Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Jordbruk - Skiftesväsende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skiftesväsende 173
peka befolkningsstatistikens siffror i riktning av att det förekom 2 V2
gånger så många torpare år 1815 som år 1751.
Det visade sig emellertid nu det karakteristiska resultatet att denna
starka utveckling — säkerligen den viktigaste som ägde rum på
jordbrukets område under perioden — icke kunde gå för sig utan att
bringa förutsättningarna för jordbrukets övriga bestånd i verklig fara.
Det gamla jordbrukssystemets orörlighet var så stark att vad som ur
andra synpunkter utgjorde uppenbara framsteg i produktresultat icke
kunde förenas med systemet i övrigt. Särskilt genom den form som
nyodlingarna togo efter de nu angivna linjerna kommo de nämligen
i första rummet att gå ut över betesmarkerna, och det redan förut
alltför knappa fodret blev därigenom ännu mer otillräckligt. Det blev
därför ofrånkomligt att spränga den gamla ramen, när den icke längre
kunde få plats för det nya. Detta var också vad som skedde, fastän
utvecklingen tog lång tid; och därmed började grunden läggas till
den förändring som nästan utgjorde förutsättningen för alla de andra.
Skiftesväsende
Det gäller skiftesväsendets tillkomst. Redan från början bör då
betonas att denna grundläggande förändring i jordbrukets gamla
struktur hade två olika sidor, som visserligen stodo i inbördes
förbindelse men vilkas verkningar i hög grad gingo i sär. Den ena sidan
bestod i bytvångets och ägoblandningens upphörande på den odlade
jorden, den andra åter i allmänningsj ordens och utmarkens
uppdelning på de olika bydelägarna.
Det är lätt att följa skiftesväsendets öden i litteraturen och
lagstiftningen, men man måste akta sig för att överskatta inflytandet
från någondera faktorn; och för den faktiska utvecklingen har man
mycket sämre hållpunkter, därför att jordbruket särskilt i
bondebygder över huvud taget har varit mycket svårare att belysa med
statistiskt material än nästan någon annan gren av näringslivet. I alla
händelser blir det nödvändigt att ta sin utgångspunkt i de två
förstnämnda faktorerna.
Impulsen till skiftesväsendet togs av Jacob Faggot, sedermera
överinspektör för lantmäteriet men samtidigt ledamot och till en tid
sekreterare i Vetenskapsakademien, till vars ivriga förfäktare av
ekonomiska framsteg på alla områden han hörde. Första gången han
bragte frågan på tal var genom sin sedermera ryktbara broschyr
Svenska lantbrukets hinder och hjälp, som kom år 1746 och senare
(1755) följdes av en skrift, kallad Om allmänna tillståndets sjukdom
och bot. Inom hela Frihetstidens våldsamt forsande broschyrlitteratur
finns det knappast något som i betydelse kan jämföras med dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
