. addieren, som
på 1400-t. lånades från den mlat.
aritmetiska termen addere, egentl.: tillägga,
av ad-, till, o. dare, giva. — Härtill:
addition, 1727 (i sammans.), från ty.
o. fra. =, av lat. additio.
adel, ä. adhel o. 1520 = da. adel;
lån från mlty. adel, härkomst, adel =
fhty. adal (ty. adel), ags. æðelu n. plur.;
jfr det inhemska adj. fsv. aþal-,
förnämst, i Adelgatan, sammandraget
Algatan (i danska o. skånska städer,
t. ex. Lund) = isl. aðal ds., fsax. aðal,
ädel, osv., vartill avledn. fsv. æþle n.,
väsen, beskaffenhet = isl. eðli, natur,
härkomst, fsax. aðali, adel, jfr lånordet
ädel. I avljudsförh. till det inhemska
odal- i odalbonde. Mycket omtvistad
o. alltjämt dunkel härledning. Se litteraturen
hos Falk o. Torp ss. 1430, 1524 o.
sedermera dessutom Neckel PBB 41: 385.
Jfr följ. o. Albert, Albrekt, allfarväg.
Adèle, kvinnon., av fra. =, av fhty.
Adala, kortnamn till namnen på Adal-
(se Albert o. adel).
aderton, y. fsv. adhar-, adhertan
m. m., av ä. fsv. attar-, atertan; av
atta, åtta (med r från fiughurtan,
fjorton), o. -tan, tiotal. Biform: attan =
sv. dial. o. fsv. = da. atten; jfr isl.
át(t)ján; i riksspr. nu blott som svordom
såsom tusan, egentl. ’tusen’,
underförstått ’djävlar’ el. dyl.
adjunkt, 1541, om lärare 1661 = ty.
adjunct, av lat. adjunctus, part. pf.
pass. av adjungere, förena med, foga
till, av ad-, till, o. jungere, förbinda
(urbesl. med ok).
adjutant, 1689 = ty. osv., av lat.
adjūtans (genit. -antis), hjälpande, till
adjūtāre, hjälpa (till juvāre ds.; f. ö.
dunkelt).
adjö, o. 1630, från ty. o. fra. adieu,
av fra. à Dieu, åt Gud. Äldre: sv. ade
= ty. Med avs. på det vulgära a(d)jös
jfr lty. adjös, ty. adjes.
Adolf, mansn., från ty. = ags. Æðwulf,
motsv. det inhemskt nord. runsv. Aulfr
= isl. Álfr (lånat i sv. personn. Alf);
till ett namnelement Aþ- av ovisst
ursprung o. ulv.
adonis, vacker o. sprättaktig ung man,
E. Carlén 1839; bildlig anv. av (ytterst)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
