Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 1. Två Bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty det finnes tankar, som skämmas för sin tillvaro, men
ändå inte ha kraft att strypa sig sjelfva i lindan.»
»Nå så vill jag strypa dem i stället för dig. Emilia
var ren som en Guds engel; Ingrid är ditl barn, så visst
som jag tror på den lefvande Guden, och du borde gömma
ditt ansigte för hans klara sol, tills du fått öfvertag på
djefvulen i ditt hjerta.»
Kammarrådet reste sig upp i hela sin fulla längd af
tre alnar och två tum; han var blekare än vanligt; läpparne
skälfde, ögonen klämde på några harmens tårar, dem all
hans sjelfbeherrskning ej kunde återhålla, medan fingrarne
darrande sönderbetade ett mandelbröd till bitar så små som
om det gällde att mata guldfiskar; — culverten hade
sprungit läck, Götha kanal höll på att öfversvämma sina bräddar.
Sådan hade aldrig brukspatronen skådat honom förr.
De hade i späd ålder förlorat sina föräldrar, och Lars Erik,
två år äldre än Mathias, hade ansett sig liksom af Försynen
satt till dennes förmyndare. Han hade dock med sådan
qvinlig mildhet, sådant englatålamod städse utöfvat denna
sin sjelftagna och af brödren villigt erkända befattning, att
det snarare tyckts som om Mathias var en sjelfsvåldig
despot och Lars Erik hans lydige slaf, än som om den äldre
brödren vore den i sjelfva verket afgörande. Med ett ord,
bandet, hvarmed Mathias leddes, var så lätt och så långt,
att han aldrig kände det trycka eller stramma; men utan
detta band skulle emellertid Mathias, med sin sydländskt
glödande fantasi och sitt barnsliga lättsinne, varit
ohjelpli-gen förlorad.
Brukspatronen märkte att han sårat sin bror i hans
känsligaste fibrer. Det dröjde inte heller många sekunder,
förrän han fick »öfvertag» på djefvulen i sitt hjerta, och med
en ynglings hela liflighet kastade han sig till kammarrådets
bröst, och hviskade med knappast hörbar stämma:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
