Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig gällande t. ex. Schroderus Upsal., ha antagl. inkonsekvenser
insmugit sig.
Uppgifter om att en språkform uppträder i ett visst landskap
(Uppl., Ögtl. osv.) innebär icke, att den där är den enda rådande.
Om dialektformer, som anförts efter äldre källor, t. ex. Rietz, kan
i vissa fall ej garanteras, att de ännu äro levande. I betraktande av den
hastigt försiggående utjämningen på detta område kan detsamma
naturligtvis i viss mån gälla även om ord och uttryck från mycket yngre tid.
Vissa dialektord, som behandlats i särskilda artiklar (t. ex. *yde,
löst pack, ygg, hemsk, ämter), ha upptagits under mindre vanliga
stickordsformer, därför att jag kommit på tanken att låta ordet inflyta i
ordboken först då de partier redan voro tryckta, där de med större fog
kunnat beredas plats. Olägenheten härav har i någon mån avhjälpts
genom korshänvisningar i tilläggen.
Ljudbeteckningarna för ord från en del främmande språkgrupper
ha av hänsyn till de icke lingvistiskt skolade läsarna i en del fall
förenklats. Så har skillnaden mellan indoeur. palataler o. velarer icke
framhållits annat än i vissa undantagsfall, som haft ett särskilt intresse.
Däremot ha för labiovelarerna särskilda tecken använts. För fhty. affrikata
o. spirant z har samma tecken brukats (men ljudvärdet i vissa fall inom
parentes angivits). De litauiska accenterna hade förf. urspr. utelämnat,
såsom onjutbara för större delen av läsekretsen; men redan vid tryckningen
av första häftet ändrades planen i detta avseende. Möjl. ha härav en
del inkonsekvenser blivit följden. Även i fråga om beteckningen av de
stumma ryska slutvokalerna och irisk vokallängd (’ eller —) har jag känt
en viss vacklan, som åtminstone i något fall avspeglas i texten. Grek.
ζ återgavs till en början med ts; men sedermera med z: intetdera
tecknet täcker, som bekant, det forngrekiska uttalet. Min ovana att för
grekiskan begagna det latinska alfabetet har väl också i andra fall givit
anledning till bristande följdriktighet (t. ex. ev ~ eu, ks ~ x); det mesta
torde dock ha uppmärksammats i korrekturet.
För att undvika alltför långa och svåröverskådliga artiklar ha
viktigare och utförligare behandlade sammansättningar icke sällan upptagits
som självständiga ord.
Sammansättningar ha f. ö. av olika skäl stundom behandlats under
den senare leden, t. ex. anlända under lända, baktanke under tanke,
besynnerlig under synnerlig, förströ under strö, vb, motvilja under vilja.
Olägenheterna härav ha avhjälpts genom korshänvisningar (ett par
upptagna i tilläggen) och listan på dylika ord i ordbildningsläran.
De upprepningar, som rätt ofta förekomma, av listor på
parallella bildningar, böjningsformer, betydelseutvecklingar m. m., äro utan
undantag avsiktliga och ha skett för att underlätta bokens studium.
Naturligtvis ha dock i regel i stället korshänvisningar fått tjänstgöra,
ehuruväl dylika säkerligen ofta stå till ringa eller ingen nytta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
