Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbildning. I. Avledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. i verb, ofta med (urspr.) iterativ, intensiv el. diminutiv betyd.,
t. ex. babbla, dingla, famla, fumla, hymla, hångla, knussla, krångla (jfr no.
kranga), ragla, skramla (varav sbst. skramla), skrävla, mycket allmänna
i dial., lånorden bettla, handla, smuggla, -vandla i förvandla m. fl.; i regel
av verb, stundom imitativa el. ljudhärmande bildningar, utan bestämt
grundord; av urgerm. -alōn, -ilōn, urspr. till nomina på -l, såsom fhty.
stammalôn, stamma, till adj. stammal, men lätt uppfattat som bildat till
stammen, stamma, el. till adj. stam(m), stammande. Denominativa
äro i sv. t. ex. yngla, sv. dial. kättla, få ungar (om kattor), ä. nsv. kidla
(om getter; gamla bibelövers.). — Om av dylika verb på -la bildade
vbalabstr. babbel, knussel, skrammel, skrävel osv. se under -el (slutet). —
I många verb på -la tillhör dock l-et grundordet, t. ex. (inhemska o.
lånade) adla : adel, odla (väl : odal), sadla : sadel, skovla : skovel, spackla: ty.
spachtel, spegla : spegel, stämpla : stämpel, tygla : tygel, ävlas : avel (o: väl
även avla till samma sbst.).
-le: i t. ex. navle till nav, alltså: det nav- el. bucklelika, spole, spov,
till fsv. *spōe (jfr sv. dial. spyel ds.), vassle (el. vassla) till vatten el. ett
därmed besl. adj. vatal el. dyl. Diminutivt i Grålle, Rölle. — I sele
föreligger en urgammal l-avledn. till roten si, binda.
-lig, urspr. ett nomen, se art. -lig.
-ling, se -ing.
-m: urgammalt suffix i s. k. primära bildningar (till verbrötter el.
verbstammar), ofta abstrakta, av vilka dock somliga sedermera blivit
konkreta; t. ex. arm (väl egentl.: fogning, till roten i grek. ararískō),
dröm (se d. o. i ordb.), kvalm (till ett st. vb, urgerm. *kwelan, jfr kvälja
av *kwaljan), stim (egentl.: trängsel, till roten sti, tränga), storm (till
stur- i isl. styrr, larm), ström (till ie. sru, flyta, i grek. réō osv.), söm (jfr
sy), tarm (egentl.: genomgång = grek. tórmos, borrat hål, till roten ter),
töm (jfr got. tiuhan, draga osv.). I adj. t. ex. dial. olm, folkilsken o. d.,
till got. wulan, sjuda, varm osv. — N-stamsutvidgningar av en dylik
m-bildning föreligga i stomme (fsv. stōme) = sanskr. sthāman- till ie. sthā, stå
o. d., blomma (fsv. blōma, -e) till roten i ags. blówan, blomma, m. fl.
(verbet blomma är bildat av sbst.).
I ortnamn är -m ofta ett minne av dat. plur. t. ex. Liom till lid,
Vram till vrå, el. av sammans.-leden -hem t. ex. Bergum, Hajom, av fsv.
Haghem, Marum (Marjum, Marma), Tanum; Askim, Markim; Säm.
-ma: numera i några adj.-abstr: ss. fetma, sötma, urspr. mask. på
-e, urgerm. -an-, jfr fsv blāme, blånad, rudhme, rodnad, rutme, förruttnelse,
sulme, svullnad, sv. dial. råm(m)e, fuktighet, osv. (vanliga i gotl.);
jfr under -ment. I vb. fetma hör m-et alltså urspr. till det substantiviska
grundordet. — Om sbst. o. vb. blomma se -m.
-man: i angloman, biblioman, fennoman, kleptoman, monoman, svekoman
m. fl., motsv. fra. -mane, egentl.: som har ’mani’ för ngt, till grek.
manía, raseri. Användbart för nybildningar. — Talisman har -man från
det arabiska grundordet (ytterst av grek. urspr.).
-me i stomme, se -m slutet.
-mang, se -ment.
-ment: i augment, dokument, supplement osv., av lat. -mentum, av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
