Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbildning. I. Avledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundordet för Tälje), Tjärna (: tjärn), Tofta, Tomta,
Torna, Torpa, Tuna, Tveta (: sv. dial. tvet),
Tånga (: tånge, udde m. m.), Vada, Valla, Veckla (fsv.
Veklom dat. plur.), Veda (fsv. Vidha : viþer, skog),
Veta (: isl. veit, avloppsdike m. m.), Vika, Vittja (jfr fsv.
Vitium dat. plur.), Vreta, Vråka (fsv. Vrâka), Våla (:
sv. dial. vål, bråte), Vånga, Väla (fsv. Vædhla : isl.
veðill, vadställe), Åkra, Åsa, Änga (fsv. Ængia),
Öja (: ö), Ökna, Önna (: fsv. ödhn, ödemark),
Öra (: ör, grus, sandbank osv.), (nästan) alla uppvisade i fsv. o. de flesta
med motsvar. i no. o. flera på Island, från nomin. plur. (el. stundom
genit. plur.) på -a(r); – ibland dock med analogisk böjning efter ôn-stammarna, t.
ex. fsv. Aspa, Aspo – varvid är att märka, att även neutra antagit samma
ändelse, jfr Berga, Gryta osv. = fno. Bergar, Grjótar (i
Bråta Vgtl. oblik kasus till ä. Bråte; se ovan; så väl också
stundom i Backa, Haga); – dessutom stundom från genit. sg. av
personnamn, t. ex. Hornborga Vgtl., av fsv. Hornbora, till ett
*Hornbore (= Völuspá), jfr fsv. Hornborasta Sdml. (se f. ö. Lundgren Ark. 3:
231 f.)[1]; jfr under -na;
i näsa från den fsv. pluralen næsar; i yxa egentl. nybildad oblik
kasus till yxe, som självt är oblik kasus till yx.
I ett stort antal lånord kommer -a från det långivande
språket t. ex. ambra (= ty.), arena (= lat.), dilemma (=
grek.), gala (= rom. spr.), lila (= ty.), lyra (musikinstr., från
grek.), myrra, soda (ty., span. osv.), Agda, Anna,
Katarina, Maria, Sofia osv., el. beror på
försvenskning t. ex. boja (mlty. boie), fana (mlty.
vane), flagga (lty., ty. flagge), kula, håla (mlty.
kûle), luta (mlt. lûte), lykta (mlty. lûchte),
matta (ty. matte), mössa (mlty. musse), riska (ty.
ritzke), ruta (fönster, mlty. rûte), siska (mlty.
sîs(e)ke), sträcka (ty. strecke), sträva (ty.
strebe), tröja (mlty. tröye), ättika (mlty. etik); se
f. ö. under -ja 1.
2. i oböjliga adj., t. ex. avvita, enstaka, laga,
långväga, omaka, åsyna, ofta gamla kasusformer (t. ex. genit.); i
många fall dock som försvenskning av mlty. -e, t. ex. ringa av mlty.
ringe, sakta av mlty. sachte, äkta av mlty. echte.
3. i verb: av urgerm. -an t. ex. taga, -ôn t. ex.
kalla, -ian t. ex. döma (av *dômian), välja (av
*waljan), -ên t. ex. hava.
a) Den första gruppen (de starka verben) äro i regel
primära (dvs. man känner åtm. ej några grundord, varur de skulle vara
avledda).
b) De flesta verb på urgerm. -ôn, -an äro däremot
sekundära: avledda av sbst. el. adj.
(adv. osv.); i skiftande betyd.-förhållande till grundordet.
De på -ôn äro urspr. bildade av ô-stammar t. ex. vårda (: germ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
