Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Kullberg, af Herman Bjurstén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
lian nedlagt hela sin själ, blottat sitt hjertas ädla föresatser
under den tid, som föregick början af hans sjuklighet. Den
unge Domaren med sitt allvar, sin rättvisa, sitt skarpsinne
och sitt ädelmod är ingen annan än författaren sjelf i detta
skifte af sin lefnad. Tyvärr ville icke himlen förunna honom
kraft och helsa att fortsätta detta vigtiga och ansvarsfulla
kall, för hvilket han dock syntes danad af naturen och till
hvilket både böjelse och anlag förde honom. Den friska
färgen på hans kinder försvann alltmer, gestalten blef
lutande, ögat förlorade af sin eld . . . En inre sjuklighet
undergräfde småningom hans krafter och tärde på lifstråden.
Det var måhända under inflytandet af denna begynnande
sjuklighet, som det i flera fall märkvärdiga skaldestycket
’’Den xis la Menniskann diktades.
Det är en dyster fantasi, som genomgår detta
sistnämnda stycke. Samma ämne som Lidner behandlat i
”Yttersta Domen”, ligger till grund för den Kullbergska dikten.
Framställningen är dock olika. Verldsklotet springer icke
här sönder under förstörelsens slag — det är endast
menni-skoslägtet, som så småningom försvinner, skördadt af
härjarens lia. Materialismen, lättsinnet, lasten, gudlösheten ha
nått sin höjd. Det är som i Noachs tider, men det finnes
ingen enda förtjent att skonas. Ofverallt — öfverallt ljuder
läran:
»Bjud bägarn gosse, bjud den festligt bräddad,
Må skummet stänka trotsande mot skyn!
1 lifvets ungdoinsvår på rosor bäddad
Jag dyrkar ögonblicket, som försyn.
Mät himlens höjd och hafvets djup med tankan,
Snillrike dåre! — hjelte vinn en verld!
En verld för mig jag trollar fram med rankan,
Och bägarns djup är ock en forskning värd.
Kom, ljufva tärna, slingra elfenarmen
Omkring min hals! I yra lekars ras
Vid mina kyssar festligt rodne barmen —
Ha! ser du der vår bild i vattnets glas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
